umea2014

Imorrn lovar jag att skriva de sista bloggarna på datorn, mobilen är lite krånglig. Helgen har varit lugn och skön. Idag har vi varit runt på lite affärer..shoppat nya kökslampor det blev riktigt bra. Återupplevt sommarkänslan med grillning och altanmiddag. En helt underbar dag. Hopp om livet i min man, han muttrar i soffan om att det säger tjejmobiler på tv. Ärsch...återkommer imorgon med ett vettigt tangentbord att skriva på.

En fulländad kväll, tacos till middag, alla barn nöjda...popcorn, chips och dricka till Sällskapsresan, alla nöjda och jag slumrade till. Singing bee på trean, hade rätt, det var min gamla kursare från socpeddan i Umeå som var med. Så nära Mathias, synd men kul att se dig igen. Nu visas Fast and the furious på tv'n...lika bra att krypa till kojs.

Nu går jag hem alldeles strax...till mina barn, mitt stökiga hus och min utarbetade man men jag ska tända en brasa, mysa och njuta av livet. Hoppas ni också får en riktigt myspysig helg. Jag och Lotta har just grunnat med 2 söta chokladpraliner..VAR.... så vi står stadigt ett tag till. Vi poppar som bara den fastän vi sitter i kontorslandskap - va tusan det är fredag och vi känner oss lite som rebbeler på Tillväxtavdelningen..(lite roar tanterna.)
Jag har tom tagit på mig rutiga strumpbyxor och mina ursnygga Converse pjux.

Jaha - vad har jag gjort då idag?? Jag har varit på SEKAB och planerat mitt besök på deras projektledareutbildning, stämt av att det är ok att gå vidare med vårt internationella forum och styrt upp en workshop för trafikmiljön som jag ska processleda 20 oktober.

NU GÅR JAG HEM - HÖRS SEN!!

Nu är det sista arbetsdagen för veckan och bara några dagar kvar för min stafettbloggning här på Umeå2014. Jag undrar (rätt ofta) om det ihuvudtaget är någon som läser min blogg. Det kryllar ju inte direkt av kommentarer - det kan ju också ha att göra med att det inte finns nåt att kommentera;)

Tänkte att jag skulle reflektera lite över hur det faktiskt kan komma sig att jag bloggar på en hemsida i Umeå. Jag kan inte säga att det är för att jag satt djupa spår i Umeå sen min studenttid som avslutades 1999 (känns som igår). Inte är det för att jag är kändis av någon sort, möjligen har jag som heltidsanställd feminist (jämställdhetsutvecklare) satt några spår men bara här i Örnsköldsvik och den eran är över.

SVARET: I mitt jobb så arbetar vi för/med regionutveckling. Det är inte den allra enklaste frågan att angripa och vi har på olika sätt försökt hitta sätt att utveckla en större region där Umeå är en del. I mars i år bjöd vi in några spännande människor för att fundera på vilket sätt vi kan angripa regionutvecklingsfrågan på nytt sätt. Från Umeå kom Aurora Moberg, Fredrik Lindegren och Arne Berggren. Från Örnsköldsvik så kom jag, David Berglund, Fredric Wedin, Anna Larsson...och..känns som jag har glömt nån - sorry isåfall.
Vi hade ett ostrukturerat möte där vi släppte fram idéer av alla de slag och då fick vi i Örnsköldsvik höra talas om Umeås ansökan att bli Europas Kulturhuvudstad 2014. Vi från Örnsköldsvik sa - absolut!! vilken bra idé - det stöttar vi och på den vägen är det. För vår del så använder vi Umeå2014 och kulturern som ett verktyg för regionutveckling.

I Örnsköldsvik jobbar vi med devisen "vi är det vi gör" och det gäller i det här fallet också. Vi har en arbetsgrupp i Örnsköldsvik som har arbetat fram ett antal spännande idéer som vi kan göra för att komma närmare varandra. Det gäller nu bara att kavla up armarna och genomföra minst 2 projekt/år.
Vill ni vara med? Det finns inga begränsningar bara större eller mindre utmaningar:)

Hörs sen!

Nu är jag hemma i soffan och bloggar på mobilen igen, vilken bra ide. Hela dagen har varit spännande och intressant, stundtals helt obegriplig men sånt får man ta. Nu kryper jag till kojs och återkommer med mer information imorrn. GODNATT

Har just kommit på att jag kan blogga från mobilen...så nu sitter jag och skriver i smyg. Om det säger nåt om pågående seminarium får ni avgöra. Jag glömde att lyssna på kemilektionerna. Annars kan jag meddela att jag tycker att jag passar in rätt bra. Känner rätt många fastän det är skogs och kemifolk, en och annan professor är oxå på plats. Elvy (vårt kommunalråd) är elegant som bara den i rött..jag är svart som vanligt, att jag aldrig lär mig. Nä..nu ska jag fokusera.

Nu drar jag till Husum. Går ut starkt med ett studiebesök på M-Real för att sedan vara med på kick off för framtidens Bioraffinaderi. Det blir säkert mycket intressant men hur i hela världen klär mig sig för att passa in både på ett studiebesök i en fabrik för att sedan avsluta kvällen med middag?..

Jag återkommer med rapportering över dagen - om jag passade in eller inte...fast...jag känner mig ofta lite off:)

Ha en bra dag!

Igår kväll var det en liten historisk händelse i Örnsköldsvik. Det första medlemsmötet och officiell invigning av StyrelseAkademien Örnsköldsvik. Jag hade i uppgift att strukturera upp kvällen och hade så gjort i minsta detalj...nästan iallafall. Det började med att när vi kom dit 20 minuter innan var det låst, inga ljus tända, inga marchaller utanför och jag hade varit så tydlig på den fronten. En stackars servistris dukade för brinande livet samtidigt som jag fräsande ifrågasatte var all vår teknik var......(vi blev riktigt bra vänner innan kvällen var slut)

När allt var ordnat och deltagarna började strömma in så kunde vi andas ut. Kvällen flöt på bra, alla som var på scen gjorde ett kanon jobb. Jag hade rollen att styra upp grupparbetet men hamnade också i fixande kring maten, serverandes kaffe och plockandes smutsiga tallrikar och glas. Helt ok - en rätt lugn position eftersom jag själv slapp vara med på grupparbetet;)

När så årsmötet tog fart i slutet av kvällen var planen att jag och den trevliga servitrisen skulle stå stand by för att på slutet poppa champagne så att det blev lite högtidligt. Vi stog stand by, slet fram flaskorna (jordgubbssmak - huvva) och......frrrsss...lite ynkligt fräsande var det enda som pruttade ut. SKRUVKORK!!
Så var det med den högtidligheten - jag asgarvade - deltagarna trodde nog jag var tillfälligt sinnesförvirrad och min ny vän servitrisen tyckte nog att systembolaget var det mest förljugna stället någonsin. Dom hade lovat henne dyrt och heligt att det var poppande flaskor. Jaja....alkoholfritt jordgubbsbubblish - vad mer kan man förvänta sig - eller..??

StyrelseAkademien invigd!! Jag åkte hem och önskar dom all lycka till i världen men nästa gång - skippa jordgubbssmaken och kör på traditionell champagne.

Nu har jag ätit en väldigt god sideboard sallad till lunch. Är det nån som kan förklara för mig varför den heter så?
Jag hade förmånen att få äta med Agneta och vi har planerat att vi i Världsklass ska ordna 2 dialogcaféer i höst på några av våra caféer i centrum. Att få människor att mötas och samtala kring olika spänande frågeställningar är både utvecklande för alla som individer och samtidigt bidrar det med att öppna upp staden för olikheter.

Nu ska jag dra vidare ut till Brux för att planera lite olika arrangemang under hösten, imorgonkväll så är det ett första medlemsmöte för den nystartade föreningen StyrelseAkademien Örnsköldsvik. 21 november så har vi en företagsgala/party som jag har till uppgifta att strukturera upp.

Någon gång i kvartalet blir det en shoppinglördag för min fru och mig. Vi skriver listor över vad vi behöver och sedan börjar vi i affärerna som ligger längst bort, och arbetar oss successivt inåt mot centrum. Denna gång började vi i växthuset på Grubbe. Alliumlökar ska sättas nu för att växa upp och bli fina till våren och vår ambition var att hitta en sort som blir mycket hög. 49,50 för en enda lök som blir 120 cm tyckte vi var lite dyrt så vi åkte till lantmännens butik på Västerslätt, men varken där eller på blomstervaruhuset på Ersboda fanns något i vår smak. Detta beteende är ganska typiskt för oss, vi gör i de flesta sammanhang en rätt omfattande marknadsgenomgång så att vi ska vara förvissade om vi får det vi vill ha.

Lökarna fick vara – temporärt – vi åkte istället in till centrum.

Vi har lite pippi på gamla lampor bl a, när vi åkte hem från Laisaliden förra söndan ”råkade” vi stanna av på några loppis/antikaffärer och hittade naturligtvis ett par som var klart utvecklingsbara, en bords- och en golvlampa från 50- eller 60-tal. Ofta behöver det bytas sladdar, lamphållare och brytare, så det fanns en del sådant på inköpslistan och dessutom en ny skärm till golvlampan. Allt fixades snabbt på lampaffärn på Skolgatan. Därefter till den stora blomsteraffären vid Rådhusesplanaden. Inte heller där fanns några lökar som var till belåtenhet men väl ett par långa blompinnar för vår jättelika hibiskus som vi tog som skott i Thailand för sju år sedan.

Hur skulle vi nu göra med lökarna? Bästa utbudet fanns ju på Grubbe så tillbaka dit, inköp och sedan hem.

Sedan var det det där med kantarellerna som vi inte hittade i förra helgen i Tärnafjällen. Vi hade redan på lördag morgon lagt lite kött i marinad för kvällens, och kanske årets, sista grillkalas. Min fru föreslog att vi skulle kolla av de kantarellställen vi har i de nära krokarna och mycket riktigt, på en timmes skogspromenad fick vi ihop ett par liter till såsen.

Söndag förmiddag ägnades åt lamppyssel och ett besök på gubbdagiset för att komplettera med lite grejer som  inte kunde förutses under lördagens inköpsrunda. Lamporna blev fina och fungerar alldeles utmärkt!

Den kommande veckan ser ut så här: måndag möten hela dagen, tisdag förberedelser inför ett länsmöte på torsdag mm, onsdag Stockholm och VisitSwedens höstkonferens, torsdag möte med vår länsgrupp i Lycksele och fredag intern arbetsmöte med redaktionskommittén för AC United+, ett viktigt strategiarbete som jag kan återkomma till vid ett annat tillfälle!

/Thomas Carlsson

I Skellefteå har 200 företag i Skellefteå Erbjuder, liknande Umeå C, och kommunen bildat ett gemensamt bolag som heter Destination Skellefteå. Huvuduppgiften är enkelt uttryckt att öka turistnäringens effekter, dels genom samverkan med företagen i turistnäringen och dels genom samverkan med företag i andra näringar som ser fördelar i gemensamma konkreta aktiviteter med turismens aktörer.  Allt för att skapa en attraktiv plats att bo och verka i.

Kan det bli så?

NUTEK ger varje år ut ett årsbokslut för svensk turistnäring som bygger på ett s k satellitkonto i nationalräkenskaperna. År 2007 omsatte turismen i Sverige drygt 236 miljarder kronor, drygt 160 000 var sysselsatta i turistnäringen om man räknar om alla arbetstillfällen till heltid, och turismen gav 87 miljarder i exportintäkter, en ökning med 12 % sedan 2006. Med exportintäkter i turistnäringen räknas utlänningarnas konsumtion av turisttjänster i Sverige.

Sveriges export av personbilar ger en intäkt på nära 70 miljarder, vår export av järn och stål 77 miljarder. Båda dessa helsvenska s k tunga näringar är alltså klart distanserade av ”uppkomlingen”.

Turistnäringen andel av bruttonationalprodukten, BNP, är 2,81%. Det kan tyckas vara ett lågt värde, men som jämförelse kan nämnas att jordbruket, skogbruket och fisket tillsammans svarar för 1,55% och mineralutvinningsindustrin för 0,62%.
Det känns ju som att häda att nämna det sista värdet i ett gruvlän som Västerbotten, jag känner inte till mineralutvinningsindustrins ekonomiska betydelse här hos oss men det kunde vara kul att jämföra.

I Västerbottens län omsätter turistnäringen ca 7 miljarder och ger 5 000 personer helårssysselsättning.

Är Skellefteås slutsatser om samverkans möjligheter riktiga?

Per definition är en turist en person som vistas på en annan ort än hemorten, under kortare tid är ett år, för fritid, affärer eller andra syften. Det är vem som konsumerar och inte vad som produceras som avgör vad som är turism.

Hur kan man nu koppla detta till Umeås ambitioner till att bli Kulturhuvudstad 2014?

Rimligen torde detta innebära att Vännäsbor, Stockholmare, Skåningar och t o m en och annan från utlandet väljer att besöka Umeå för delta i alla arrangemang som Kulturhuvudstadsåret kommer att utveckla och bestå av. Jag tror att de blir rätt många som hittar hit, och alla är per definition turister.

Kulturhuvudstadsåret är för mig ett rejält turistprojekt.

/Thomas Carlsson

Hinner knappt parkera bilen i garaget efter Vasaresan – se förra inlägget - förrän jag möter min granne Per som påminner om att vår gemensamma granne Christer, fyller 60 år.

Till saken hör att vi är ett gäng nya och gamla grannar som gärna och engagerat uppvaktar varandra med present och sång när någon fyller jämt. Vi vet att jubilarens höga förväntningar på uppvaktning resulterar i att denne förbereder ett rejält kalas med buffé, dryck, tårta och kaffe.

Hela ritualen följer numera samma mönster. Uppvaktarna träffas någon vecka i förväg, planerar present, bestämmer tid och plats för uppvärmning och diktar en visa som gärna innehåller antydningar om jubilarens ofullkomlighet. Sista versen i visan ska dock alltid mildra kritiken och framhålla jubilarens goda sidor. Det diktas alltid till tonerna av SJ, SJ gamle vän……. Vi har försökt med andra låtar men det vill sig inte riktigt, det blir inte bra. SJ, SJ …..ska det vara!

Innan uppvaktningen sker träffs gänget återigen och övar på sången, snackar lite gamla minnen och förbereder sig. Sen kör vi, knackar på, sjunger låten, överlämnar presenten och sen blir det mat och dryck, tårta och kaffe, historier och snack om vad som hänt sen sist och tidigare. Kvällen brukar bli lång och trevlig.

Jag missade fullkomligt lunchen idag, satt fortfarande kvar vid datorn när klockan var kvart i ett. Jag gissar att gårdagens uppvaktning kan vara en orsak, hungern borde ha infunnit sig strax före tolv.

Leve jubilaren och tack för kalaset!

Imorgon bär det av norrut!

/Thomas Carlsson

Upp kvart i fem, in i duschen, snabb frukort och tidningen. Det känns tidigt.

Jon-Airs taxikärra lyfter 06.00. Dagen gryr, luften är klar med lätta moln, vi lämnar Holmön bakom oss och Valsörarna möter på den finska sidan.

Efter 22 minuter landar vi i Vasa, klockan är halv åtta här och det märks att den finska sidan hunnit en timme längre in på dagen.

Dagens mission är ett möte med kollegan i Vasa, Österbottens Turism, som är vår partner i ett planerat projekt som ska utveckla Måltiden i vid bemärkelse, till en fullvärdig och viktig del i våra turistprodukter.

Österbottens Turism är sedan länge en aktad kollega, vi har jobbat ihop i många sammanhang, och våra diskussioner flyter på som de ska. Vid något tillfälle kommer ändå tanken upp om skillnaderna mellan svensk och finsk sida när det gäller att komma fram till beslut.

Man säger att vi svenskar funderar, diskuterar och tar om, vi kontrollerar gärna koncensus två varv innan klubban faller. Finländarna däremot sägs inte fixa långbänkar, utan kommer snabbt till beslut och kör så det ryker. Jag vet inte om det är en generalisering, men det ligger nåt i det.

Jag lyssnade för några år sedan på en kvinna som hade deltagit i arbetet med att fusionera svenska Telia med finska Sonera. Hon bekräftade generaliseringarna men påstod samtidigt att oberoende av svensk eller finsk beslutsprocess så uppnådde svenska och finska företag och organisationer samma mål på ungefär lika lång tid. Vägen fram till målet var dock inte densamma.

Om man har insikt i de olika beslutsprocesserna så förstår man varför finländarna är starkt engagerade i början av ett möte och att vi svenska kommer igen på slutet. Man skulle kunna säga att intensiteten jämnar ut sig över tid. Förhoppningsvis innebär samspelet att vi åstadkommer ett bättre resultat än om vi jobbade var och en för sig, det är det som är hela tanken med samarbete.

/Thomas Carlsson

Laisaliden, ett litet hotell vid trädgränsen mellan Tärnaby och Hemavan, var mitt tillhåll denna weekend. Efter mitt senaste övernattningsbesök där för snart 10 år sedan har jag alltid längtat tillbaka.

Då, 1999, jobbade jag i ett internationellt IT- och Turismprojekt med deltagare från finska Lappland, Hampshire i England, Aostadalen i Italien, Madeira och franska Guadeloupe. Vi hade som ambition att hålla våra projektmöten hos varandra för att få chans att visa upp våra regioner, och som ni förstår så kom det att handla tjänsteresor av rang. Alla vill bjuda på sitt bästa; Guadeloupe på våren och inga stormar i sikte, Madeira i blomningstid, Aostadalen med det gnistrande Mont Blanc i fonden och Hampshire med Winchester Cathedral utanför hotellfönstret!

Efter tre år var det äntligen vår tur att ha projektmötet hos oss. Vi valde att boka in hela gänget och konferensen på detta lilla och mysiga Hotell Laisaliden! Sista dagarna i april, solen stekte, snön droppade från taken, och alla tyckte att det var det absolut bästa stället vi hade hållit våra möten på. Även vi!

Nu i helgen blev det dags igen. Helt privat.

Fru Carlsson och jag åkte upp i fredags, tog en långtur upp på några fjälltoppar i lördags och letade kantareller på söndag förmiddag. Tyvärr fanns de inte där vi sökte, men det gjorde egentligen ingenting. Vi är mer än nöjda med att middagarna, vädret och avkopplingen motsvarade upplevelsen från 1999.

Resor är så att säga en följd av mitt uppdrag och den här bloggveckan är inget undantag. Det innebär att inläggen kan komma i lite otakt, men det få ni stå ut med.

Denna måndag tre möten på jobbet – imorgon blir det besök i Vasa!

/Thomas Carlsson

Jag har bott i Umeå i över fem år och får fortfarande höra ”Hur kunde du flytta från GÖTEBORG till Umeå?!” Första året jag bodde här sa jag ”Ja vet inte riktigt, det är ju för konstskolan mest men jag kommer flytta tillbaka snart” Men efter ett svårt sugande år i Umeå vände allt och stan blev öppen, ljus, snäll och full av nya vänner. Då vände såklart min inställning till stan som över en natt och jag började svara ”Det var inte så svårt, tåget går ju hela vägen”.

Innan jag flyttade hit hade jag gått på konstskola i småland i ett år och fortsatte här med ytterligare två år på Umeå konstskola på Umedalen. Jag tycker Umeå är en helt otrolig stad om man är peppad på att styra upp saker själv eller på något sätt vill vara ”kulturellt” aktiv. Du blir mottagen med öppna armar. Du får vara med och leka. Du är sjukt jävla välkommen.

Det bästa: Umeå Hardcore. Visst var jag en liten fjortispunkare som sprang runt i Götets Vasaparken och lyssnade på Ebba Grön. Det lämnade jag i gymnasiet för hiphop. Sen flyttar jag till Umeå, börjar gå på spelningar och inser snabbt vad det tomma hålet inom mig har skrikit efter i åtta år: P U N K !!! D.I.Y !!! Jag var 22 och lika nyfrälst som när jag hörde ”hon får” med dia psalma som 13åring. För typ tre år sen fick jag således äran att börja skrika i grind/powerviolence/cpmeck-bandet bingo. Det är lätt det jobbigaste, roligaste och mäktigaste jag varit med om (nej, jag har inga barn) Det går jättefort – lyssna själv: www.myspace.com/bingoume
Första skivan kommer snart att släppas på det eminenta norrlandskvoterande bolaget www.discouragedrecords.com

Punkscenen i stan idag jämfört med fem år sen går inte ens att jämföra. Då – ett surt stallet en gång i månaden med tio betalande. Idag – Verket, Charlies, Ny våg. Lätt nånting varje vecka, fullsatt, fetingpeppen och kängnävar in the air. Nu tror jag knappast att foks peppade på att arra punkspelningar läser det här forumet men jag säger det ändå: Alla spelningar görs av ideella krafter och engagemang, och vi behöver alltid vara fler! vill du hjälpa till på nån spelning eller bara är nyfiken - spana in www.myspace.com/verketumea www.myspace.com/charliesumea

Jag älskar Umeå. Det är ju världens bästa stad, mitt hem. Klart jag längtar till Göteborg ibland. Det är ju världens bästa stad den med.

En vecka går skrämmande fort, jag lyfter på hatten och tackar för mig och stafettpinnen. Kul att blogga, det har jag aldrig testat innan trots att det är så modernt bland dagens ungdom. Nä just ja, jag är ju inte ungdom längre, det är man bara fram tills man fyller 26. Det säger iallefall sj, connex, malmö aviation, SAS, osv osv. Att fylla 26 kan jag inte rekommendera, för är du lågavlönad och har familjen i tjotahejti blir det nämligen SVINdyrt att resa.

Kort önskelista inför 2014 (repris och best of, flera före mig har dessa önskemål – läs krav för att Umeå skall bli top of the line och inte stagneras russinsgrått):
• Lagliga affischeringsytor (observera plural) på stan. (I göteborg har dom rätt feta affischeringspelare uppsatta på div torg och spårvagnshållplatser – spana in dom ni som chefar på park och gatukontoret)
• Bidragspotter till kulturarrangörer som är mellan 20-30år. Typ som ”en påse pengar” fast med några tusenlappar högre tak. Enkelt att söka, man skall inte behöva lämna in en roman som ansökan, snabba svar, dvs nej tack till halvårslånga byråkrati-väntetider.

Fridens Liljor!
//Gerda Berglund

p.s. ladda-upp-bilder-funktionen var paj på bloggen men ni kan låtsas att det ligger en bild från epidemics första spelning på verket här. d.s.

Mitt intresse för serier ligger på gränsen till gravt nörderi. Jag syftar inte till kalla anka och fantomen utan sk ”vuxenserier”, en konstart som verkligen har fått ett uppsving de senaste åren. Det började när jag gick på folkhögskola som målande estet för typ sex år sen, min korridorsgranne kom ut ut sitt rum - kritvit i ansiktet, räckte över en bok och sa LÄS DEN HÄR! Det var Åsa Grennvalls serieroman ”sjunde våningen” och två timmar senare var även jag i chocktillstånd. Det är en tung serieroman om en tjej som blir psykiskt och fysiskt misshandlad av sin sambo.

Sen har jag två starka minnen av serier som chockat mig åt andra hållet, dvs då man garvar så mycket att man inte kan andas.
1: Jag är på fest hos vänner i ett kollektiv, i ögonhöjd från toastolen sitter en Åke Jävel stripp av Lars Sjunnesson upptejpad (Åke Jävel är Lars Sjunnessons mest framgångsrika seriehjälte). Jag kunde inte prata med nån resten av kvällen utan gick bara omkring och vrålgarvade.

2: Liv Strömquists serie ”Män som aldrig borde fått ha sex” (Finns i hennes album ”hundra procent fett” köp den! I mina ögon är det ett mästerverk av sällan skådat slag) Rutorna där en toksågad Sartre ligger och ropar efter sniglar och vin på sin dödsbädd utlöste en veckolång skrattsalva och är samtidigt något av det vackraste jag läst i hela mitt liv.

Sommaren för två år sen fick jag en hjärnskakning som resulterade i en veckolång sjukskrivning där jag fick förbud mot att kolla på tv, gå ut, sitta vid datorn, vistas i solen och jobba. Kul. Efter några dagar av enorm tristess ritade jag således min första serie. Det var skitkul! I somras hade jag mitt livs första riktiga semester och det resulterade i seriefanzinet ”Molly”. Att göra detta fanzine är faktiskt nåt utav det roligaste jag gjort. Utdrag av det första numret kan man läsa här: www.gerdaberglund.blogspot.com Andra numret är under konstruktion och peppen är skyhög! I dag gjorde jag klart en serie på sex sidor, jag tänkte bju på ett utdrag:



”Gör saker för att det är kul – skit i om du tycker det blir dåligt!”
”Vänta inte på att någon ska sprida ditt skapande – sprid det själv vid alla tillfällen!”
”Låt ingen annan bestämma om du är bra eller dålig – var din egen jury!”
- citat ur Liv Strömqvists serie ”Kreativitet – en serie om att skapa”

//Gerda

I går kväll hade vi höstpremiär för öppna verksamheten på Hamnmagasinet. Öppen verksamhet på hamnmagasinet innebär bla det här:



Nypremiären gick över förväntan och jag gick hem med ett leende på läpparna. Några tjejer som sydde i syateljén hade tusen idéer om hur man skulle kunna göra om därinne för att utnyttja rummet till max och göra det mer modernt; klippbord som man kan fälla ner från väggarna, skogarderober som tyghyllor, riktade spotlights i taket osv osv.. Vi skall ses nästa vecka och jag skall hjälpa dom starta igång projektet ”pimp the syateljé”. Pepp!!!

Jag jobbar alltså på Hamnmagasinet –Ungdomens Hus sen tre år tillbaka. Allt började med edgefestivalen 2005 där jag hade hand om syverkstan, gör-det-själv butik och en modevisning där oetablerade designers och synördar visade upp sina alster. Marie Adolfsson (som var chef för dåvarande galaxen) klev in och frågade om jag ville jobba extra i deras skapande verksamhet, och sen har det bara rullat på. Timtid blev halvtid blev deltid och nu är det heltid sen Januari 2007. Jag är handledare och samordnare för designverkstan, skapande workshops, husets marknadsföring, hemsidan, handledare åt unga arrangörer och på arrangemang. En radda av skitroliga arbetsuppgifter som passar min rastlösa själ perfekt. Men pricken över i är ju att träffa alla överpeppade, fina ungdomar med sina klockrena projektidéer och sprudlande energi, och sist men inte minst; mina sjukt proffsiga, kloka och underbara arbetskamrater!

Mitt nedslag i 2014 i denna blogg blir: Inget 2014 utan ett sjudande Ungdomens Hus! (Min personliga åsikt är: kommunal drift, långsiktighet och R E S U R S E R. Jag är övertygad om att Umeås långsiktiga vinster på att ha ett maffigt Ungdomens Hus är enorma) Beaktas bör att många av de som kommer vara unga kulturarbetare/kulturkonsumenter/kulturnördar 2014 är idag ungdomar. Ungdomens Hus är för många unga deras första kliv som kulturproducenter långt innan de vet att ordet ens existerar.
www.ungdomenshus.nu

/Gerda bakom en persienn bakom regnet

God morgon kulturhuvudstadskonsumenter!

Jag som skall blogga denna vecka heter Gerda Berglund. Jag är 26 år, född och uppvuxen i Göteborg och har varit Umebo i ungefär fem år. Exakt vad som kommer printas i bloggen den här veckan är jag inte helt på det klara med. Än. Troligen kommer ämnen som konst, tuff och cool punkmusik, serier, DIY-prylar, mitt jobb på hamnmagasinet, kärleken till Umeå och längtan till västkusten att beröras i veckan.

Jag skall sova på saken.

Eftersom hösten är min bästa och snyggaste årstid bjur jag på ett fint kort som jag tog i oktober förra året.