En jord i kris

Hörde på radion i morse att enligt reportern är jorden i kris på grund av det ekonomiska världsläget . Visserligen slår krisen hårt mot många men jorden lär hålla för en och annan ekonomisk kris. Värre är det med många ekosystem som ligger och väntar på en kris om vi inte börjar tänka på vår miljö och den rovdrift som vi gör oss skyldiga till. Det är väl snarast så att jorden mår bara lite bättre under en ekonomisk kris, när vi i i-länderna inte har råd att slösa med naturtillgångarna.

Dessutom är den ekonomiska krisen lite överdriven utifrån moder jord perspektiv, ja till och med utifrån ett mänskligt perspektiv. Jag undrar hur stor del av mänskligheten som märker av den ekonomiska krisen. De flesta invånarna på vår jord har väl aldrig varit på en bank eller tagit ett lån eller ens varit anställd av någon. Mig veterligen lever de flesta på mycket lite pengar (ca 50% lever under 20 kr per dag) och är inte beroende av bankkriser utan har fullt sjå med att skaffa mat för dagen. Naturligtvis ska jag inte förneka att krisen naturligtvis är mycket kännbar för många i vårt land. Arbetslösheten stiger, inkomsterna minskar men som sagt att kalla det ett världskris är att ta i. Det är möjligen ett problem för människor i västvärlden och en del industriella zoner.

Jag tror att alla, lite till mans (och journalist allra mest), skulle vinna på att sansa oss lite och inte försöka vara bäst på att skapa kriser och i att överdriva. Om vi såg till helheten så ofta som möjligt, kanske vi skulle må lite bättre och tänka lite mera på global nivå som det så väl behövs. Kanske kunde vi då klara av att rädda en jord som är i kris och då menar jag den verkliga krisen, den som handlar om miljö och rättvis fördelning.

Digitala speglar

Som ni tidigare har läst i bloggen har jag en bakgrund inom IT och pedagogik. Det ligger nära tillhands att gå och grunna på hur vi kommer att kommunicera i framtiden om man håller på med sådana saker dagarna i ända.

Ibland när jag tassar förbi mina söners rum på kvällen så hör jag hur de planerar helgen eller kanske vad de ska göra i skolan nästa dag med sina kompisar. Det förunderliga är att trots att jag hör flera av deras kompisar i rummet så vet jag att ingen är där fysiskt, dessutom har de inga högtalande telefoner på rummet. Om jag mot bättre vetande skulle titta in, så vet jag att de sitter framför datorn eller tv-spelet och diskuterar skolan med någon trollkarl, pegas, ork eller robot. En avatar som det så fint heter och är en digital spegling av dig själv på nätet där du väljer identitet som form och kön (icke kön när det gäller robotar) som du tycker passar dig.

Avatarer är ju skåpmat nuförtiden och alla under 25 har ju minst en. De över 25 har om de är datorkunniga möjligen en avatar i t.ex. Second Life eller något annat ”superhypat” program. Finessen är ju att du får låtsas vara något du inte är, det finns ju förvånansvärt få brasilianska pegaser i verkliga livet men en hel del som avatarer. Nackdelen med avatarer är förstås att du inte lär känna den verkliga personen bakom och det blir svårt att veta hur deras liv ter sig. Har man inte pengar för att resa och träffa andra kulturer får väl en amerikansk ork, eller en thailändsk trollkarl duga och dessutom är man väldigt klimatsmart.
 
I mitt företag
Life4Learning så har jag lanserat en idé om  att använda digitala speglar under kulturhuvudstadsåret. Skillnaden mellan mina söners digitala spegling som avatarer och min vision om digitalspeglar, är att du istället för fantasifigurer ska möta riktiga människor när du speglar dig i kulturhuvudstadsårets digitala spegel. Riktiga människor från andra kulturhuvudstäder, utan att resa eller beställa tid eller hur man nu planerar för att mötas. Man skulle spontant få träffa människor, prata med de och samtidigt se ett litet utsnitt ur deras vardag trots avstånd på 100 kanske 1000 mil. Visst är det en idé om hur vi skulle få en djupare förståelse för hur andra kulturer tänker och tycker och samtidigt vara mycket klimatsmart med jordens ändliga resurser.

Basket

Igår kväll skjutsade jag min yngsta son till basketträningen. Det som förvånar mig är att vi i dagens samhälle, där allt har ett pris, fortfarande kan hitta tränare, unga och gamla, som lägger ner tid på att fostra och vägleda unga människor. Yngre tränare har ju inte ens egna barn inom sporten och dessutom har de ju ofta inte någon lön för mödan, i alla fall inte ekonomisk ersättning.

Jag har funderat på vad som driver dessa kulturbärare, för de är samhällets verkliga kulturbärare, som ofta utan betalning bär fram samhällets kultur. Naturligtvis finns det en mängd olika motiv bakom deras insatser, men ett starkt skäl för många tror jag att man känner ansvar och vill återgälda den tid som man fått av de tränare som lade ner tid när man själv spelade i något ungdomslag. Om samhället hade mera av den sortens kulturbärare på många andra områden, tror jag att vi hade haft ett samhälle som t.ex. inte bara förlitar sig på ”betalda” kulturbärare (e.g. skola) utan ett engagemang från medborgarna för det närliggande samhället som vida överträffar det vi har nu.


Vad är kultur? Favorit i repris

Såg att någon annan bloggare tidigare hade tagit upp ämnet för några veckor sedan. Är teater eller opera kultur? Några hickar kanske till, men ställer hela frågan på sin spets. Meningen med kulturhuvudstadsåret är enligt min mening att vidga kulturbegreppet en del. Vanligtvis så förknippar vi ordet kultur med teater, film, musik, litteratur etc. och för att redan nu lugna oroliga läsare är naturligtvis teater, film, musik, litteratur etc kultur, men kultur är så mycket mer. I Wikipedia delar man upp kultur i andlig odling (humanistiska kulturbegreppet) eller socialt överförbara levnadsmönster (samhällsvetenskapligt begrepp). Båda är mycket diffusa uttryck och innehållet verkar mest vara upp till betraktarens öga. Min blogg får väl betraktas att tillhöra det senare samhällsvetenskapliga begreppet även om jag skulle kunna argumentera att detta är andlig odling (i alla fall för mig och förhoppningsvis för andra).

Naturligtvis är  teater, konst etc kultur, men mycket av de vardagliga göromålen som att uppfostra, använda IT och att kommunicerar med varandra inryms också i kultur men under det samhällsvetenskapliga begreppet. För några år sen var jag på en konferens och hörde kommissionär Ján Figel från EU's enhet för utbildning och kultur (Directorate general of Education and Culture) uttrycka sin stora förtjusning över att hans enhet även har ansvar för europeisk fotboll. Så mycket kan rymmas under kulturens flagga och hoppas att kulturhuvudstadsåret  kan bli lika mångsidigt som definitionerna.

En bro över Kvarken?

Såg i morgonbladet (VK) att nya försök att skapa en bro över kvarken var på väg. Som jag förstod det var det att sätta Kvarkenbron på EU's karta. Naturligtvis hoppas jag på att EU tar sitt ansvar och efter att förstört färjetrafiken satsar på en bro, så att vi kan utbyta idéer och människor med varandra. En och annan ovälkommen mårdhund kommer väl också att begagna en sådan facilitet.

Under tiden kan vi ju utnyttja IT-kommunkation som tex webb eller videokonferenser. Vi (universiteten och högskolorna i Umeå, Vasa) har under flera års tid utvecklat modeller och praktiskt arbetat med att minska avståndet med hjälp av IT. I morgon kommer jag att sitta framför min dator i vårt vanliga tisdagsmöte med Vasa och Bodö (ny i vårt sammarbete). Med dagens internet och snabba datorer så fungerar det alldeles utmärkt och är dessutom klimatsmart.

Ny vecka och naturligtvis en ny bloggare

Då har alltså prestationsångesten satt in och det är dags att prestera en kulturhuvudstadsblogg för en vecka. Jag börjar min blogg med en kort presentation av mig själv. Även om det kan verka traditionellt och föreläsningsaktigt så kan det vara bra att veta vem som sitter bakom tangentbordet. Jag brukar dessutom säga att så ska du göra till mina deltagare, studenter eller elever på kurser i pedagogik under mina år som lärare och pedagog på olika stadier alltifrån grundskola till universitet. 

Namn: Mikael Sjöberg
Yrken: Pedagogisk konsult inom IT och lärande (UmU, SLU), EU koordinator, doktor i beteendeekologi, egenföretagare och visionär (om jag får tycka till själv)
Bostadsort: Holmsund
Karaktär: Italienskt temperament i en norrländsk klädnad.

Under veckan tänkte jag blogga om lite allt möjligt som händer mig i min vardag och naturligtvis om mina intressen. Jag hoppas hinna med att utveckla lite fördjupningar och funderingar inom kultur, pedagogik och IT men naturligtvis även kommentera händelser som är dagsfärska. Det kan verka lite överambitiöst med att avhandla t.ex. kultur i några korta blogginlägg, men det blir bara några tankeskärvor (kanske tankevurpor) om hur jag tror att olika fenomen påverkar oss och vår värld.