Fredag igen

Det är konstigt hur fort en vecka rusar iväg. Det har förstås en betydelse hur mycket man har att göra, den här veckan känns hur som helst lite för kort.

Morgonen började med bokföring kl 07.00. Det är normalt mitt lördagsnöje men helgen är vikt till badrum och kakel så det fick bli så här i stället. Bokföring brukar beskrivas som småföretagarens eget lilla helvete. Jag tycker tvärtom att det är ganska roligt. Framför allt får jag lugn i hjärtat. Man ser under veckan hur pappershögen växer och så på lördag morgon, till musik från P4 - enda gången överhuvudtaget som jag har radion på på jobbet - Ring så spelar vi. Först är det förstås det där andra något slags samhällsprogram, minns inte vad det heter. Om radion börjar med Melodikrysset har jag antingen kommit för sent till jobbet eller jobbat för långsamt, kl 10 ska bokföringen vara klar.

En normal fredag morgon brukar jag f ö motionera, vi är ett litet gubbgäng som träffas måndag och fredag morgon kl 07.00. Först ett motionspass till ett ljudband från Friskis & Svettis, sedan innebandy i 10-15 minuter och så gemensam frukost på galleriet. Mycket trevlig vana. Men jag har varit lite småförkyld en dryg vecka och vill inte börja anstränga mig för tidigt. På måndag borde gå men då hinner jag inte, Sara och jag flyger till Berlin för att dels se Tony Craggs stora utställning på Academie der Künste, dels titta på konstmässan Art Forum Berlin. Vi har varit med där några gånger och ska nog delta igen nästa år.

Vi har träffat dom sista aspiranterna till vår tjänst, nu återstår två styckna, vi ska bestämma oss innan helgen är slut. Skönt att få det ur världen. För övrigt har vi fått nästa utställning, Heli Hiltunens målningar kom i morse, vi byter ju nästa vecka. Vi måste titta över bjudlistan till vernissagefesten, vi borde bjuda ett par styckna till. Det börjar bli i senaste laget, vi har helt enkelt inte hunnit med.

Jag läste i bladet om den s k Ålidhemsmiljonen och ringde upp Holmlund för att fråga hur det var tänkt. Vet inte om jag fått något riktigt bra svar. Jag blir bekymrad när man tar så lätt på konstnärlig utsmyckning att man tycker att det är något som konsthögskoleelever kan få göra. Per definition är dom ju faktiskt studenter och en konstnärlig utsmyckning som ska stå under lång tid och fungera, är det inte självklart att man grejar med så liten erfarenhet. Jag tycker att det rimliga är att man uppdrar åt konstansvarig i kommunen att fundera över vilka konstnärer som kan vara aktuella och så tar in förslag. En miljon är mycket pengar och man kan få många riktigt etablerade konstnärer att göra något riktigt bra. Och så låter man konsthögskolan få den här ganska bastanta budgeten och det förvånar mig. Nu lovade Holmlund att eventuella förslag till utsmyckning skulle granskas innan det betalades ut pengar och det låter väl bra men vi får se i slutänden hur mycket kontrollen är värd. Fortfarande tycker jag att det ytterst tveksamt att hantera både frågan och pengarna på det här ganska lättsamma sättet. Jag tror inte att man är beredd att öppna en läkarcentral där det bara jobbar läkarkandidater t ex. Eller en kommunal frisersalong på Dragonskolan.

Nu är min arbetsdag snart slut och min bloggvecka till ända. Hoppas ni fått en lite bättre uppfattning om vad det vi gör och att ni kanske har sett att vi lägger ner en hel del jobb på att få galleriet att fungera.

Till slut vill jag hälsa alla riktigt välkomna att se våra utställningar, dom finns där för er, det är med er konstnären -och vi- vill kommunicera. Extra roligt är det om ni kommer på våra vernissager, nästa är ju på lördag den 7/10 mellan 14 och 16. Det vore så roligt för Heli Hiltunens skull om ni gick man ut huse för att se vad hon gjort. Hon har stått ensam i sin ateljé under några månaders tid och rest ända hit till oss för att dela med sig, då är det toppen om det står en stor publik hos oss nästa lördag. Gratis entré, alla är välkomna, alltid.

Tack för den här veckan,

Stefan Andersson

Första kalla kvällen

Första kvällen med höststämning, bara 4 grader varmt när jag åkte hem. Huset var lite svalt - jag har ännu inte slagit på värmepannan - men efter två brasor i lika många kaminer så känns det skönt igen. Man får väl vara glad för att värmen stannat så länge som den gjort.

Sista resterna av Fredrik Roos´samling gick för klubban på auktionsverket igår. Jag tittade en stund på nätet, följde med auktionen. Det var en märklig känsla av återupplevelse. Inte priserna, dom var ju nästan alla på en helt ny nivå men konstverken kändes igen. Hela 80-talet, slutet av 80-talet spelades upp för minnet med dom här namnen som man knappast hört av efter kraschen på 90-talets början. Man måste ha varit med för att förstå vilken sanslös, sagolik, upphetsad stämning, samtidigt som om det var våra sista dagar. Fredrik Roos köpte hela utställningar, men inte bara han, Per Arwidsson hade ett stort fastighetsbolag, han hade anställt en kille som bara hade till uppgift att köpa konst. Jag minns hur Rolf Hansson ställde ut på Galleri Sten Eriksson på Markvardsgatan, nuvarande Andréhn-Schiptjenko. Rolf ville absolut inte att något skulle säljas före vernissagen så det var en lång kö utanför inför öppnandet kl 12.00 Och då sprang alla in och nerför trappan, folk ramlade, alla sprang direkt till Sten Eriksson, inte till utställningen. Och dom sju första fick köpa var sin tavla, sedan gick dom in i utställningen för att se vad dom fått. Fullständigt sanslöst. Espen Ryvarden sålde en målning av Rolf Hansson inslagen i bubbelplast till någon som tyckte sig skymta en Rolf Hanson under bubblorna och bara slog till. Några år senare, när allt kollapsat, visade vi ett par målningar av Rolf Hansson på konstmässan i Stockholm. Ingen ville köpa, folk frågade om det var en Umeå-konstnär, dom kände inte ens till honom. Nu har det ju gått bra för Rolf, andra fick en enorm uppmärksamhet och sedan försvann dom. Ack ja, det var en märklig tid. Jag vill inte ha den tillbaka, det är roligare att sälja ett mindre antal konstverk till folk som verkligen vill ha dom än att sälja till rena spekulanter.

I kväll får kakelrummet vila, jag tar det i helgen i stället. Lite tv och sedan fortsätta med boken, Siri Hustvedt heter författaren.


Kära dagbok

Jag börjar få en relation till den här bloggen nu, nästan som en kompis man kan prata med.

Jag var här tidigt i morse, 07, fick gjort lådan som ska skickas till London. Bra att få det ur världen. Sedan fortsatte rekryteringspojektet, men snart är vi framme vid målet.

Har även fått gjort lite pappersarbete, skrivit några fakturor och pratat med några kunder. Kanske kan vi få till en ganska bra försäljning på ett ställe, vi får besked till veckan. Jag brukar likna vår jakt efter affärer med en fiskares. Man lägger ut en massa nät eller långrevar och ibland är det alldeles tomt, ibland nappar det på flera ställen samtidigt. Men oavsett utfall så måste man fortsätta att lägga ut sina trevare, den stora skillnaden mot en fiskare är att man måste hitta nya aborrgrund hela tiden, det går inte att komma tillbaka till samma ställe nästa morgon. Men det som i början av den här karriären kändes oroligt och frustrerande har med åren, när en viss säkerhet infunnit sig, kommit att bli mest spännande och intressant. 

Osloprojektet verkar ha rett ut sig. Vi har ett nytt projekt på gång, Anne Karin Furunes ska delta i en jättehändelse i London nästa år, jag är osäker på om det är officiellt ännu och kan inte ge några detaljer. Men hur som helst så ska vi tillverka tre eller fyra perforerade plåtar, ungefär som den som står utanför IKSU Spa men med ett växtmotiv. Vi gjorde en liknande för två år sedan, för Wijs trädgård i Ockelbo. Tillverkningen kommer att göras i Västerbotten, vi har en bra kontakt för att laserskära tjockare plåt.

Jag började läsa en ny bok i går, av en för mig tidigare helt okänd författare, Siri xxxsedt nu minns jag inte efternamnet, hon är gift med Paul Auster. Namnet antyder en dansk eller norsk bakgrund. Boken, en roman, handlar om en konsthistoriker och en konstnär, den verkar riktigt bra. Sara och jag fick den av en av våra konstnärer, Astrid Sylwan, hon hade läst den med stor behållning.

Snart är klockan 13, då kommer en ny aspirant, jag återkommer i kväll.


Jobbig dag

Eftermiddagen har känts som om jag var två steg efter hela tiden. Osloprojektet har problem eftersom Craggs atelje och arkitektkontoret i Oslo har olika Autocad program. Efter ett antal telefonsamtal har vi förhoppningsvis kommit något närmare en lösning. Jag måste förstås se till att kunden blir nöjd, det är ett för stort projekt för att det ska få bli grus i maskineriet innan det ens har kommit igång.

Vi har fått hem tre sköra porslinsskulpturer av Eva Hild idag, en av dom skulle packas om i en mindre låda för leverans till Finland. Kunden var här och vi hjälptes åt att avsyna skulpturen och packa om den, sedan fick vi tid med en kopp kaffe och lite småprat om 2014.

För övrigt har jag försökt svara i två telefonlinjer hela eftermiddagen, Sara fick åka hem till sin vattkoppssjuka dotter direkt efter lunch och då blir det bara jag kvar. Det är verkligen angeläget att vi fyller vakansen efter Chatarina. Jag har bokat flygbiljett till John McCormack från Craggs atelje, han kommer upp på tisdag kväll och ondagen blir en fysisk arbetsdag.

Nu är det dags att åka hem och få lite mat. Sedan blir det ett tag i kakelprojektet. Jag sålde badkaret och tvättstället idag, Blocket är fantastiskt.

I morgon är en ny dag med nya möjligheter.

Vi hörs.


Onsdag mitt på dagen

Idag på förmiddagen har vi fortsatt med rekryteringsprocessen. Det går sakta framåt, vi har börjat med ett urval.

Arkitekten från Oslo mailade och hade problem med en Autocad-ritning. Det är ett skulpturprojekt som går ut på att Tony Cragg ska utforma två ventilations in- och uttag till två skulpturer, stora skulpturer, 6 meter höga. Det är ett jättebygge som pågår i en förort till Oslo som vi har "vunnit" kan man väl säga. Men ifrån förslaget, som var en trämodell c:a 40 cm hög, till omformandet till skulpturen i verklig storlek, så krävdes att Craggs atelje räknade om modellen och gjorde den i ett cad-cam program, så att teknikerna kan börja planera för själva ventilationsrören, dom måste förstås följa skulpturens vindlingar. Och nu ser det ut som om cad-cam ritningen har en annan lutning än den ursprungliga modellen och det här måste förstås klaras ut. Arkitekten är dansk, jobbar i Oslo, vi förstår varandra ganska bra. Craggs assistent är tysk och vi förstås varandra ganska bra. Men det finns stort utrymme till missförstånd och Cragg själv är i USA, kommer hem på fredag kväll. Och ett bygge på 160.000 kvm står och väntar på en korrekt ritning. Nu står väl inte hela bygget stilla, det finns säkert någonting dom kan sätta händerna i. Men det är ganska bråttom att klara ut den här inte alltför lilla detaljen. Intressant problem men inte helt enkelt att lösa, det vore enklare om man kunde träffas. Som det oftast är.

Jag fick svar idag från en kund i London att en målning vi sålt dit och levererat, har kommit fram. Det var för sent på kvällen för att använda skruvdragaren så dom har ännu inte öppnat lådan. Hoppas allt är som det ska och att ingenting blivit skadat. Idag måste jag börja tillverka ytterligare en låda, för ett annat konstverk som ska till London. Nu är det knepigare för det är ett inglasat foto som kräver ännu bättre emballage. Och eftersom Markus är sjuk så måste jag hitta lite tid för att göra det själv.

Craggs utställning ska ut nästa vecka, jag har pratat med hans chefstekniker, som kommer hit på tisdag kväll och så ska vi göra jobbet på onsdag. Idag måste jag boka upp Assistanskåren, en mobilkran och en stor traktor. Dessutom måste jag försöka hitta en extrahjälp till onsdagen, det blir för kort med två man.

För övrigt kan man väl säga att allt förlöper fint. Det finns en krönikör som brukar skriva i VK, en slags veckorapport. Ofta står det Onsdag: Händer ingenting.  Så är det aldrig här, det händer alltid något. 

Vi hörs.

Tisdag i Stockholm

Uppe fem i morse, flyget kl 07, inne i Stockholm strax före 9. En fika på ett cafe i Kungsträdgården, styrelsemöte på MM kl10.00. Mötet var intressant, det är det alltid, en del funderingar om vem som blir ny kulturminister och om förutsättningarna för museet kommer att ändras. Vi fick en visning av de nya kontorslokalerna som just blivt färdigrenoverade och så avslutades allting med lunch. Mycket intressant och givande, trevliga människor i styrelsen.
 
Jag träffade Per Melander och Anna Lindman Barsk på Arlanda, dom som gör TV-programmet Existens. Jag tycker att programmet är jättebra, vi pratade en stund om det senaste programmet som handlade om religionsfrihet. Jag tycker att det är ett fascinerande ämne, alltså allt som hör till religion. Om man vet någonting, med säkerhet, t ex att jorden är rund. Om man då möter någon som påstår att den är platt så ids man ju inte strida alltför länge för sin sak, man vet ju att man har rätt och går förmodligen därifrån. Men om man TROR något, då är man beredd att gå i döden för sin tro! Påståendet JAG VET rör inte alls upp lika starka känslor som JAG TROR. Och det tycker jag är minst sagt intressant. Är det bara vetskapen om att vi ska dö som har skapat det här behovet hos - nästan - alla, åtminstone finns det i alla kulturer, att bygga upp en egen bild av något som inte går att bevisa och så tror man på det. Det är sånt man kan fundera på.

Nu ska jag se till att få lite middag, sedan ska jag träffa styrgruppen för 2014 på REX.

Vi hörs i morgon

Envecka på galleriet

Hej,

Jag som ska blogga den här veckan heter Stefan Andersson och är gallerist på Umedalen.  Jag har hållit på med mitt yrke i drygt 25 år, sedan 6 år har jag en kompanjon som heter Sara Sandström Nilsson. Privat är jag singel med två vuxna barn och sex barnbarn. Min fritid går åt till motion, underhåll av hus och tomt samt någon seglingsvecka på hösten. Men mitt stora intresse är nog trots allt vårt lilla företag.

Jag tänkte börja med att berätta litegrand under vilka förutsättningar vi driver galleriet och sedan ska jag varje dag ge en liten inblick i hur det dagliga livet på ”macken” gestaltar sig.

Som gallerister ingår vi i den privatfinansierade kultursektorn, vi har inga bidrag för den ordinarie verksamheten utan försörjer oss på att sälja konst. Försäljningarna går vanligtvis till företag och offentliga institutioner som Statens Konstråd och konstmuseer, landsting och kommuner runt om i Sverige. Konstmuseerna i Skandinavien tillhör också våra återkommande kunder. Vi har även kontakt med ett antal konstsamlare i Sverige och utomlands, en hel del av våra kontakter sker idag via internet. Varje vecka får vi ett antal förfrågningar från alla delar av världen, ibland leder det till en försäljning.

Vi har ett nära samarbete med Balticgruppen, läs Krister Olsson. Hans engagemang i framför allt skulptur har gett oss en fantastisk möjlighet att jobba med skulptur i större skala. Balticgruppen finansierar Umedalen Skulptur, dels med en budget vartannat år för genomförandet av en utställning, dels med ett årligt arvode för utvecklingen och skötseln av parken.

Vi är som jag sa två personer som äger och driver galleriet, dessutom har vi en halvtidsanställd administratör och en 20% tekniker. Just nu är vi underbemannade, Chatarina som jobbat halvtid åt oss några år fick erbjudande om heltid på sitt andra jobb och har slutat hos oss. Därför är vi mitt i en process att anställa en ersättare för henne. Markus som är tekniker är sjukskriven så det är många extra arbetsuppgifter som faller på Sara och mig just nu. Rent allmänt tror jag det är vanligt inom små privata företag att man är något underbemannad, det finns helt enkelt inte ekonomiska resurser till att anställa fler. Det blir några extratimmar för ägarna, det är nog rutin för nästan alla småföretagare.

Vi har ett nära samarbete med ett tiotal konstnärer där vi fungerar som agenter. En av dem heter Riitta Päiväläinen, finsk fotograf. Med henne har vi arrangerat en museiturne i Sverige, vi har producerat femton stora bilder och tryckt en katalog, utställningen avslutas om en vecka på Gävle Konstcentrum och ska skickas vidare därifrån till Haninge Konsthall. Efter det går den till Jönköpings Länsmuseum och sedan upp till oss. Sara har haft hela ansvaret för den turnen, fört dialogen med konstnären, tryckeriet och fotolabbet. Plus transportfirmor och allt annat. En annan finsk fotograf som vi jobbar med är Elina Brotherus. Hon ska vara med på en stor utställning på Kiasma i Helsingfors och vi har ramat in och packat 15 stora bilder som ska skickas iväg idag. Sedan är vi inblandade i ett större utsmyckningsuppdrag i Oslo med Tony Cragg och en utställning på Barbican Center i London, där Sune Jonsson ska delta. Det jobbet är redan avklarat, det mesta hände under sommaren, det gällde verktitlar och översättningar. Dom har lånat två bilder från oss och ett tiotal från Moderna Museet. Den utställningen: In the Face of History, European Photographers from the 20:ies century, öppnar den 12 oktober och då åker vi dit och representerar Sune. Med Sune Jonsson har vi ett annat intressant projekt på gång. Det är ett av världens främsta bokförlag på framför allt böcker om konst och foto, Steidl Verlag i Tyskland, som vill ge ut två böcker av Sune i omarbetade nyutgåvor plus en ny monografi. En hel del av jobbet med att ta fram förutsättningarna ligger på oss, allt är inte klart än men vi hoppas att det ska lösa sig.

Vi arrangerar själva sju till åtta utställningar varje år, tre på hösten och fyra på våren och så en sommarutställning. Utställningarna är vårt ansikte utåt, det är inte alltid så lyckat rent ekonomiskt men det är den roligaste delen med att jobba med konst, att tillsammans med en konstnär bygga en ny utställning och förändra hela rummet. Rummet hos oss är f ö helt fantastiskt. Vi håller till i gamla panncentralen på Umedalen, det är tio meter i höjd, ett otroligt fint rum. Tony Cragg, som vi ställer ut just nu och som är etablerad över hela världen, säger att vårt gallerirum är kanske det bästa han har ställt ut i. Och när Lars Nittve hälsade på oss första gången sa han att det måste vara Europas bästa gallerirum. Så vi är nöjda, det är en fröjd att komma på jobbet på morgnarna och kliva in i det här konsttemplet som vi har förmånen att få vistas i varje dag.

Och jobbar gör vi varje dag, jag brukar komma till galleriet vid 07.30, om jag inte är på resa. Arbetsdagen slutar normalt runt 17 men kan ofta dra ut lite längre. Både jag och min kompanjon reser en hel del. Ofta för att träffa kunder men även för att se utställningar som intresserar oss. Vi hanterar en hel del konst som inte visas i utställningsrummet, enstaka konstverk som kommer in från någon konstnär som vi hittar en köpare till, vi säljer även en hel del grafik över hela landet. Vi är dessutom båda engagerade i branschen på olika sätt, Sara sitter i styrelsen för Svenska Galleriförbundet, jag har själv suttit som ordförande där i 12 år. Sedan ett drygt år är jag invald i Moderna Museets styrelse, utsedd av (förre) kulturministern.

Det här var en lång introduktion med lite bakgrund, jag har ett fantastiskt jobb som intresserar mig mycket, det innehåller så många ingredienser som man inte hittar någon annanstans. Men viktigt att komma ihåg är att jag i första hand är småföretagare med allt vad det innebär av ansvar gentemot anställda, konstnärer, myndigheter, leverantörer. Ingenting kommer utav sig själv utan vi får jobba varje för att utveckla företaget och få ekonomin att gå ihop.  Jag brukar säga att det är som att spela positiv, så länge man vevar låter det fint, när man slutar veva blir det helt tyst.

I kväll får ni höra hur dagen förflöt.


Måndag den 25/9

Denna dagen ett liv. Idag har vi intervjuat 11 aspiranter till vår halvtidstjänst. Det är jobbigt när man inte är van. Situationen är så ny, samtidigt som det är så viktigt att vi får in rätt person så är det så svårt att veta vilka frågor man ska ställa. Vi har beslutat att träffa de flesta som sökt, först ett kort möte och sedan ska vi fördjupa oss i ett mindre antal. Men det är bråttom, vi klarar oss inte utan.

Läste i DN i dag att Lund satsar 52 miljoner på att bli kulturhuvudstad och att Umeå satsar 15. Nu blir det väl inte självklart bättre bara för att man har mer pengar men nog såg skillnaden stor ut. Men det kan ju även vara till nackdel, man vill så mycket så man nästan förtar sig. Jag tror inte så mycket på att bygga upp något konstgjort, ungefär som en OS-stad med alla nya arenor som står tomma efteråt. Jag tror mera på att lyfta fram vad vi har, det är nog bättre än att försöka hitta på något smart som ska tilltala en jury. Då blir ju även själva resan till ett tillräckligt ändamål. Jag såg att Marit Andersson hade påpekat att vi har Norrlandsoperan och fria teatergrupper. Men bildkonsten då? Umedalen Skulptur är ett fantastiskt projekt inte minst därför att det är helt privatfinansierat. Och där har vi något unikt med Umeå, att det finns ett stort privat inslag i vårt kulturliv, det finns ingen annan stans. Vi har förutom skulpturparken flera privata gallerier som tillsammans med museerna ger umeborna tillgång till fler högkvalitativa konstutställningar varje  år än någon av de andra kandidatstäderna.

I kväll ska jag fortsätta med mitt renoveringsprojekt, jag kaklar på toan och i badrummet. Toan måste vara klar den 7/10, det ser ut att hålla. Sedan ska jag titta igenom några papper, jag är kallad till styrelsemöte på Moderna Museet i morgon och blir borta hela dagen. Och i morgon kväll är det någon sitting på REX med anledning av 2014. Vi hörs sent i morgon kväll.