Käftsmällar eller pannkyssar?

Har spenderat en underbar helg ute på Rönnklubben (en ö i havet utanför Nordmaling), där jag har sovit i en hängmatta, på en kökssoffa och en vind, bastat i en vedeldad bastu, badat i lagom kallt salt vatten, paddlat runt en liten liten ö två varv, ätit god mat, gjort nummer 1 och 2  på/i? ett utedass med utsikt ut över vattnet, plockat mastodontblåbär, umgåts med människor jag älskar och andats frisk havsluft.
- - - - - - - - -

Det finns skandinaver, asiater, afrikaner, amerikaner, aaustralienare, irländare, européer, ryssar, indonesier, umebor och många fler. Men bakom alla dessa titlar så är vi alla människor, människor som lever på samma plats, som andas samma luft och använder samma natur. Ser vi världen som en helhet upptäcker vi att alla våra handlingar förr eller senare på något vis slår tillbaka på oss. Blir vi inte mer medvetna och börjar ta mer ansvar för våra handlingar så kommer de att träffa oss som en rak höger. Slutar vi däremot att ta ansvar för oss själv och ge bort vår makt, då yttrar sig slagen kanske mer som en mjuk hand på vår kind eller en kyss i pannan. Jag föredrar i alla fall pannkyssar och mjukhänder. För har vi och världen inte redan fått tillräckligt med knytnävsslag och käftsmällar?

Jag vill leva i en snäll värld. En snäll värld där vi tar hand om varandra och naturen vi lever av. En snäll värld där det finns kärlek, snälltankar och kalasgoda handlingar. En medveten värld fylld av kärlek och omtanke. Ett snällt medvetet Umeå fyllt av kalasgoda handlingar, omtanke och snälltankar.

Vore det inte alldeles fantastisk trevligt att bo i ett Umeå där vi tänkt till lite extra överallt, tänkt till så att vi tar hänsyn och visar kärlek till naturen och varandra. Vi kan ta rekord i bl.a långsiktighetstänk, kärlek, miljötänk, helhetssyn och snälla handlingar.

Det naturliga, hållbara, kreativa, kärleksfulla, inspirerande, nyskapande och levande Umeå som tar tillvara och sätter värde på naturen, miljön, djuren och människorna som bor här.
Det kanske låter som någon alldelesför blomstermålad utopi men varje litet litet steg är viktigt, och det är så vi tar oss upp, upp ur omedvetenhet och ansvarslöshet, ett trappsteg i taget. Det handlar om att hela tiden göra det vi har möjlighet till. Så låt oss nu ta oss i kragen och förstå vår betydelse. Jag tror på oss, jag tror på världen och jag tror på Umeå.

Jag tror och hoppas att Vi i vår kulturhuvudstadssatsning tänker längre än vad näsan räcker och kommer ihåg att utan helhetsyn och hållbarhet så kommer vi kanske inte så långt som vi skulle vilja.

Tänkte avsluta min bloggvecka med ett väldigt klokt citat från Creeindianerna.
"Inte för än det sista trädet har huggits ned. Inte för än den sista floden har blivit förgiftad. Inte för än den sista fisken har fångats. Inte för än då kommer vi att märka att pengar inte går att äta"

Tack, hej och jag ösnkar oss lycka till.

Rekordslagning och nyplockad hallonsmoothie

Fredag. Efter en hel arbetsvecka känner jag mig rätt slut i huvudet, mitt sinne har fortfarande semester. Det känns nästan som att man behöver 3 veckor att komma tillbaka in i allting igen efter semestern. Det är väl egentligen nu man skulle ha varit ledig när regnmolnen skingrats och solen lyser med sin närvaro. Häromdagen var det tydligen värmerekord av något slag här i Umeå, eller om det var Norrland. Jag tycker vi slår de där rekorden hela tiden, regnrekord, orkanrekord, värmerekord, stormrekord, nedsmutsningsrekord, ökadedödsfallpågrundavvärmerekord, farligstrålningfrånsolensrekord, supertuntozonlagerrekord, varmastevinternrekord, mestregnigasommarenrekord, utspridningavökenrekord, klimatflyktingsrekord. På tal om klimatflyktingar så kom jag att tänka på en artikel som jag läste i VK för ca 1 år sedan tror jag att det var. Den handlade om för- och nackdelar med klimatförändringen. nackdelarna var bl.a fler stormar, småfåglarna försvinner, mer nederbörd, ökenspridning, att djur, människor och växter dör m.m m.m. Och fördelarna var att turistnäringen här i framförallt Lappland kommer att gynnas för att de som lever i sydeuropa och neråt kommer att vilja åka hit när det är för varmt för dem. När jag läste detta så blev jag så otrolig förbannad. Tror vi verkligen att de som lever på t.ex kanarieöarna (där de nyligen evakuerades 11.000 människor p.g.a skogsbränder och värmebölja) åker på semester här hos oss istället. Att de som lever i öknen i Sahara bestämmer sig för att ta ett flyg till västerbotten för att ta promenader i skogen och ta ett svalkande dopp i Umeälven eller någon inlandssjö. Att indonesierna åker hit under regnperioderna för att det varit så mycket översvämningar på sistone. Det gör mig så arg så arg. Enligt mig finns det inte så mycket prositivt med de allvarliga klimatförändringar som är påväg att ske. Inte ens att vi om ett tag kommer att kunna odla bananer och mango i Malmö.

Tänkte ta och bjuda på en sida ur min bok (Vem fan bryr sig? - En bok om dig och mig och världen) som jag skrivit om medveten konsumtion. Sen tänker jag ta helg, gå hem, smröja in min näsa, sätta mig i solen och avnjuta en hemmagjord smoothie med nyplockade hallon och svartvinbär (passa på att ta vara på dessa underbara bär som naturen bjuder på, det är faktiskt rikedom för mig, att ta vara på vad naturen ger)

Lite jox ur boken.
- - - - - - - - - - - - - - - - - 
"DÄR BORTA. I dubbelt så många  grader som under våra sommardagar, packade likt konserverad mat i små baracker. Där finns det, 11 åriga fingrar och fötter badande i kemikalier och flinka små händer som syr så fort så fort så fort.

RUNT OMKRING OSS. Där gasas våra växter ihjäl och våra träd huggs ned. Träden - våra lungor som sakta men säkert punkteras. Som småjävlar går vi obrydda (ofta ovetande) omkring, kastar, spolar ned och struntar i. Struntar i sådant som vi så lätt kan göra någonting åt. Våldtar naturen och varandra med vår omedvetenhet. Vi tar och tar och tar.

HÄR BORTA. Vi känner oss lite nere. Vi lessnar på färgen på våra soffor och vår 42 tums tv är påtok för liten. Vi hoppar enkelt över världensidorna i morgontidningen, med ett klick slipper vi både se på utrikesnyheterna och i reklampauserna få erbjudanden om att bli fadder eller skänka pengar till en biståndsorganisation. Vi klagar över att behöva gå till skolan där vi får umgås med våra vänner och lära oss saker. Vi suckar över att kliva upp till våra välbetalda arbeten där våra arbetskollegor säger godmorgon, där vi lunchar med chefen och där kanske även löneförhöjningen kommer på tal.

Läs igenom detta 3 gånger:
´Betydelsen av att ifrågasätta och bli medveten om vad jag gör och hur jag, naturen och andra människor påverkas av mina handlingar. Att verkligen agera och inte känna mig liten och obetydelsefull utan förstå min betydelse i världen och medvetet handla med insikten att förändra och påverka världen till det bättre. Jag påverkar bäst och ärligast genom att själv börja leva medvetet och utifrån det inspirera andra med mig själv´
- - - - - - - - - - - - - -

Ha en fin helg. Det ska jag ha, tänkte även hålla bloggen uppdaterad under helgen, det är ju mina sista tre dagar som jag får sitta här och dela med mig av mina tankar och funderingar.
Tack för alla fina kommentarer, dom värmer rakt in i hjärtat och det är skönt att se att det finns människor som håller med mig. Att vi är flera stycken.

Pusshej 

Autoban för 26 miljoner.

Det verkar som att vi gör autoban av gågatan. Mellan Kungspassaghuset och Ålens breder nu en kolsvart asfalterad motorvägsliknande väg ut sig. Jag tycker inte att det är en allt för vacker syn och jag hoppas verkligen att det ska mer där till (vilket jag tror eftersom vägen nu set ut som en half pipe). Jag har inte sett någon planering över hur gågatan ska byggas om men... jag inser precis nu när jag skriver detta att jag faktiskt kan gå in på Umeå kommuns hemsida och lära mig mer om "autobanbygget". 

"Nu börjar ombyggnaden av Gågatan mellan Vasagatan och Västra Esplanaden med början utanför Åhléns. Målsättningen är att hålla fritt vid fasaderna för att underlätta framkomligheten.
Ombyggnaden ska göras i två etapper och båda ska påbörjas under sommaren. En hel del stora maskiner kommer att arbeta bland annat med att gräva och transportera dit grus och sten. Från september till oktober kommer en asfaltbeläggning att läggas ovanpå och den ska ligga över vintern. Under våren/sommaren 2008 ska så finputsningen med t ex plattläggning utföras. Snöröjningen och sandning utförs som i vanlig ordning. Det innebär att mycket kommer att dras in i butikerna som får mer städning.Ett problem är var cyklarna ska parkeras. Det finns flera modeller för möjliga lösningar, både större uppvärmda och mindre men snyggare och mer lättplacerade alternativ.

Kostnaden som delas mellan Umeå kommun och fastighetsägarna är beräknad till 26 miljoner kronor. Umeå kommun står för större delen, cirka 20 miljoner kronor."

Vad skönt, den asfalterade svarta motorvägen ska bara ligga över vintern. Jag hoppas dock att vi får lite grönska och blomster in på torget.

 

 

Fick plötsligt bara slut på energi och tankar och därför så tror jag att jag avslutar här. Tänkte bara fälla en snabb kommentar om att värnplikten är fruktansvärt dåligt miljöanpassad. 

Ha det gott

 


Kreativitet, inspiration och ett grönt avslappnat hjärta

Gårdagen rusade förbi, som dagarna ofta har en tendens att göra. Svisch säger det bara så kommer man på att klockan är över tolv på natten och att man verkligen borde gå och lägga sig. Jag har alltid haft lite smygdrömmar om att man inte skulle behöva sömn på det viset som vi gör. Att man istället för att verkligen måsta sova 6-10 timmar/dygn så skulle man kunna gå och lägga sig bara för att man ville, för att det var skönt. Och vill man inte ja då kan man vara vaken dygnet runt och dola på. Tänk vad mycket vi skulle hinna med och få gjort. Fast ur miljösynpunkt skulle det vara grymt ohållbart. Tänk om alla Umebor var vakna dygnet runt under våra långa mörka vintrar, vad mycket el vi skulle behöva använda under nätterna. Om min vakendygnetruntochsovabaraförattmanvilliettpartimmar-grej skulle fungera så skulle vi behöva komma på något fiffigt sätt att använda så hållbar energi som möjligt.

Idag tänkte jag klura lite på ansvar, inspiration, samvete och vilja.

Miljö, klimat och utvecklings frågor ger oss ofta väldigt dåligt samvete också går vi runt och känner oss lite dåliga, lite mer dåliga och sen går vi tillbaka till våra små livsbubblor igen. Medvetenhet och ansvarspaketen är ofta alldeles för tunga för oss att bära runt på i våra stressade vardagar. Frågor som dessa som i allra högsta grad berör våra liv, våra drömmar, vår framtid och våra barn och barnbarns framtid borde egentligen vara självklara att ta i tu med. Och för att vi ska orka ta itu med dem så måste de kännas självklara, och för att de ska kännas självklara så kan de inte fortsätta komma i lika tunga paket som de ofta gör. Onödigt tunga paket, för det är inte så svårt som det i många fall verkar och det är ingen som kräver av just dig eller mig att vi ska rädda världen och vår framtid med ett fingerknäpp. Det krävs dock att vi alla börjar tänka efter och bli medveten om vad vi gör och hur våra handlingar påverkar oss själva, andra människor och jorden vi lever på och sedan också ta ansvar för våra handlingar. Försöka göra vårt bästa i alla situationer, leva för det vi tror på och inspirera andra med oss själva.

Frågor som dessa bör vara inspirerande och väcka motivation, ansvarstagande och kreativitet inte ångest, dåligt samvete och illamående.

- - - - - - - 

Promenerade nere längs strandpromenaden igårkväll och insåg (det har jag vetat förut också men nu blev det väldigt tydligt) att Umeå är verkligen fint på många ställen. Där nere längs älven öst på stan med all grönska som breder utsig längs med älvens sida. Där familjer picknickar, vänner spelar brännboll, kärlekspar ligger och är kära, folk som går ut med hunden och någon tar ett dopp i älven. Och tittar man ut över älven så möts man av ön och alla dess träd som reser sig upp ur älven, som en grön boll. Vore det inte vackert att breda ut denna tillgängliga grönska vidare från standpromenaden vid Öbacka över en gångbro till ön där vi skapar en grön lugn idyll att krypa in i. Det tror jag skulle vara otroligt vädefullt för Umeå. Att vi på ön visar kärlek till naturen och tar vara på grönområdena som finns där och använder dem hållbart till ekologiskt odling, vila, inspiration, en plats för umgänge och fritid. Där skulle kunna finnas ett café och ett bageri, gräs att sitta i, träd att ta skugga av, mark att odla på och roliga aktivteter som kan utföras i älven (det finns ju redan ett ´naturupplevelse´företag som håller hus där, de anordnar bl.a paddling i älven). Skolbarnen skulle inte bli av med sin skolskog och man skulle kunna utveckla deras skogsvistelser med kurser i miljö och hållbar utveckling. 

En ekopark på ön. Fast den behöver inte heta ekopark, det ska bara vara självklart att det ska vara uppbyggd på det miljömässigt bästa sättet med bl a mycket ekologiskt och rättvisemärkt mat, hållbar odling och förnybar energi.

Jag tror att detta skulle bli ett guldkorn i Umeå, att ha grönskan så nära till hands. Det skulle även vara attraktivt för många turister och skulle sätta en vacker prägel på Umeå. Som en vacker byggnad eller staty som människor reser jorden runt för att besöka, då kan man komma till Umeå och upptäcka en hel park, en hel hållbar liten avslappnad värld där man erbjuds mycket kreativa sysslor och nya lärdommar. Och för kulturhuvudstaden så skulle detta verkligen visa på helhetstänk och framtidssatsning. Att Umeå värnar om naturen och människors välmående. Det skulle bli en otroligt vacker plats att anordna spelningar, teater, dans, små idrottsturneringar, skrivstugor, studiecirklar av alla de slag och andra kulturella möten på.

Jag tror på detta, mer än att förvandla denna gröna fina lilla plätt som vilar lugnt i Umeälven till ett mini-Manhattan. Och behöver vi mer bostäder och nödvändigtvis på ön så bygg miljöhyreshus, liknande det på Tomtebo.

Helhetstänk och självklarhet

Kanske först ska presentera mig. Jag heter Nanny-Maja och är 19 år. Gick mediaprogrammet på midgårdsskolan och tog studenten förra året. Jag skulle nog kunna kalla mig en miljöfanatiker. Eller fanatiker är kanske fel ord. 

Fanatism (av lat. fanaticus "inspirerad", "besatt", "förryckt") är en allmän, pejorativ benämning på religiösa eller politiska riktningar som driver sin sak utan några hänsyn till rationella argument. 

Nja kändes inte riktigt rätt och vad betyder egentligen "Pejorativ" ?

Pejorativ (adj) innebär att ett ord, uttryck eller tonfall, har en nedsättande eller klandrande karaktär. Ordet kommer troligtvis från latinets pejoratus, som betyder "göra sämre" eller "försämra". Det kan enligt SAOB eventuellt ursprungligen komma från sanskrit pádyate. Troligast är dock att pejoratus och pádyate kommer från samma indoeuropeiskaordstam

Nej jag är nog ingen miljöfanatiker. Jag är nog mer en miljövän, jag är orolig för vad vi håller på att göra med naturen, att metervis med snö och snöbollskrig kanske snart blott är ett fint minne från förr skrämmer mig. Stormar, översvämningar, torka och naturkaos. Naturen är i uppror och skulle behöva lite balsam och avslappnande ört te.

Det är det här jag tänkte skriva om i veckan. Miljö, medvetenhet, helhetstänkande, källsortering, snälla bananer, hänsynslöshet, företag, pengar, makt, goda gärningar, självklarhet, valmöjligheter, ansvarstagande, konsumtion och oss, vi människor som lever och härjar här i världen. Vi hittar på otyg och hyss samtidigt som vi pysslar om och ger kärlek. 

Vad har det här med kultur att göra frågar jag mig då?
- jo allt.

eftersom naturen är grunden till allt så måste det ju också beröra kulturen. Och i Umeås satsning att bli kulturhuvudstad så tror jag att det är otroligt viktigt att tänka på helheten. För vad spelar det för roll om vi bli kulturhuvudstad 2014 om vi ändå spolas bort när Östersjön kanske översvämmas år 2020. För att kunna vara en kreativ, livlig, intressant och nyskapande stad så tycker jag att hållbarhet är en grymt viktig del i detta. Varför inte nu på momangen brörja arbetet med att göra Umeå till en Fair trade city, lägga in miljö och hållbar utveckling som en grundkurs i skolan och bygga en ekologisk park av ön. Miljö och hållbar utveckling borde vara en självklarhet för alla människor i alla situationer. Det är faktiskt våra liv det handlar om. Naturen klarar sig alltid, den ändrar bara form, den bryr sig nog inte om det är istid, öken eller frodig grönska. Det är vi människor som får lida för de otyg vi ställer till med. Vi kan inte överleva istid eller mastodont torka.... 

Jag tänkte avsluta dagen med en text jag skrev på nyårsafton. Så återkommer jag imorgon igen med mer utförliga tankar och funderingar om allt detta.
__________
"Ute och går med syster och mor.
Solen värmer oss skönt i ryggen, träden speglas i den öppna älven och gruset skrapar torrt under våra små nätta skor. 
Gräset är grönt och jag har sett videkissar börjat knoppa.
Vi möter cyklande barn och tanter med bara, nakna,oklädda anklar.
De där frihetspirret som kallas vårkänslor börjar krypa runt i min kropp och luften påminner om en tidig vårdag.
Igårkväll föll varmt regn och luften var fuktig och ljum. Det fick naturen att dofta jord.
Det känns som att vi snart får börja gå barbent och med nakenfötter.
Fast det är något som inte känns riktigt rätt 

Dagarna är allt för korta för att det ska kunna vara vår. Det är hela 6 månader kvar tills mina fotsulor får förenas med varm asfalt och gröngräs igen. Om allt nu var och är som det borde och brukar.
Älven borde vara frusen, kall och vit.
Vi borde vara påbylsade med kläder och varma öronlapps mössor.
Barnens cyklar borde vara undanstoppade sedan länge tillbaka och länge framöver. Tanternas fötter och anklar borde vara omslutna av tjocka goa strumpor och benen klädda med minst 3 lager tyg.
Mina näshår borde frysa ihop i näsan när jag andas in riktigt djupt och jag saknar de små varmluftsmolnen som brukar bildas från våra andetag på grund av den kyliga luften.
Termometern borde åtminstone visa runt 10-15 minusgrader. (eller i alla fall någon enstaka minusgrad)
Den vita snön borde lysa upp med sin närvaro när mörkret faller..
 
...men här är nu bara totalt mörker och förvirrande plusgrader.

Jag tror det är något som inte riktigt står rätt till, för jag har just upplevt min första gröna nyårsafton, fylld av vårkänslor.
31 dec 2006. kl 13:14. +3 grader.
Den första och förhoppningsvis sista.

Vad är det egentligen vi håller på att ställa till med?"

_____________
Solen skiner idag, ta vara på den (kom dock ihåg att smörja in er och vara försiktig med den farliga strålningen, solen är nästan otäckt stark)