ARN

Sista kvällen med mig... Det har varit riktigt kul. Som att skriva brev till en kompis ungefär.

Idag har jag skickat iväg Lukas, min älskling, på planet hem till Umeå. Ensamflygande barn. Dom behandlas som riktiga VIP-gäster. Det var smetfullt på Arlanda. Varenda människa ska visst flyga i jul. Men vi fick glida förbi den långa, arga, stressade kön av resenärer och checka in i en egen disk. Sen följde vi honom till hans lounge. Hehe, loungen för ensamflygande barn. Tänk att det finns. Vi hann fika innan hans plan gick och då kom hans eskort och såg till att han fick kliva på först av alla på planet. En irriterad kvinna i 35-års åldern väste att hon minsann hade betalat Business Class-biljett men ungarna fick bättre service ändå. Där fick du!

Visst vet ni att Arlanda förkortas Arn. Det tyckte min son var coolt. Han ska se filmen i mellandagarna.

Och appropå Arn. Min syrra jobbar på ett dagis här på Söder, där ett av barnens mamma är ihop med han som spelar Arn, så ibland kommer han och hämtar ungen. Min pappa tyckte att hon skulle kalla honom för Barn-Arn nästa gång.

Tack för mig!
Jul och Nyårskramar
Petra

Svensk film och vapen

Ooops! Glömde att gå in och skriva igår men jag skyller på att vi hade julafton igår. Jo, det hade vi.
Min son Lukas ska nämligen fira riktiga jul hemma i Umeå med pappa och eftersom släkten här gärna vill att vi har julafton också flyttade vi helt enkelt fram den. Till saken hör också att jag inte orkade släpa ner min julklapp till Stockholm (den är STOR) så det blir en tredje julafton den 29:e då jag kommer hem till Umeå igen. Snurrigt va? Men ganska kul tycker jag. Det tar liksom aldrig slut.

Idag har jag, Lukas och pappa gått på armémuseum. Riktigt, riktigt bra utställning hade dom. Alla tre generationer var nöjda och tyckte att det var spännande. Dessutom var vi nästan ensamma där eftersom alla vanliga människor håller på förbereder för julafton som vi redan har haft. Ha!

Alldeles nyss såg vi Underbara Älskade på DVD. Fy fan, vilken dålig film! Alla karaktärer var helt platta. Utan djup eller personlighet. Vi slog vad om att sonen skulle slå ner pappan, sonen skulle få ligga och efter sommaren skulle allt vara bra. Detta efter att ha sett 10 min av filmen och så blev det. Och typ alla utslitna ansikten man kan hitta bland svenska skådespelare/skor. Hahaha. Hurra för svensk film!
Det görs kanske en bra svensk film av 50. En del kommer undan med att man säger "men den var ju bra för att vara svensk". Ehh..nä! Antingen är den bra eller inte.

Ok, nu är det färdiggnällt. Nu ska det fikas igen för min andra syrra kom precis.

Hörs i morgon!
/Petra

Julslöheten

Hej!

Idag gick vi ut och stångades i julhandeln igen... Varmt och svettigt i affärerna och kall, bitande vind utanför. Hörde just att all snö är borta i Umeå. Men här är det kallt. Ingen snö dock. Jag tycker synd om uteliggarna som kurar i portuppgångarna, en tyvärr alltför vanlig och sorglig syn här på Söder.

Jag låg på soffan och läste i två timmar i eftermiddags. Två timmar!!! Jag kommer inte ens ihåg när jag gjorde det sist. Så himla skönt. Till slut hasade jag mig upp och gick över till Maria, en kompis här på söder. Hon bjöd på kaffe och saffranskaka. Vi satt några tjejer och snackade skit och rökte vid hennes köksbord tills vi fastnade i Guitar Hero III. Det är ju sjukt kul! Men Slash kunde vi inte rå på. Vi måste träna mer.

Fick ett erbjudande om att köra en rolig konsert i Umeå på vårkanten. Ska helst lämna bud och börja traggla med det där nu om det var upp till bokningsbolaget, men jag sa att jag är på semester. Jag tror faktiskt att det är viktigt att varva ner ordentligt emellanåt. Man vill ju inte springa in i den legendariska väggen.

Nu ska jag hem till min syrra (japp, hon bor oxå på Söder). Vi har en plan som går ut på att sätta på oss pyjamaserna, ta fram mysfiltarna och kolla några avsnitt på Lost. Nä, dom är inte brända, vi har faktiskt köpt säsongen, så det så!

Hej o hå!
Petra


Ahhh Stockholm

God Kväll!
Nu är jag framme i Stockholm och ska se till att hinna skriva något innan Heroes börjar. Det är viktigt! Det är den enda serien jag följer. I mitt jobb är det i princip omöjligt att följa någon serie på TV eftersom arbetstiderna är väldigt varierande och ofta ligger på kvällar eller helger. Jag har första säsongen på Heroes bränd så jag kan kolla ikapp när jag missar. Så...nu har jag erkänt att även jag är en pirat. Som alla andra.

Stockholm är kung! Här har jag min familj så julen firas här. Var ute en sväng med pappa och handlade och då fick jag nästan spelet i och för sig. Så sjukt mycket folk i alla affärer och folk är duktigt stressade nu. Vi överlevde i alla fall och gick hem och drack glögg, käkade middag och klädde granen. Det bästa med julen är att man kan äta och dricka en massa saker utan att ha dåligt samvete. Det ska vara så. Man kan ju alltid lova att banta, sluta röka och dricka mindre på nyårsafton. Men jag har slutat lova saker så vem försöker jag lura.

Pappa har en stor lägenhet på söder och det är där vi håller till. Lukas har en kompis två trappor upp och dom har redan hunnit vara ute och spela hockey. Söder är den bästa stadsdelen enligt mig. Det finns krogar överallt och mysiga små butiker. På sommaren måste man ligga på Eriksdalsbadet, ha picknick i Vita Bergsparken och besöka Reggaecafét. Här bor även dom kompisar jag fortfarande har kvar efter att ha bott i Umeå i 12 år.

Nu låter det som om att jag helst skulle vilja bo i Stockholm men så är det inte. Jag älskar Umeå och har inga som helst planer på att flytta. Umeå vinner överlägset på följande ej rangordnade punkter: Det är bättre för barn att växa upp i Umeå, Björköven finns där, Det är relativt lätt att arrangera saker, Det bor underbara människor i Umeå, Staden utvecklas och är på väg framåt.

Min telefon borde jag nog stänga av. Det ringer en massa band hela tiden som vill att jag ska boka just dom. Sorry metalheads, jag bokar ingenting före nyår. Nu är jag ledig!
Pappa finns det mer glögg?

Kram Petra

Marsvin och pepparkakshus

Hej igen!

Igår skulle jag och min son Lukas bygga pepparkakshus. Ni ska veta att jag inte är den pyssliga typen men det kan ju vara trevligt med lite julstämning. En dålig egenskap är jag inte har något tålamod alls i princip.
Vårt hus blev skevt redan när vi limmade ihop första gaveln. Och det blev inte bättre.
Till slut ville jag bara kasta ut styggelsen från balkongen men min son tyckte att vi kunde ha det som spökhus.
Vi kletade fast spindlar och fladdermöss som var kvar sen halloween och Lukas skrev "Evil" med grön kristyr på taket. Då blev det bra stämning.

Idag har jag jobbat som en iller för att se till att jag ligger bra till nu när jag ska vara ledig. I 15 dagar!!! Vilken lyx.
Sen bjöd företaget på julfika med massor med goda bakverk och kakor. Kaffe och glögg. VD:n höll tal och sa att vi skulle få leta efter våra julklappar för att bränna lite fett. Vi kände oss extra tjocka när vi irrade omkring och sökte paketen men jag kompenserade det jag eventuellt hade brännt bort i letandet med att ta en friterad kaka till.

Nu är jag hemma och eftersom jag åker bort i morgon har jag fullt upp. Lukas är ute och åker skridskor så jag har redan hunnit damma, plocka undan, dammsuga och göra fint hos marsvinen.
Marsvin är dom mest onödiga djur. Ganska gulliga i och för sig men jag kan ju inte påstå att jag tar upp dom och gullar med dom speciellt ofta. Det får Lukas och hans kompisar göra. Dom bajsar och kissar övernaturligt mycket för deras små kroppar och skriker som något ur en science fiction-film om man öppnar kylskåpsdörren. Dom vet att gurkan bor där. Dom hette Soja och Piggelin från början men Lukas döpte om dom till Marvil och Svinvil vilket jag tyckte var ganska fyndigt.

Hörs i morgon!
Petra

Metal on metal

Hej!
Jag heter alltså Petra och det här är premiär för mig när det gäller bloggande.
Coolt!
Dom flesta vet nog vem jag är tack vare House of Metal som är min baby.
Dagens ämne kommer vara hur det egentligen känns att arrangera stora grejer och varför man överhuvud taget ger sig in på något så galet. För galet är det!

Jag har alltid tyckt att det har varit kul att ordna saker. Kanske inte så mycket för själva ordnandets skull men för att det ska hända någonting och om ingen annan gör det får man väl göra det själv. Typ.
Jag har som många andra i branschen lärt mig själv och på köpet gjort en massa misstag, förlorat en massa pengar och till största delen jobbat helt ideellt.

En hårdrocksfestival har varit drömmen och tack vare förra VD:n på Umeå Folkets Hus kunde den bli verklighet i februari i år.
När man börjar spåna på ett projekt av den storleken blir man lätt matt av allt som måste fixas och klaffa för att det ska funka. Du måste se till att du har en kärntrupp av riktigt intresserade och drivna människor som jobbar med dig för ensam är det omöjligt. Bäst är om man är bra på olika saker. Jag är inte världsmästare på hårdrock (fast bra) men jag är en jävel på att styra upp saker och en riktig pedant när det gäller papper. Mina närmaste sidekicks är Jens Carlsson och Mats Björklund som jag inte skulle kunna leva utan.

Sen måste man ha band...
Bokningsbolagen är vad hästhandlare var förr. Det ska dealas och tjatas och prutas och spelas spel för att man ska få dom band man vill och helst inte bli skinnad på kuppen. Man känner sig nästan alltid blåst och när dom kan gå ner till halva gaget från det dom började på så undrar man ju hur många som VERKLIGEN blir blåsta.

Detaljer om allt som behöver ordnas inför en festival tänker jag inte gå in på utan bara hur det känns.
Under projektets gång ångrar jag mig tusen gånger. Stressen, pressen, besvikelserna och rädslan för att det inte ska bli bra kan få en sömnlös fler en en gång. Jag brukar önska att jag var en person som jobbade på ett jobb utan överraskningar och gick hem varje dag och var helt nöjd med att se någon förutsägbar serie på tv. En sån där som har 3,14 barn.
Men det är inte jag.
När väl festivalen är igång, när man ser ett publikhav av peppad publik som hoppar i takt, då är allt värt det.
Det är SÅ mäktigt! Man blir glad av alla glada.

Så bäst med att ordna festival: Publikens uppskattning
Sämst med att ordna festival: Man får ligga alldeles för lite

Hörs i morgon!
Kram Petra