Hundliv och julmarknad

image349Är man hundägare så blir det en del promenerande. Har man bytt bostadsadress och har hamnat på Haga ligger Gammliaskogen lämpligt till. Där tar vi våra dagliga turer, Kargalandens Ubbe och jag. Ubbe, godmodig schäfer i hundmedelåldern uppskattar doftmarkeringarna efter nejdens tikar och hussen den vederkvickande skogen.

På vår väg passerar vi museiområdet som den här årstiden lätt vilar i sin Törnrosasömn i väntan på ett yrvaket uppvaknande vid julmarknaden.

Plötsligt lever hela området upp. Julhandeln i småföretagarskala blomstrar och det är gemytligt värre med hantverk av alla de slag och matnyttigheter både från denna och andra sidan kvarken. Och så dessa suveränt goda grisar, munkar med äppelmos i, som så ofta får rädda en sugen marknadsbesökare.

Sen blir allt som vanligt igen. Inga marschaller och inga marknadsstånd. Och  inte minsta gris.

Vi som har vårt regelbundna friluftsliv här och traskar omkring som moderna goretextomtar kan känna ett våldsamt sug efter en mugg värmande glögg  och en nykokt gris även på icke marknadsmässiga dagar. Varför inte ha öppna en glöggbod  under höst- och vintersäsong. Det vore en lockande morot för alla stavgångare och oss andra friluftare.

Bildens hund ska inte förväxlas med textens hund  ej heller hussen som likafullt anger en lämplig plats för den föreslagna glöggboden.


Lita på det oväntade

image348"Förvåna mig" heter en dikt av en poet som jag glömt namnet på. Och visst vill man bli förvånad ibland när man tröttnat på mainstream och slentrianmässigt kulturtugg. När man tycker sig ha hört sett det mesta som dyker upp som kometer och stjärnskott på kulturhimlen och försvinner lika snabbt.

Då känns det uppfriskande med kanaler som kan ge dig just det oväntade. Filmer som du inte trodde fanns och musik som är helt okänd men som skapad just för dig.

Min lilla kvartersbiograf Folkets bio ger mig filmupplevelser jag inte skulle ha fått annars. Nu senast Emmas lycka av den tyske regissören Sven Taddicken. En film om liv och död, ensamhet och längtan efter kärlek. Sinnligt och vackert och fyllt av humor. Och levnadsglada grisar.

Kalejdoskop, som sänds sena kvällar i radions P2 ger mig musiken som jag inte hört. Gränsöverskridande var ordet. Lamb Chop är senaste fyndet. För att inte tala om den helt sanslösa indiska filmmusik som jag bara vill höra mer av. Nästintill nattsuddare har jag blitt på kuppen. Därav bilden.


Då känslan infinner sig

Så har man hamnat i slutet av november. Den vankelmodiga snön kommer och går som den brukar och det bleka förvinterljuset kämpar en heroisk kamp mot mörksens makter. Det är nu reservaggregatet ska slås på. Det som i somras lagrade energi för den svagtid som vi traskar omkring i nu. Men ibland sinar reserverna och akutinsatser är av nöden.

Då dyker en gudabenådad musikant upp och förvandlar allt för en stund. Eric Bibb behöver inte många minuter på Droskans scen förrän han fångat oss. Med sitt suveräna gitarrspel och sin mäktiga röst för han in oss i sin blues/folkmusikvärld  där han får oss att känna oss som  sina utvalda gäster. Han får oss att lyfta en bit ovanför vardagsgnetet och känna ren och oförfalskad glädje.

Och jag funderar en stund över hur sällan den känslan infinner sig vid musiktillställningar av annat slag. Visst, jag kanske kan känna mig upplyft av en stråkkvartett, ja t.o.m. upprymd om Kronoskvartetten står för fiolerna men direkt lycklig och säll, njaa det är tveksamt.

Och hade det inte varit för min son som tyckte att farsgubben behövde muntras upp så hade den här upplevelsen gått mig förbi och Droskan sålt en starköl mindre i lördags.


Fotografins framtid i Umeå?

Fredag och fortfarande i hufvudstaden. Var på fotomässan idag igen, och hann se lite mer av utställningarna. Mitt bland alla glossiga fotografier på blommor och fotomodeller, svindyra kameror, och kommentarer som flyger i luften mellan köpare och upphovsmän "35000kr per fotografi säger du, tar du kort?", sticker Umeå fotografen Sune Jonssons utställning ut. Jag tycker verkligen att alla fotografer ska sälja sina printar, och ta bra betalt för det, men ibland kan jag sakna kärnfullheten. Tänker på vad Sune skrev i sitt credo.

"Dokumentärt arbete vänder sig inte till den estetiske finsmakaren, den förströdde konsumenten, utan till människor med vitalt behov att öka sitt vetande, förvandla förmedlade miljöer, epoker, naturstycken till personligt erfarenhetsstoff, något att berika sitt inre landskap med".

image347

Det är lätt att bli hemmablind. Ibland undrar jag om Umeåborna förstår vilket stor fotograf som verkat i våra bygder. Sune Jonsson är ett världsnamn som fått ta emot Hasselbladspriset, fotografits motsvarighet till Nobelpriset. Det finns en fantastisk tradition att bygga vidare på. Jag läste en artikel av Hasse Persson som var curator för utställningen Sune Jonsson möter Walker Evans. I artikeln oroar han sig för att Sunes verk ska falla i glömska och efterlyser en nationell policy för hur man ska förvalta och bevara Sune Jonssons och andra betydelsefulla fotografers arbeten för framtiden. Som verksam fotograf kan jag bara hoppas att möjligheten att göra nya dokumentära arbeten i Västerbotten kommer att finnas. Livet här ser annorlunda ut idag. Men det finns fortfarande lika många levnadsöden. Lika många berättelser. Här har Umeå en viktig uppgift inför Kulturhuvudstadsåret. Jag önskar att de som sitter på stålarna kunde förstå att vi har ett guldläge att etablera Umeå som nationellt centrum för dokumentärt fotografi.

Ett gäng namnkunniga Sunekännare har startat sällskapet Sune Jonssons Vänner som fortfarande ligger i sin linda. Jag har gått med som en av stiftarna, vilket känns peppande. Det är precis de här frågorna som vi kommer att vilja lyfta fram. Hoppas alla fotointresserade kommer att få en ljusare framtid i Umeå.

/Elin

Momentvernissage i Nacka Strand

image345

Ikväll har Moment haft vernissage på fotomässan i Nacka Strand. Vi gjorde ett uppdrag tidigare i år åt AP fastigheter. Ett kommersiellt uppdrag som bestod i att levandegöra fastigheterna i området genom att fotografera människorna som rör sig i dem. Tiderna förändras.  Nu för tiden gör många fotografer, även bildjournalister och dokumentärfotografer, kommersiella jobb för att försörja sig. Det lustiga är att det här uppdraget var friare konstnärligt än många redaktionella uppdrag där redaktören kan komma med väldigt specifika önskemål, typ att personen måste kolla in i kameran. Här var det helt fria tyglar, och det resulterade i en utställning på mässan.

Yeeay! Min bild:

image346

LIte läskigt var också att jag helt oförberedd ombads att hålla tre invigningstal för Sune Jonssons utställning för alla inbjudna. Men jag tror det gick bra.

Mer om hans utställning imorgon.

/Elin

Thailand, here we come!

image344

Här ser ni en fantastisk kvinna. Hon heter Frida Hyvönen och ska komponera musik till mina fotografier som jag berättade om igår. Jag är mycket peppad på vad vi ska åstadkomma tillsammans. Resultatet kommer förmodligen att bli klart någon gång i slutet på nästa år.

Snart kan de ståtliga men något endimensionella palmerna i bakgrunden bytas ut mot verkliga. Vi bokade nämligen biljetter till Thailand idag! Wohoo!!! Kylan och mörkret i januari får bytas ut mot sol och värme. Lycka.

Frida har gjort två mäktiga skivor innan. Until death comes och Pudel (som är ett spännande samarbete med koreografen Dorte Olsen). Kolla Fridas sida på www.fridahyvonen.com.

/Elin

Thai-dans på Ersboda

En marsdag för tre år sedan träffade jag och min skrivande bror Lars en buddhistisk munk på flygplatsen i Umeå. Den orangeklädde mannen berättade att han ämnar bygga Europas största buddhistiska tempel i Fredrika. Det blev startskottet för ett reportage som jag och Lars gör tillsammans om tempelbygget. Det kommer så småningom i tidningen VI.

Men det som snart kom att intressera mig ännu mer var alla de thailändska kvinnor som besökte tempelplatsen med sina svenska män. De har blivit ämnet för min nästa bok. Jag har jobbat med projektet i över ett och ett halvt år nu. Långsamt har jag lärt känna en stor grupp kvinnor som bor längs vägen med det vackra namnet Sju Älvars Väg mellan Umeå och Fredrika. Jag har fått vara med på fester, ceremonier, hemma i vardagen och på deras arbeten. Och det är det här som är det mest fantastiska med mitt arbete! Kameran öppnar dörrar som annars skulle hållas stängda. Jag menar, hur många skulle släppa in en vilt främmande människa som kom fram och frågade: Hej, får jag komma hem till dig? Kameran gör det möjligt. Jag är djupt tacksam över de generösa människor som delar med sig av sin vardag. Och för allt nytt de lär mig.

image343

Ikväll har jag varit hemma hos Lian och fotograferat när hennes dotter Elisabeth och hennes kompisar tränar på thailändsk dans. På lördag är det nämligen thailändsk fest på Restaurang Amphigas i Granngården, och då ska de uppträda. Kl 18-22 är det firande av högtiden Loi Katong. För 150 kr får man mat, dricka, kaffe och musik.

Den här bloggen ska ju handla om kultur. Och mångkultur är ju något som ofta efterfrågas i det sammanhanget. Det arrangeras mångkulturella uppsättningar, dagar och caféer. Men ibland kan jag inte låta bli att tänka, var är alla så kallade kulturälskare på de platser där mångkulturella möten sköter sig självt? Som inte är uppskrivna av någon som mångkultur med stort M. Det behöver inte vara på Operan eller Museerna. Se er omkring!
    
/Elin

En förebild i kvarteret

Måndag kl 21.46 och dags för blogg alltså. Vet inte vem som läser och är inte exakt säker på vad jag ska skriva. Men tursamt nog för mig så har min måndag varit allt annat än vanlig, närmare bestämt ganska speciell. Men innan jag berättar så är det väl på sin plats med en liten presentation: Mitt namn är Elin Berge och jag är frilansfotograf. För tre år sedan flyttade jag tillbaka till Umeå efter några års utbildning på Nordens Fotoskola, och jobb på Dagens Nyheter i Stockholm. Nu jobbar jag med dokumentära projekt och reportage. Jag antar att det är anledningen att jag får uppta denna plats i etern.

 

Nog om mig, tillbaka till den speciella måndagen!

 

Jag och mina kollegor i fotografkollektivet Moment Agency är alla hängivna beundrare av fotografen Sune Jonssons verk. Sune är en av de stora som alla dokumentärfotografer har läst om under sin utbildning. Hans bilder har analyserats och hans specifika arbetssätt diskuterats. För att visa att just Sunes sätt att arbeta är en stor inspiration för oss skrev vi ett brev till honom och frågade om han ville bli vår hedersmedlem. Till vår stora glädje tackade han ja. I somras blev vi inbjudna till hans sommarhem i Brattsbacka. De andra fotograferna, sörlänningar och New York-bor, var helt lyriska när vi åkte genom det västerbottniska landskap de alla sett på bild. Väl framme bjöd Sunes fantastiska fru Stina på vitt vin och saft på deras veranda i solen. Det var nog en syn. En samling etablerade fotografer som själva producerar utställningar, böcker, undervisar i skolor och vinner priser, satt där på den soliga verandan, andäktigt tysta, som skolpojkar och skolflickor, hungrigt lyssnande när den store idolen pratade om sitt fotografi. Det var ett oförglömligt möte.

image342

 

Idag var jag förbi Sune och Stina och visade presentationen av vår hedersmedlem som finns på vår hemsida www.momentagency.com (under NEWS finns ett bildspel där Sune pratar till sina fotografier). Det känns stort. Och det är det som kan vara så fint med Umeå. Tänkt er motsvarigheten. Att kunna titta in för en kopp te hos, om man gillar musik, typ Bruce Springsteen. Film, kanske Ingmar Bergman. Litteratur, inte vet jag, Doris Lessing? Vilken stor förebild man nu har. En av mina finns bara gatan ner. Som Sune själv sa till oss: Det är ju förebilderna som drar och som uppmuntrar en och som föder fotografen i en.

 

Så sant.

 

Elin


FREDAG

Och så har det gått och blivit fredag..

Det är faktiskt roligt att se att kommunen satsar på ungas inflytande. Detta är något som vi faktiskt fått bekräftat. Vi har nämligen blivit nominerade till att bli årets ungdomskommun 2007, detta är en utmärkelse som tilldelas den kommun som tar ungas behov och engagemang på allvar och arbetar för att ge unga verkligt inflytande. I fredags hade vi besök från den myndighet som utser vinnaren. Det var en fullspäckad dag där vi presenterade bl.a. skolan, ungdomsombud, kulturverkets bloggopera, Tilda, Iksu och gemensamma taget. Nu gäller det bara att hålla tummarna, den 5 december får vi veta!


En annan rolig sak är att jag för två veckor sedan åkte till Budapest, Ungern för att representera Sverige i lokalt ungdomsinflytande. Det var jag och Simon, en kille från Umeå centrala ungdomsråd som blev ombedda att åka. Det var riktigt häftigt, 25 nationer var samlade, från Afrika, Asien och Europa. Inför dessa länder höll vi en presentation om hur vi arbetar i Umeå och jag kan utan att skryta säga att vi har kommit långt. Det var lite skrattretande att bl.a. träffa en minister från Jordanien som menade på att de hade bra ungdomsinflytande eftersom att han "ibland tänker på ungdomarna Likaså när jag var i Estland i september så träffade jag ungdomar som var så glada över att faktiskt fått prata med en politiker". Ja, det är stora skillnader. Men bara för det ska inte vi sätta oss ned och vara nöjda över vårt läge, tvärtom ska vi ta tillvara på vår situation och utveckla vårt arbete än mer. - Annat vore otacksamt.


För att bli lite mer personlig.. Idag ordnade jag fredagsfika för kontoret (skolkontoret stadshuset) tillsammans med två kollegor. Det var jag som skulle köpa in pålägg och övrigt medan Ann-Christine (Bitr. skoldirektör) skulle handla bröd. Så blev det men jag hade stora problem med att uppskatta mängden fika till 50 pers. Det vart en del över men jag hoppas att kontoret uppskattade de 670 kr som fikat kostade, det verkade som så.


I övrigt tycker jag att den här veckan har varit ganska lugn. Det känns skönt med fredag men jag är inte så trött som jag ibland är.. Har dock plågats av en långvarig förkylning men den ska jag bekämpa i helgen, tänkte jag. Så nu ska jag lämna kontoret och ta bussen hem, ikväll ska jag umgås med en polare som jag inte sett på ett tag, det blir nog skoj!


Ha det bra nu, så hörs vi!

/Johan


Framtidsverkstad - en energislukare

Nu sitter jag på bussen, på vägen hem till Umeå från Lövånger. Jag har tillsammans med ungdomar, politiker och tjänstemän varit med i en framtidsverkstad. Denna hade rubriken "Hur ska unga kunna påverka Umeå kommun?" och vi har under 1,5 dag suttit och diskuterat erfarenheter, svårigheter och även vilka drömscenarion vi har kring att kunna påverka Umeå. Från dessa diskussioner har flera olika projekt fötts och vi har enligt mig kommit en bra bit på vägen.


Jag valde gruppen "former för att påverka" och vi har tillsammans börjat spåna fram en möjlig metod för att låta unga ha ett reellt inflytande över kommunala frågor. Projektnamnet är "ungdomsting" och vi har planerat in nästa möte. Jag tror faktiskt att vi i och med detta håller på att skapa historia i Umeå, om det går igenom dvs. Mer om det här kommer du inom kort att få höra, håll öronen öppna de kommande månaderna. Jag vill inte säga för mycket och just nu är vi i startfasen...


Hjälp vad jag är trött. Så mycket nya människor, så mycket funderingar och tänkande men såklart även mycket kul. För er socialdemokrater på Ersboda kan jag berätta att det är Lövånger kyrkstad som sponsrar fikat ikväll. Det vart nämligen lite fika över och Christer Lindvall tog direkt tag i saken och skyfflade in bullar och kakor i ett pappersark - fantastiskt med en politiker som verkligen vill ta vara på alla resurser.

Istället för att åka på Umeå centrala ungdomsråds möte ikväll så tänker jag nu åka hem och vila.. För Imorgon är en ny dag och det är dags att ta nya tag!!


Sov gott / J


Ungdomsinflytande vadå, på en tisdag?

Hej igen!


Nu är det tisdag förmiddag och jag har precis avslutat en arbetsintervju. Intressant att för första gången vara den som håller i intervjun istället för att vara den sökande. Jag minns själv, för drygt 1,5 år sedan, då jag satt i samma position. I sammanhanget att söka tjänsten som ungdomsombud. Nerverna kittlade som i hela kroppen och självklart tänkte man på att göra ett gott första intryck. Plötsligt var det en grå, nästan vithårig man som kom emot mig och sa "är det du som är Johan" och från och med den stunden var det dags att leverera 110 %. Skönt att jag lyckades...


Mitt jobb är verkligen roligt, utvecklande och självklart krävande. Hur kan det då komma sig? Jo, jag springer på en massa möten, försöker få politiker och tjänstemän att komma ihåg ungdomsperspektivet i frågor och göra oss delaktiga. Hur delaktig ska man då vara? - Ja, det är en svår fråga som man ibland får brottas med. Skulle det vara bäst om samhället var totalt ungdomsstyrt? Det tror inte jag, det skulle säkert funka men inte så bra som det skulle kunna göra. Jag tror att det är balans vi måste eftersträva och att även ge unga den position och, ja faktiskt, den makt som krävs för att göra förändringar. Det finns en stor risk vill jag mena på om det ska vara äldre människor som bestämmer i vilka frågor som unga ska vara med och påverka. Jag vill att det ska finnas unga representerade på beslutsfattande möten för att kunna belysa ungdomsperspektivet. - Vi tenderar att missa en hel del perspektiv då man snöat in sig inom stadshusets väggar vill jag mena.. Om vi ska ha unga som beslutsfattare så måste vi självklart gå efter den demokratiska process som vårt land har. Innan dess måste vi emellertid tänka på om vi verkligen gett de rättvisa förutsättningarna.


Jag ska i kommande bloggar berätta mer vad som ingår i mitt uppdrag som ungdomsombud men nu är det dags att få något i magen innan jag tillsammans med 15 ungdomar, fem tjänstemän och fem politiker ska åka till Lövånger för att genomföra en framtidsverkstad ihop. Vi ska tillsammans diskutera hur ungdomar på ett reellt sätt ska kunna påverka Umeå kommun. Vi kanske kommer att kunna spåna fram en metod eller en process som skulle kunna funka för att unga ska kunna bestämma i kommunen. Varför är det här viktigt? - För mig är det självklart: Unga är de som påverkas av beslut tagna idag, det är de som ska bära de ideologier som vi idag tar fram. Alla människor mår bättre av att kunna påverka sin omgivning och om vi vill att unga ska bli kvar i Umeå, så tror jag att det är en mycket större chans att de stannar om de får vara med och påverka!


Nej, nu är det dags att gå.. Men jag hoppas att du får en givande tisdag och att du idag och kommande dagar får vara med och påverka din omgivning!


/ Johan




En liten bit av min verklighet..

Hej hej!

Förmodar att en kort presentation är på sin plats.. Jag heter Johan Lindgren, är 21 år och jag arbetar som ungdomsombud i Umeå kommun, på grundskolan och på fritidsförvaltningen. Kort sagt, mitt jobb går ut på att öka ungdomars inflytande i kommunen genom att bl.a. länka mellan politiker, tjänstemän och såklart unga. Mitt jobb tar mycket tid och kraft från mig men utöver det så är jag en väldigt aktiv person som gillar att umgås i goda vänners lag, träna på IKSU eller sysselsätta mig med något spontant för stunden. Att sitta stilla och ta det lugnt, det är inte riktigt min grej. Oj, detta låter nästan som en kontaktannons.. Jag vill inte vilseleda dig och vill därför understryka att så inte är fallet. För dig som eventuellt hoppats på det, vill jag säga ? tack men fortsätt leta. Äsch, skämt o sido...

Jag har alltså fått glädjen att blogga under denna vecka. Att blogga är nytt för mig och jag lägger inte heller tid och energi på att läsa någon annans blogg. Varför ska du då lägga tid på att läsa mina ord!? ? Det finns väl egentligen inget bra svar på det, men förhoppningsvis är det för att du råkar ha en stund till övers och vill förflytta dina tankar från din verklighet till min istället. Ja, det är väl det som jag kan tänkas erbjuda dig under denna vecka - en liten bit av min verklighet..

Nu är det söndag kväll och jag tänker inte skriva mer, men för att ge dig en kort framåtblick om vad jag framledes kommer att blogga om så tänker jag berätta mer om mig, mitt arbete i höst, fram och motgångar. Vad som sker i veckan och andra spontana tankar som kan tänkas tränga sig in under skrivandets stund. Till nästa gång säger jag god natt och jag vill önska dig en härlig vecka, hur än den ser ut i din verklighet..

/ Johan

Motström, sociala uppfinningar och idékultur

Motström
På torsdagens blogg om GenerationsMiljöHus med dagis/åldris kommenterade Åsa Sandström med bl a
om det finns någonting som jag verkligen, verkligen tycker illa om och irriterar mig på, så är det jantelagen. Ändå är det precis vad jag tänker när jag läser dina bloggar. (vem tror han att han är?) Är det inte märkligt? Jag tror att det kan bero på att du presenterar lite för mycket av det goda på samma plats...
och avslutar med...
är jantelagen en farlig motståndare, särskilt för en person som har så många idéer som du. Se till att du har många på din sida, så behöver du inte slösa onödig energi på människor som motarbetar dig.

Så sant som det är sagt och skrivet. Hade planeringsfolk och beslutsfattare samma insikt som ÅS, och kunde gå från analys till handling, då vore jantelagen inte så mycket att bry sig om. Dock verkligheten är mycket som ÅS beskriver och jag fick en gång påpekande av en chef om att jag med alla mina idéer och kritik inte kunde lyckas särskilt bra.

Det påståendet tände mig, jag for hem, skrev ner allt det som jag faktiskt påverkat, enskilt eller ihop med andra, och fick ihop en lång lista, ett 30-tal saker. Här är några av dessa:

  • Rökning bort ur Umeå simhall när den invigdes i december 1970.
    Rökning var planerat inne vid bassängen, vilket jag reagerade emot och sa ifrån vid en visning några veckor innan. Insändareaktioner från många följde och rökningsrätten togs bort.
  • Också pappa på babyfoto
    1976 vid vårt första barns födelse hade Västerbottens Folkblad börjat ta kort på bebisar och mammor, ej pappor. Jag lät BB-personal knäppa kort på barnet, mamma och pappa, som VF-fotografen fick, plus ett brev att i fortsättningen erbjuda pappor att vara med, vilket det blev.
  • Rökrum bort från BB i Umeå
    1982 vid yngsta sonens födelse upptäckte jag rökrum mitt emot babysalen. Knäppte kort och fick in insändare. Två dagar senare var rökrummet stängt.
  • Startade babysim i Umeå familjesimförening.
    1982 var vi tre f d tävlingssimmare i Umeå som inte kända varandra men via babysimkontakter i Kungälv (först med att starta babysim i Sverige) fick kontakt med varandra. Sagt och gjort, vi startade babysim, då i bassängen på Kolbäckens habilitering. I år fyllde familjesimföreningen 25 år och det känns alltid lika roligt att den lever vidare.
  • Föräldraförsäkring förlängd
    På 80-talet kom ett regeringsförslag om att korta tiden för att ta ut föräldradagar från 6 år till när barnet blev 3 år. Jag såg kvinnofällan, fick samtala med dåvarande socialministern Bengt Lindqvist (s) på besök här. Han höll med, spolade förslaget och förlängde tiden tills barnet blev 8 år. Nu har jag lanserat idén om att utöka tiden till 16 år, som ger möjlighet, särskilt kanske pappor, att korta arbetstiden under barnets tidiga tonår och hinna med varandra bättre.
  • Räddade kvar förskollärarutbildningen i Umeå
    Hörde på radion om ett utredningsförslag (80-talet) om att lägga ner förskollärarutbildningen i Umeå (arbetade som metodiklärare där). Agerade snabbt, fick veta att det inte var helt spikat. Kollade att Umeå hade bland högsta intagningspoängen, meddelade dåvarande regionstyrelsens ordförande Dan Brändström om nedläggningshotet liksom riksdags-folkpartipolitikern Rune Ångström, Lycksele. Båda reagerade genast och Umeå räddades. Uppsalas lades ner i stället (återuppstod så småningom).
Ovan är exempel på när man hamnar i motström, rökning tillåten, inga pappor på foto, kortad tid i föräldraförsäkring och hot om nedlagd utbildning. I motström, som är bättre uttryck än motvind, går det att se var källan är. Och lättare att göra något åt "motströmmen", dvs ändra till medströms.

Sociala uppfinningar snart medströms
Sociala uppfinningar, "mjuka idéer", mer "tänknik" än teknik, har länge haft både motvind och varit i motström. Nu börjar vinden mojna, allt fler pratar och skriver om mjuka värden och idéer för tjänstesektorn. Vi är många i Umeå som på olika sätt uppmärksammat tänknikens betydelse, med eller utan tekniken.
Flera företags- och innovationsorganisationer samt näringssidan i Umeå kommun har stöttat arbetet för att lyfta fram sociala uppfinningar och innovationer, som begrepp och innehåll. Tydligaste "medströmmen" är den riksdagsmotion nuvarande näringsministern Maud Olofsson (c) skrev i oppositionsställning 2004 om en centrumbildning i Umeå. Det senaste konkreta är att Vinnova, statens förlängda arm för innovationer, i år satsar pengar i projekt under rubriken "Tjänsteinnovationer".
Se mer om sociala uppfinningar på min hemsida
www.ubbi.se.


Idékultur

I mitt svar till Åsa Sandström angående problemen med jantelagen sa jag att
Ett bra sätt att slippa jantelagen är att försöka strunta i den och jobba på. Idéerna på mina bloggar är att göra så. Och ditt svar är också ett sätt att minska jantelagens betydelse. Särskilt då det blir känt så här. Så vi blir nog allt fler, tror jag.

Det är också så en idékultur behöver vara för att lyckas bra, våga stå på sig; ungefär som Björn Borg som kom med dubbelfattad backhand i tennis och fick många "jantemänniskor" emot sig. Nu vet vi att han visste vad kan kunde, ville och sedan åstadkom, framgång för sin idé/metod/sociala innovation samt ära, berömmelse och pengar till sig.

Idékulturen är tillsammans med kritiskt förhållningssätt nog bland det viktigaste för att nå ut, in och fram. Min förhoppning är att mina bloggar bidrar till detta, på något sätt. Då kanske en byggsten är lagd för en idé som skulle ge idéer medström, en
"Idéakademi med syfte att lyfta idéer och idétänkande och bana väg för ett spännande yrke, Idéntreprenörer!"


Tack för mig, och vill någon nå mig är e-posten: info@ubbi.se


Ume Sports Camp på Campus + Nydala ger "IKEA-effekter"

New York Sports Camp finns liksom London Sports Camp. Stadium Sports Camp finns i Sverige och i Algarve i Portugal finns ett Sports Camp. Dessa "Sports Camp" är av olika slag. En del samlar flera/många idrotter för att utövas av allmänheten, för barn och ungdomar i idrottsläger, motionärer under semester och elitidrottare inför tävlingar.

Min vision för Umeå är ett "Ume Sports Camp" på universitetscampus ihop med Nydalaområdet. Grunderna finns redan genom

1. IKSU-området med nybildade Umeå Sport Sciences Center där universitetet samlar all idrottsrelaterad utbildning och forskning, samt alla elitidrottande studenter till IKSU Sportcenter, enl. pressmeddelande den 27/3 i år. Den 23/5 stod det på Umeå kommuns hemsida att kommunen ger 100 000 kr/år till detta med syfte att verksamheten ska utvecklas ännu mer.

2. Nydalaområdet har utvecklats med tempererade utebadet Umelagun, bollplaner, konstsnöspår, campingens utbyggnad med äventyrsgolf och andra aktiviteter. Dessutom sedan tidigare, skidspår, gång- och cykelvägar, orientering, fiske, bad och vintertid skidor på sjön (och förhoppningsvis upplogade isbanor).

Dessa två områden kan jämföras med Algarve i Portugal och platsen Monte Gordo vid Atlantkusten. Den erbjuder följande: allroundbollplaner, friidrottsarena, tennisbanor, inomhusarena, gym, terrängspår, löpstigar, naturreservat, två mil strand, golf, fotbollsplaner, kastplan, sporthall och simhall. Till detta kommer i området ett hotell med gym, spa, bastu och träningslokal.

www.springtime.se finns mer att läsa om denna "training camp" och vidstående flygbild ger en känsla av hur det skulle kunna te sig i Umeå. Havet i bakgrunden blir Nydalasjön och i förgrunden kan man tänka sig ett utvecklat IKSU Sportcenter. Vore spännande med en flygbild över campus och Nydala med Umeås anläggningar och attraktioner inlagda.

Det som saknas för ett Ume Sports Camp är då stor simhall med 50:a vid de andra sporterna på IKSU och äventyrsbad lämpligen ihop med Umelagun, spa (på IKSU och Nydala?) samt hotell, idrotts- på campus och frilufts- på Nydala.

Bad- och simsatsningar är centrala här då erfarenheter i Europa visar att många verksamheter med bad ger kraftiga utvecklingseffekter i berört område. First Camp som driver Nydalacampingen beskrev detta som "IKEA-effekter", vid ett Öppet hus 2006 om sina förslag för Nydala med upplevelsebad och vision om en skidtunnel, delvis genom badet.

Naturligt vore att involvera näringslivet, inte minst turistföretagen, i dessa idrottsvisioner för Umeå. Med det som attraherar för besök/utövning samt intresserar i utbildning/forskning ligger steget nära till innovation, entreprenörskap och företagande inom idrott och friluftsliv. Skapas ett Ume Sports Camp i denna anda blir det idrottskultur som kan betyda en del i ambitionerna att bli kulturhuvudstad.

I morgon avslutar jag mitt bloggande på 2014-sidan, som ska beröra idékultur i allmänhet och sociala uppfinningar/innovationer i synnerhet. Plus om hur det är att jobba med nytänkande i motström.


Alla nya bad i Umeå - kan det löna sig?

Dagens blogg blir om badfrågan i Umeå, det som blivit en långbänk sedan första beslutet togs 2004 om att utreda ny bad- och simanläggning på Noliaområdet och som utvidgades till även nuvarande simhall på Haga/Gammlia, utan äventyrssatsning. Sedan växte det till en Badutredning med äventyr och bassänger i många olika lägen, som smalnade till tre, Nolia, Kajen och Nannakvarteret.

Bara Nolia rekommenderades Badutredningen för 50-metersbassängen. Men Nolia försvann och kvar vara bara två, som efter en utvikning till Stora Hotell-bad, blev ett, Nanna.
Som i sin tur nu växt till ett Stadsutvecklingsprojekt ihop med Mimerskolan, dess tomt och även Vänortsparken till en komplex med bad, kultur, handel, nöjen, aktiviteter, mm som det står i beslutsunderlaget för Närings- och planeringsutskottet.

Men en viktig fråga saknas för en badplanering: "Alla nya bad i Umeå - kan det löna sig?" Med ett jättebad mitt i stan, IKSU:s simhall med 25:a och varmbassäng, Holmsunds äventyrsbad Aquarena (och 25:a) samt utebadet Umelagun sommartid, alla inom en radie på två mil, måste lönsamhetsfrågan ställas. Se medföljande bilder med Nanna, Nydala, Holmsunds Aquarena och IKSU:
   

Om det gällt varuhandeln skulle en "badhandelssatsning" undersökt samlokalisering eller samgående. För Umeås bad blir det att fråga om bad/simning kan integreras på IKSU och/eller Nydala. Eller att avstå äventyrsdelen och bygga ut i Holmsund. Detta ger synergieffekter i byggande och drift som tilltalar producenterna.

Stadsutveckling handlar om något att det "ska löna sig", särskilt om kommmunen vill att näringslivet ska medverka. Min förhoppning är att de badentreprenörer och "badbyggare" som ger sig in i stadsutvecklingsprojeket har med ovan analyser. Kommer dessa fram till att blir "lönsammare" bad med andra lösningar, bör politikerna lyssna på det örat.

Annars kan man riskera som nedan notis jag hittade vid sökning på Google på begreppet badbyggare:

Badbyggare i konkurs

I ett pressmeddelande meddelar Mölndals Stad att Bellwater AB, generalentreprenör för tillbyggnaden av upplevelsebad på Åby simhall, har på egen begäran försatts i konkurs. Detta kommer medför ett avbrott i arbetet och för tillfället finns ingen information om när bygget kan återupptas.

Just nu utreds vilka konsekvenser den här konkursen kan få och hur Mölndals Stad kan gå vidare med bygget. Besked från konkursförvaltaren avvaktas om vad han avser göra med konkursboet, det vill säga om han tänker driva bygget vidare. Mölndals stad samarbetar med konkursförvaltaren för att minimera förseningar av projektet. För närvarande bedöms inte staden att drabbas av några merkostnader.

Mölndals stad kommer arbeta för att säkerställa att Mölndalsborna snarast får sitt upplevelsebad!

Morgondagens blogg blir om en vision för ett "Sports Camp" i Umeå.


GenerationsMiljöHus = GMH

Generationsmiljöhus, vad är det? Ja på sökmotorn Google ger det inga träffar (men kan det om några dagar när Google hittar igen denna text). Sökmotorer är annars bra sätt att marknadsundersöka om man har en ny idé och se om den finns. Gäller då att testa andra språk, åtminstone på engelska. Och "generation environment building" är också nytt.

Generationsmiljöhus (GMH) är därmed en innovation, en social innovation, "mjuk idé" som kombinerar olika saker, generationshus med miljöinriktning och både för yngre och äldre människor. Sedan 70-talet har jag som förskollärare, på 80-talet i FoU-arbete och därefter som konsult verkat i att utveckla lokalmiljöer för barnomsorgen.

När så miljöhuset på Tomtebo blev till, blev det naturligt att se hur dessa idéer kan kombineras med de flexibla förskolemodeller jag skapat, samt föra ihop barn med gamla i samma hus. Precis som med spårtaxi-idén (se föregående blogg) visar det sig nu att ett GMH ligger rätt i tiden och det finns arkitekter, byggare och personal som blivit nyfikna på dessa idéer.

Nästa steg är att hitta fastighetsbolag/ägare och kommuner som ser detta som framtidsidéer i förnyelsen av den offentliga verksamheten. Umeå borde ligga bra till om inte Jantelagen här (du ska inte tro att du är något) sätter käppar i hjulen.

Men då finns det säkert andra kommuner eller länder är testa idéerna i. Denna blogg kan ju nå över hela världen, och (förutsatt) att man förstår svenska, kanske någon hör av sig.

I tisdags var jag på en mässa där en sådan dagis/åldris-idé skulle kunna presenteras, Skolforum på Stockholmsmässan i Älvsjö. På årets mässa kunde jag inte hitta något liknande, men byggföretag jag pratade med gillade idén liksom fackligt ansvariga jag hörde mig för med.

Vill Umeå kommun bli föregångare, finns därför chansen att bli först på en Skolforummässa i framtiden. 1989 hade Umeå en av de största montrarna på föregångaren, Barnomsorgsmässan i Sollentuna. Där visade barnomsorgen upp allt det bra som kommunen hade då. Kanske en nysatsning här vore något passande i ambitionerna att bli Europas kulturhvudstad 2014.

T ex kan Umeå satsa på vidstående flexibla  barnomsorgs-hus-idéer som kombinerar kommunala dagis med intreprenadförskolor, personalkooperativ och miljöinriktning. Med en andra våning ryms 6-årsverksamhet och lågstadium.

Från luften med spårtaxi i onsdagsbloggen till marken och dagishus idag, är steget ner i vattnet naturligt, ett element vi alla var före födseln och som jag varit i hela livet genom badande och simmande. Så nästa blogg blir om bad- och simkulturen i Umeå.