Favorit
Mest spelad på min i-pod är Tiger Lou's Oh Horatio.
Och mer än så här blir det nog inte.
Åldersnojja?
Fick frågan om jag känner mig gammal av en gymnasieelev häromdagen. Och jag är yngst på mitt kontor.
När man fyller 21 i USA är man stor på riktigt där. Jag är inte så stor (bara 1.57) men det känns också fint, liksom.
Så nej, jag är inte gammal.
Jag fyller 21 om mindre än en månad och det känns också fint, liksom.
Jag älskar att inte behöva bry mig så mycket om imorgon, att gå och lägga mig klockan sex på morgonen, att vara på nya äventyr varenda helg och att vara yngst på mitt kontor.
Dagens musikbidrag är till alla mina fina damer.
Heartbroken
Jag bor på Berghem men jag har insett att home is were the heart is vilket gör att hemma för mig är på andra sidan jorden. I Sydney, Australien.
Att vakna i ett kvavt rum utan AC klockan nio på morgonen. Stiga upp, duscha, täcka topp till tå i sunblock, 30+. Spatsera ner i köket. Tömma brödrosten på kackerlacksbäbisar och rosta mackor till frukost.
Att sitta på vår roofterace och lyssna på i-poden. Eller äta middag. Eller att dansa i regnet mitt i natten tills klockan blir halv tio på morgonen.
Att vandra i Darling Harbour. Känna lukten av hav och mat. Alla affärer, I-Max, killen med en fake-didgeridoo utanför McDonalds. Sitta och äta glass och titta på alla båtar.
Att fira nyår nere i Circular Quay. Du och en miljon andra människor. Operahuset och Harbour Bridge upplysta av fyrverkerier i vad som känns som flera timmar. Att vandra hem längs avstängda George Street som alla andra dagar är full av liv och rörelser. Eller fira jul på Bondi i bikini.
Att gå ut en fredagkväll, lördagkväll, onsdagkväll eller någon annan kväll för den delen. Sidebar, The Gaff, Home, World Bar, Scary Canary, Ship-In, Chinese Laundry, Abercrombie, åh Purple Sneakers på Abercrombie! Eller någon av alla de andra underbara.
Stranden i Coogee, hajarna i Bondi, hippiesarna i Newtown, backpackarna och de prostituerade i Kings Cross och så Glebe, älskade Glebe.
Att promenera upp och ner längs Glebe Point Road. Broadway Shoppingcentre med Bi-Low och Coles där man alltid jämförde priset på tomater. Poolen i parken med alldeles för många killar i speedos. Kvinnan som alltid tiggde a few dollars.
Att möta de bästa av vänner, fast vi troligtvis aldrig skulle ha träffats någon annanstans än just här. Att bo på 96 Glebe Point Road. Där finns allt du älskar. En telefon som aldrig fungerar, ett vardagsrum som skulle behöva städas med högtryckstvätt men också allt det fina. Herrarna nere i bottleshopen på ground floor. Lördagsmarknaden framför skolan. Killarna framför playstationet. Tjejerna med sin Passion Pop. Irländarna, skottarna, tyskarna, amerikanarna, fransmännen, koreanen, engelsmännen, glöm inte engelsmännen(!) och så vi, svenskorna.
Att lära sig att sometimes family are the ones you choose.
Älskade Glebe Point Road. Det är där mitt hjärta finns. Kära 96 du finns inte mer och mitt hjärta brister.
Och det här inlägget är tillägnat hon som åkt till London idag.
Måndagsbarn
Egentligen är jag född på en onsdag vilket ska betyda att jag har lätt att lära och är intelligent, men jag vet inte.
Jag gillar egentligen måndagar, visst det är jättelångt till nästa helg men man har ändå inte riktigt förstått det. Tisdagar är värre.
Värst är söndagar, man har alltid en massa tid att göra bra saker som städa, diska, handla mat men det slutar ändå med att man är för trött, sover till tolv, äter singoallakex till frukost, inte orkar duscha, går runt i mjukisar, slöar framför tvn, sover lite till, får ångest över att det är måndag snart och somnar igen.
Hur som, min måndag har varit fin. Jag har hunnit med att promenera till och från jobbet, lyssna på min yran-playlist på i-poden, ha två långa möten, luncha med Sandra, spilla te på mig själv, diska söndagsdisken, vara stöd i kamerashoppande, fika och titta på fotboll.
Och nu är det kväll.
Jag som bloggar den här veckan heter Lena Lie, men mer om mig nästa gång.