Teateruppväxt i ett krigsdrabbat land

Jag har åkt ut till familjens sommarstuga för att lägga sista handen vid min D-uppsats i teatervetenskap som aldrig vill bli klar. På vägen ut dit passerar jag genom Sävar, där jag växte upp och bodde under några på sätt och vis avgörande år i mitt liv. På södra sidan Sävarån hänger några ungdomar utanför den nya kiosken, några senkomna semesterfirare slirar upp på ICAs parkering och springer in, det är stängningsdags. Jag tar den nya, tjusiga bron över Sävarån, och kikar ner i Kryppedalen. Man har rensat ut sly och öppnat upp det vackra området. En pompös, nyrenoverad scen sticker ut mot vattnet: en hembygdsromantisk syn som varslar om det annalkande 200-årsjubiléet av slaget i Sävar 1809.

För två veckor sedan var jag nere i Malmö, där jag bodde mellan 2001-2007 och på olika sätt jobbade med text och teater. När jag nu åkte ner var det för första gången sedan jag flyttade upp till Umeå i början av förra sommaren. Jag hälsade på vänner (exil-västerbottningar) som bor kvar därnere, men passade också på att åka till Lund för att träffa min handledare för uppsatsen. Det var ett positivt möte: kunde jag bara vara lite utförligare här och var och lägga till några sidor skulle jag kunna lägga fram uppsatsen i slutet av sommaren.

Uppsatsen som jag ägnat så löjligt mycket tid åt handlar om den modernistiska författaren Gertrude Steins dramatik. Stein, som är mest känd för boken Alice B Toklas självbiografi och fraser som ”en ros är en ros är en ros”, var en de mest innovativa litterära modernisterna, och än idag känns många av hennes texter radikala och aktuella. Inte minst är det fråga om rolig, drabbande, skarp och stundtals väldigt vacker läsning. Trots den internationella ryktbarhet Steins litterära geni har vunnit, har hennes dramatiska verk inte fått samma genomslagskraft, åtminstone inte på den här sidan Atlanten.

I Amerika har många av de senaste 50 årens mest nyskapande scenkonstnärer lockats av Steins dramatiska verk. Trots att hon tidigt lämnade USA. och levde och var verksam över halva sitt liv i Paris, har hon blivit något av en amerikansk ikon, och symbol för den moderna amerikanska identiteten. Hon ägnade bl.a. stort intresse åt att undersöka vad som särskiljer den amerikanska identiteten i sin dramatik, och det är inte minst dessa aspekter uttolkare tagit fasta på, för att göra upp med masskulturella värderingar och konstruera konstnärliga alternativ, för att skildra det typiskt amerikanska, såväl som för att belysa feministiska frågor.

När jag kör genom Sävar stannar jag till vid anslagstavlorna på norra sidan av ån. Grand har rivits, och där Konsum låg håller man på att renovera för jag vet inte vad. Det är sånär som tomt på avdelningen för kristna anslag, och i övrigt hänger några stora dansbandsaffischer. Där intill står en liten skylt med en målning och information om 1809 års strider. En brunett i vit klänning står lutad över en till synes död svensk soldat, i bakgrunden gröna åkrar, rök och björkar, halvdöda soldater. Det är en av många ambitiösa skyltar runtom Sävar som man kan ägna en rundvandring åt.



Varför vill man upprätta och konstruera bilder av en nationell identitet? Den enkelspåriga, men intressanta, frågan ställdes på många sätt på sin spets 1976, då man skulle fira 200-årsjubiléet av den amerikanska revolutionen. Bl.a. sattes Steins opera ”The mother of us all”, om kampen för den kvinnliga rösträtten, upp. Valet av text, en komplex och mångtydig sådan, var såklart intressant för firandet av nationens blodiga födsel, men det verkar som om den patriotiska musiken och dekoren, och den nationalistiska inramningen som 200-årsjubiléet innebar, fick större genomslagskraft än de motsättningar som Steins manus egentligen skildrade.

En teateruppsättning, särskilt en som vill skildra historiska förlopp, färgas såklart av tiden den spelas i. Hur färgas en skildring av 1809 års krig inte bara av vår syn på oss själva som vi var då, utan av oss själva som vi ser på oss nu? Ser vi oss som ett fredligt, kulturellt ”upplyst” och öppetsinnat folk? Räknar vi i kategorier som fiender och vänner, sållar vi mellan grannar och främmande? Sveriges självbild som ett fredligt och neutralt land bör kanske snarare låta sig färgas av vårt ökade deltagande i militära uppdrag utomlands, misstänkliggörande av andra genom signalspaning, och högerextrema gruppers frammarsch över hela landet, inte minst i Umeå och Västerbotten.

Ett av mina första minnen av teater var Sävarspelen, någon gång i slutet av 90-talet. Min storebror var med och spelade och det var myggigt. Jag tror inte att det var där jag fastnade för teatern som konstform, men jag har med mig det som ett tidigt och klart minne. Eller minns jag kanske fel, det kanske var där och då mitt intresse verkligen tog form.

Om vi ska minnas och skildra vår historia, måste vi fråga oss hur detta sker. Har vi ett selektivt minne, vad väljer vi att sopa under mattan, vem diskrimineras bort från historieskrivningen, och vem och vad lyfts fram? Inför satsningen på kulturhuvudstadsåret har man bl.a. diskuterat instiftandet av ett centrum för fred, i anslutning till universitet. En fantastisk fin satsning vore att förlägga detta centrum till just Sävar. Med Sävarspelen skulle vi då kunna minnas bakåt, och genom fredsforskningen kunna blicka framåt. Kulturhuvudstadssatsningen skulle spridas utanför centralaste Umeå, och den internationella inblicken i och utblicken från västerbotten skulle breddas. Det vill jag föreslå!

/Carl Åkerlund

29/6 Wien, Österrike

Hejhej, idag så har det varit en ganska lugn dag till en början, vi började med att äta svenska pannkakor till lunch.

Sen så åkte vi till "Event zone" på den sista träffen.

Vi började med att sätta upp våran plansch.



Sveriges plansch.


Sen så skulle vi skicka upp balloner i luften som det stod "Europe is more than football 08" på :)



När vi skickar upp ballongerna.


Sen blev det lite middag och fotboll...
Sen var det dags för den stora finalen mellan Tyskland - Spanien.
Det var först meningen att vi skulle åka till "Fan zone"
Men vi såg första halvlek på "Event zone"
I den 33e minuten så tog Spanien ledningen genom Torres.


Spanien jublar.

Sen blev det halvtid, och Fuad, Hassan och Ashraf ville fara till "Fan zone" medans jag och Jasmin ville stanna kvar och njuta av den sista tiden med alla vänner.
Killarna bestämde sig för att kolla på matchen utanför arenan och där stod dom tills matchen var slut då Hassan gick fram till vakten och ville ta kort och han släppte in dom..
Killarna var överlyckliga och filmade när dom sköt upp raketer och stod kvar och jublade efter att Spanien vunnit med 1-0.


Killarna inne på arenan.


HASSAN!

Och så här tackar vi för oss för den här resan...
Hoppas att ni har haft det roligt att läsa bloggen.
Kramar från Österrike


28/6 Österrike, Wien

Hej, idag så har det varit en mycket händelserik dag.
Det började med att vi klev upp vid 9 tiden för att äta frukost och göra oss klara för att spela fotbollsturneringen.
Vi började spela våra matcher vid 12 tiden och vårat lag hette "Superstars"


Superstars.

Vi började med att vinna över "H²O" (Portugal) med 2-1.
Sen vart det match mellan oss och "Warriors" (Polen) och den slutade 2-2.
Sen var det dags för den sista gruppspelsmatchen och tyvär så förlorade vi den mot Italien.
Och det var nära att vi gick vidare men det skillde typ ett mål så vi åkte ut.


Matchen mot Portugal.


Lycklig efter att ha vunnit.


Efter att vi förlorat mot Italien.

Men det går ju inte att spela fotboll utan skador eller hur?
Självklart så var det ju någon som skulle göra illa sig...



Jasmin sitter i ambulansen och blir omplåstrad.



Andrè byter ut sin sverige tröja mot Miguels Portugal halsduk.


När Håkan ger bort sin tröja till den Tjeckiska ledaren.


På vägen hem så träffade jag och Jasmin ett par nunnor vid Mexicoplatz och då gick vi fram och frågade om vi skulle kunna få ta kort på oss tillsammans.


Jag och Jasmin med massa nunnor.

Sen blev det att åka hem och duscha och göra sig klar för det stora discot på kvällen.
Vi kom dit ungefär klockan 8 och ändå var vi bland dom första som vi alltid är.
(Organiserade svenskar)
Sen så vart det fullt ös på dansgolvet och även några ledare var uppe och dansade säger inga namn (Fuad och håkan *hum* :) )
Jag tror att kärleken var i luften för här har vi några bilder som bevis.



>Tjejen från spanien och Ashraf.


När Andrè lämnar sin tröja till den söta tjejen från spanien.



När Jessica lämnade över sin tröja till den Italienska ledaren Andrea.

Sen var det dags att lära känna dom andra där inne lite bättre och det blev att vi skulle gå runt och leta reda på folk som kunde göra olika saker.
Alla hade roligt och skrattade.
Sen vart det ett litet gruppfoto på scenen.


Gruppfoto.


När vi dansar.


Vi åkte hem vid 12 tiden och "fortsatte" festen där ;)
/ Österrike, Wien


Fredag 27/6 Wien, Österrike.

Hej, nu är det Emma som skriver bloggen igen.
Idag så har vi varit på en lång vandringstur upp till toppen av berget "'Rax mountain"
Det började med en busstur på cirka en och en halv timme, sen när vi kom fram så skulle vi åka linbana en bit upp på berget.


När vi åker linbana upp på  berget.


Sen när vi kom upp på berget startade vandringen, från början så var det ganska jobbigt för det var uppåt hela vägen. Men när vi väl kom upp på berget så gick vi in i stugen som man kunda äta i. Och där satt vi och åt våran matsäck och lekte lekar med några utav ungdomarna från Polen, Tjeckien och Irland.
Vi hade jätte roligt och tog massa kort.


Vi med Polen, Tjeckien, Frankrike, Irland och Portugal.

Sen blev det hemfärd vid 6 tiden, och det blev middag på vårat ungdomscenter "Mex Treff"
Efter middagen så var det disco i våran discosal på "Mex Treff" för alla ungdomar från området och dom som brukar besöka ungdomsgården. Det varade inte länge men var roligt i alla fall.
Efter det discot så blev det tunnelbana till Irlands ungdomsgård för att vara en liten stund på deras hemfärds disco.


Hassan och Ashraf med några utav ungdomarna från Irland.


Det var tråkigt att säga hejdå, men vi har fått nya kontakter och bytt mailadresser så man kan fortsätta prata med varann. Irland är ett utav dom länderna som vi har umgåtts med mest, och därför så var vi tvungen att föreviga detta ögonblick.

 
Vi med dom Irländska ungdomarna.


Vi var väldigt trötta efter den här dan.
så på vägen hem så var vi tvungna att ta en bild.

  
På tunnelbanestationen.

Ha det bra, kram från Österrike!


Torsdag 26/6 - W i e n - "Europe is more than football"

Hej Sverige! :)

Idag är det jag (läs: Fuad) som skriver bloggen...

Under torsdagen gick vi upp 07.30 och käkade vår fint serverade frukost. 09.00 skulle vår guidade tur börja i den äldsta delen av Wien. Jessica hade feber och valde att stå över utflykten. Emma stannade kvar på gården med henne medan vi andra begav oss med tunnelbanan till mötesplatsen vid den berömda spanska ridskolan.




 Italienska, ungerska och svenska gruppen strax innan den guidade turen.

Den äldsta delen av Wien har källare som går ner hela fem våningar. Dessa våningar har otroligt högt till tak och man fascinerades av hur väl genomtänkt det var. Dessa källare bodde folk i förr i tiden och de användes även till hästar och andra djur. Idag används dessa källare som förråd, museum, restauranger och nattklubbar.


På väg ner...


Spanjorer och polacker ca 20 meter under marken...



Under Wiens "första/äldsta distrikt"

Det är som en egen värld under jorden med källare, tunnlar och hemliga gångar. Det är inte ovanligt att de hittar kapell, hus och tunnlar när de gräver i Wien. När tunnelbanan byggdes hittades hundratals år gamla byggen långt ner under jorden.



Den övre och undre världen...

Vi fick åka ner till källaren av St. Michael's kyrka och se vad som fanns där. Vi blev något förvånade att källaren var full med kistor, skelett, ben och skallar. Källaren var mörk, 13 grader kall och full med skelett. Kistorna var fallfärdiga och redan vid ingången kunde man se ben och skallar på vissa kistor. När vi kom längre in så visade guiden oss några öppna kistor och man blev nästan chockad... Kroppen var över 200 år gammal, men väl bevarad på grund av den låga temperaturen i källaren. Ännu längre in i källaren mot väggen var det tusentals staplade ben, vilket kändes helt surrealistiskt! Som ved stod de där mot väggen. Guiden berättade att de bäst bevarade kistorna och skeletten hölls i källaren, resten var under marken som vi gick på. Marken var knölig jord och på vissa ställen stack det upp benkulor.
En av kropparna som vi fick se var en man som levde i Wien för 200 år sedan, vilket betyder att han personligen kunde ha känt Mozart.



Det var strikt förbjudet att fota eller filma där inne, därav bristen på bilder därifrån....


När den intressanta guideturen var över skulle vi åka runt och hitta svenskrelaterad kuriosa i Wien.

Vår kära Selma :)




På jakt efter svenska gator...



Grabbarna grus :)



Fuad, Hassan & Per-Albin


Besök på svenska kyrkan... Bjöds på svenska bullar! :)





Håkan känner sig hemma :)



Hassan hittade sin bil i Wiens utkanter...


Ashraf påstod samma sak :)



Göteborg... Vi ser inget, vi hör inget, vi säger inget :)



I de "svenska" kvarteren...



Uppsala

Efter att vi hittat en massa svenska saker rörde vi oss mot centrala Wien där vi möttes av ett hav av spanjorer. De hade en orkester och sjöng konstant!

Under torsdagen spelades den andra semifinalen mellan Spanien-Ryssland i Wien.

Espania



Mozart på stan..



Jasmin och Mr. 21
På kvällen träffades alla länderna på Event Zone (Ungdomsgårdarnas huvudkvarter) där alla fick berätta vad de hittat om sina hemländer i Wien. Efter det åt vi middag ihop och fick se på matchen mellan Spanien-Ryssland.

Det öste ner regn i Wien och vi kom hem till vår gård lite tidigare för att se färdigt matchen.

Spanien vann matchen med 3-0 och i helgen smäller det i Wien.

Final mellan Tyskland-Spanien!


Hoppas ni alla mår bra där hemma!


Varma hälsningar från Wien! :)



Europe is more than football 25/6

Hej!
Idag den 25/6 har vi egentligen inte gjort så jätte mycket, vi hade fri förmiddag så vi tog en runda på stan.


 
Det här är framför stephanskyrka.

På eftermiddagen vid 2 tiden så skulle vi fara på en bbq med Italien, Polen och Portugal.
Vi började med en liten simtur innan maten.


Andrè och Ashraf.

Sen så vart det lite mat och det var inte dåligt om man säger så :)


Mums...

Sen så fortsatte bara dagen med mera bad och sola på bryggan.
Det var väldigt varmt och skönt. Det var ca 35 grader kanske.
I vattnet så var det väl runt 23 grader.



Mehmet, Jasmin, Andrè, Ashraf, Ismail, Emma, Jessica och Hassan.

Men dagen slutade inte där, vi for hem vid 7 tiden och duschade. Sen vart det fotbollsmatch semifinal mellan Tyskland - Turkiet. Matchen slutade 3-2 till Tyskland, lite surt eftersom att vi såg matchen med några från turkiet.
Bloggen var inte så lång idag, men det var en rätt lugn dag, men imorgon så blir det fart igen.
läs gärna. Hejdå!

Europe is more than football 24/6

Hej igen!
Idag den 24/6 klev upp väldigt tidigt för att åka in till centrala Wien, Old town secrets.
 
är på våran guidade tur.

Vi fick veta lite historia om "Vienna" och Österrikes historia.
Fick även se vart beethoven bodde.

.

Vi fick även se balkongen där Adolf Hitler höll sitt kända tal...


 Hela byggnaden.


Delar av gamla Wien har källare som går ner till ca. 5 våningar, vi gick ner i en och kollade runt.
Men Hassan och Andrè hittade vinställ.

 
Finsmakarna Hassan och Andrè.

Sen så fick vi ett uppdrag att leta efter en tjej som hette Miss(ion) Impossiball, hon skulle ha en vit hatt och en fotbolls-em boll. Vi skulle leta henne i hela Wiens tunnelbanesystem, vi fick en karta och en mobiltelefon, och en nyckelkod.

 
Vi vid Schwedenplatz.


 
MISS IMPOSSIBALL, vi missade på samma station.



Sen senare på kvällen så skulle vi träffa portugal, irland, italien och polen, vi åt middag tillsammans och hade ett minidisco. Vi spelade våra "svenska" låtar. t.ex. "Alla som inte dansar" HAHAA.
Mattias,  fritidsledare från våran gård (Mex Treff) följde med oss.

 
Mattias och gänget.

Vårat "minidisco"

 
Alla som inte dansar.

Hoppas ni läser morgondagens blogg.

Wien, Österrike - "Europe is more than football 08"

Hej, jag heter Emma o jag kommer att vara ansvarig för bloggen den här veckan.
Jag och ett gäng från Umeå har farit till österrike på ett projekt som heter "Europe is more than football 08"
Projektet går ut på att alla länder som deltar i fotbolls-em ska mötas och umgås i en vecka under mästerskapets slutspel.

Vi är ett gäng på 6 ungd. och 2 vuxna som kommer från ersboda Athena ungd.gård.
Dom som är med heter, Ashraf Kadhim, Andrè Öqvist, Emma Bäck, Hassan Shnino, Jasmin Norlin och Jessica Fridlund. Och ledarna Fuad Ganibegovic och Håkan Olofsson.

Vi har varit här nu i 2 dagar och vi har ändå hunnit med ganska mycket.  
Första dagen så var vi och badade på dan i Donau och senare på kvällen så for vi in till Centrala Wien till "Fan zone"
Ett ställe mitt i stan där folk träffas under fotbolls-em och ser på fotboll på flera olika storbildstv.
 på bilden; Hassan, jasmin, Fuad, Andrè,
Ashraf och Jessica.

 Innan matchen Spanien - Italien står Hassan och Andrè med ett gäng italienare.


Före vi gick på matchen så tog vi en litet sightseeing i stan. Vi gick in i kyrkan "Stephans dom"
 Söndagsmässan.

 Andrè ber.

Sen så begav vi oss mot "Fan zone"


 Jasmine beundrar Världens största Fotbollsskolåda.


 Italienarna raggade upp våra pojkar.

 
Våra pojkar!

  Våra tjejer!


 PUBLIKEN! :D

 En av många tv-skärmar.



 Mycket folk, bra match.




Idag 23/6 så har vi klivit upp vid 9 tiden och fikade frukost och gjorde oss klara sen tog vi buss och tåg till "stadion center" Ett stort shoppingcenter vid fotbollsstadion där finalen kommer att spelas.
Vi kom tillbaka till gården vid 12 tiden och bytte om och for till "Event zone för att träffa alla andra länder, äta middag och visa upp typiskt svenska saker.



 Några ungd. från olika länder spelar volleyboll tillsammans.

 En av aktiviteterna man kunde göra var att måla grafitti, Så här började det....


 Så här blev den. Vi representerar Umeå 2014 som kulturstad!


 Italienarna förbereder utställningen.


 < Typiskt Rysk bord.

Nu får vi tacka för den här dan. Imorgon väntar en spännande dag. Läs gärna.
Kramar från Österrike!



Sammanfattning av åtgärder

Sammanfattning av åtgärder för att bli kulturhuvudstad

Sista blogginlägget. Har inte hunnit skriva så mycket som jag hade tänkt. Har inte haft tillgång till dator då jag bott runt hos alla mina vänner och varit ute på massa galejj,

Några avslutande åsikter från mig på åtgärder för att bli kulturhuvudstad.

1. Ungdomskulturen har ingen aning om hur mycket mer vi borde/kan kräva till våra idéer.  När jag jobbade som ungdomsombud fick se inifrån hur stor kommunens budget är och hur lite pengar egentligen 100 000 kr är för makthavarna. Detta har gjort att jag inte är rädd för att kräva 5 miljoner till en skatepark eller 30 000 kr till ett skateläger. Kan man lägga fler hundra tusen kronor på statyer och annat krafs så vet jag att ungdomskulturen måste börja kräva sjukt mycket mer. Nu jobbar det 4 ungdomsombud i Umeå kommun (medräknat Sävar) som ska hjälpa unga att hitta i den byråkratiska labyrinten. Denna satsning är grym! Alla unga mellan 13-20 år kan skratta sig lyckliga. Men som jag nämnde innan så har vi tappat en målgrupp. Unga mellan 20-30 år har inte alls det stöd och utrymme som de skulle behöva. Idag är man ung mycket längre, man bor hemma längre, man studerar längre och man lever det typiska ungdomslivet längre. Det finns grymt mycket engagemang i Umeå i åldrarna 20-30 år. Den stora utmaningen som vi kan hitta inom kulturhuvudstadssatsningen är just hur vi ska nå denna målgrupp.

2. Staden mellan broarna har verkligen börjat fatta sitt koncept nu. Tack gode gud att man skiter i ett vräkigt badhus som skulle ta upp hela denna underbara älvsyta. Kul tanke att de delat upp området efter olika teman. Citat från VF: Området  "Ung och aktiv" (nedanför Thulehuset): Mer än bara Hamnmagasinet. Ett nav med olika verksamheter för unga. Nedersta våningarna i Thulehuset rymmer redan i dag teater och musik. Under brofästet kan den planerade skate- och BMX-parken ligga. Det finns öppningar mot von Ahns magasin (som ägs av Umeå Energi) och Broparken."

Detta skulle vara GULD! På ställen där man har skateparker centralt har det verkligen blivit succé! Att blanda skateparken med parkbänkar och hängställen ger grymma uppvisningar för Umeåborna när dom vill! Subkulturer inom ungdomskulturen blir alltid förpassade till stadens utkanter. Skaten har alltid legat ute på Ersbodas industriområde, där små barn inte tar sig särskilt ofta. Jag tror verkligen på att ta in denna satsning i centrum och att lägga det vid Hamnmagasinet är kanon! Det skulle lyfta både Hamnmagasinet och ge parken stöd. Att sedan öppna upp fack 4 i Hamnis är ju ett måste i denna satsning. Kan man använda sig av taket och bron så kan man skata även om de är regn  eller snö.

3. Mer anslagstavlor för kulturen. Överallt i stan, speciellt i stans stadskärna. Kanske tilloch med sånna där digitala tv-skärmar som unga får marknadsföra gratis i. Även subventionering av övrig marknadsföring på tex. apberget, tidningar osv.

4. Göra det enklare för unga att inte behöva jobba ideellt hela tiden. Idag är det skamligt att ta betalt, det ska vara tvärtom! Man ska veta att ens kunskap och engagemang faktiskt är värt några slantar. Ideellt engagemang är viktigt, men det finns gränser och även kulturarbetare måste kunna ha råd med mat och boende. Mer stipendier, gage-bidrag, större projektbidrag där man även kan få betala ut löner/arvoden osv.

5. Anställa någon på kommunen som kan söka projektbidrag. Allt bygger mer och mer på projekt som form och unga måste få lära sig att söka pengar. Här skulle en person kunna vara anställd på kommunen och söka bidrag både åt kommunen men också anordna utbildningar för unga i hur man skriver projekt och hur man söker bidrag.

6. Mycket mer pengar och stöd till Ungdomens hus/Hamnmagasinet. En plattform för ung kultur där alla olika ungdomskulturer kan mötas är sjukt viktigt. Ungdomens hus fungerar bra och kan möta alla men behöver mycket mer resurser för att kunna ha öppet mer och för att kunna hjälpa unga att göra massa kvalitativ verksamhet!

Got to go! Men all lycka till Umeå. Jag tycker Umeå är en grym stad med många möjligheter. Det gäller bara för oss att samverka och satsa lite nu så kommer vi lätt ro hem detta!!

Kärlek och respekt!/ Ida

My work...

Den spontana motorcykelsemestern var grymt rolig. Det är så lugnande att vara i naturen, bada, grilla, tälta och andas frisk luft. Bröllopet igår var så fint, min vän Janet var så sjukt vacker! Hennes finska släkt visade vart skåpet skulle stå och dansgolvets aktiviteter blandades med dans, hopprep och limbo.


Jag sa innan att jag skulle återkomma med vad jag jobbar med. Here it comes!


Jag jobbar som verksamhetsutvecklare på Studieförbundet vuxenskolan och Vi Unga i Stockholm, Uppsala och Gotland. Jag jobbar även i ett nätverk som kallas ung support som jobbar över hela landet, http://www.viunga.org/, http://www.viunga.se/, http://www.sv.se/, http://www.ungsupport.blogg.se/.


Jag jobbar där med att hjälpa unga att genomföra sina idéer och öppna upp organisationerna för nya ungdomskulturer. Detta gör vi genom att skapa klubbar. En klubb är en förening men i väldigt enkel form. Vi har färdiga mallar för stadgar, dagordningar och protokoll så att till och med en 12 åring ska kunna sitta som ordförande eller kassör och kunna driva sin egen förening. Andra fördelar är att man får 1500 kr/år för att man är en klubb och tillgång till att ska upp till 5000 kr för varje idé man har. Förutom ekonomiskt stöd så stöttar vi med utbildningar (ledar, styrelse, arrangörs osv). Vi har ett stort nätverk av klubbar och skapar kontakter och möten mellan dessa. Vårt största event för klubbarna är rix (http://www.viunga.net/rix08/) där flera hundra unga samlas under en vecka för att ha kul!


Vi Unga är öppet för alla, vare sig man gillar musik, grafitti, lypsyltillverkning eller skate.


Jag tycker att Vi Unga jobbar på ett helt perfekt sätt. Enkelt, låga trösklar, för unga av unga och vi jobbar snabbt! Kommun, landsting, föreningar och andra ungdomsorganisationer kan lära sig mycket av Vi Ungas arbetssätt.


En stor del i mitt jobb är att stötta just skatekulturen då skaten inte har något fungerande riksorganisation eller har något vuxennätverk som stöttar upp likt tex. fotbollen. Skatetouren som jag skrev om innan är en del i det arbetet. En annan är en skateboardfestival som kommer äga rum i Avesta den 22-24 aug. Sedan har över 10 skateföreningar valt att bli en Vi Unga Klubb.


Studieförbundet Vuxenskolan som också finansierar mitt projekt finns över hela landet och kan hjälpa med bland annat lokaler, upptryckning av affischer, kontakter, politiskt påverkan och massa utbildningar. SV kan skräddarsy utbildningar efter ert behov.

Imorse lämnade jag Umeå och liftade till Uppsala.. Men i´ll be back. Den 6 juli kommer jag med touren och vi kommer ta stan med storm! Missa inte.


Äldre unga och stöd?

Åhh vilken pepp!!
skejt i nolia flera timmar idag. Träffade massa småbarn som ville lära sig och var riktigt duktiga! Tänk om man ändå började när man var liten. Men jag är ett levande exempel på att det aldrig är försent. Jag började när jag var 20 år!

Ikväll ska jag impulsfölja med en vän som införskaffat sig en motorcykel. Han ska till nordkap men jag ska bara åka med till Skellefteå, tälta där nånstans och sedan lifta hem imorgonbitti för att bege mig till bröllop imorrn em till min  barndomsvän ute i Holmsund, mitt första kompisbröllop - nu börjas det, vuxenlivet! Har aldrig sett så mkt bäbisar som detta umebesök!

Jag älskar att vara hemma å hälsa på i Umeå. Scharinska igår, massa finingar och massa dans. Åker tillbaka till Uppsala på lördag för att sedan åka runt med rättviseakademin på en Sverigeturné på festivaler å informera om Israel och Palestinakonflikten. Ska du på way out west, peace and love eller Urkult så får ni gärna hälsa på i vårt tält och spela Israel/Palestina-spelet.

Jag kom på att jag kommer vara hemma i Uppsala max 7 dar i sommar.. men det grämer jag mig inte över. Mycket roligt som händer denna sommar!

Jag var på frukost med Jenny från Hamnmagasinet och sedan lunch med chefen för fritid ung (gamla fritidsgårdsenheten) och samma ämne dök upp under båda samtalen. Ekonomiskt stöd för äldre unga.. + 20, saknas! Påse pengar är ju bara till unga upp till 20 år. Och kulturförvaltningen vet jag inte hur dom stödjer? Detta är verkligen något som har falltid mellan stolarna... Som tex den klockrenaste festivalen ever. Täfteåfestivalen, som tillslut som tur var fick stöd... men vad tänkte man innan? Äldre unga har så sjukt mkt att ge yngre unga i arrangemangsväg och på många andra sätt. Något som kulturhuvudstadssatsningen verkligen borde satsa på är pengapottar för unga upp till åtminstone 30 år.

Nu ska jag ut på vägen. Pappa blev orolig när jag ringde och berättade detta. Jag tycker om att känna att jag lever!

You Skate Girl

Helgens skateläger för tjejer blev succé!
32 tjejer, 1 kille (en av coacharna) och en massa skate!!

Läs om lägret:
http://www.folkbladet.nu/?p=108810
Stod i dagens VK också men hittar det inte på nätet.

Vad är då You Skate Girl?

You skate girl är en fet pepp till tjejer som vill skejta att hoppa upp på brädan!


Syftet med "You skate girl" är att öka antalet aktiva tjejer inom skatekulturen och utjämna den ojämna könsfördelningen inom området. Det handlar om att ge unga tjejer en arena där de kan upptäcka, utveckla och bibehålla ett intresse för skejt, samt att tjejerna genom skejten ska kunna fungera som förebilder för andra tjejer.


På hösten, vintern och våren brukar det vara skejt för tjejer på hamnmagasinet på måndagar. På onsdagar under samma perioder är det skejt för tjejer i skatelokalen på Ersboda kl.17-19.


Under de 2½ år som YSG funnits har vi hunnit med en hel del. Vi har arrangerat 9 skateläger (i Umeå, Uppsala, Sthlm och Malmö), vi har byggt ramper, tryckt tröjor, gjort skatefilmer, varit på studieresa i Malmö, anordnat särskilda pass för tjejer i skatelokalen och på hamnmagasinet och mycket annat.

Varför finns You Skate Girl?
You skate girls syfte är att inte behöva finnas (när skatekulturen är så pass jämställd att könet inte spelar någon roll fr ens förutsättningar att kunna börja skata). Men då dagsläget ser ut som sådant att skatekulturen är väldigt mansdominerad och väldigt få tjejer skatar så tror vi att det behövs skapas utrymmen och särskilda satsningar för tjejer. Detta för att få tjejer att komma igång med skatandet, för att sedan komma ut och skata med alla andra, snubbar som brudar. Umeå visar tydliga resultat på att det funkar att arbeta på detta sätt då vi fått över 300 olika tjejer att delta på olika skateaktiviteter under de 2½ å vi funnits. Självklart skatar inte alla dessa tjejer idag men många gör det och en attitydförändring håller på att ske och det är inte konstigt längre att se en tjej på stan med en skateboard. Detta tycker jag ska vara en sjävlklarhet inom alla kulturer, att det ska vara öppet för alla, oavsett kön.

KOMMANDE EVENTS!
I sommar slår sig You skate girl samman med Triple A (www.triple-a.se), femme extreme (http://www.fextreme.se/), http://www.tacky.se/ och http://www.skate.nu/ och anordnar Sveriges första skateboardtour för tjejer! Touren heter
NO LIMIT TOUR.

Vi samlar de bästa svenska skateboardåkande tjejerna i två minibussar och åker från norr till söder under två veckor. Vi har skatesessions på 8 ställen. Tänkta stopp är Umeå, Sundsvall, Uppsala, Stockholm, Linköping, Jönköping, Alingsås och Malmö. Varje stopp ser ut på samma sätt; Först åker vi runt på ytan i cirka en timme, sen kör vi uppvisning under 30 minuter.  Efter detta lottar vi ut prylar som vi fått från sponsorer.  Sen håller vi "skateskola" och peppar tjejer som vill lära sig något, vi hoppas kunna ha brädor och skydd att låna ut. Sen avslutas allt med grillning.

Touren kommer till Umeå den 6/7 kl.16.00 på tennisplanen på Haga. Kom dit! :D
Läs mer på www.nolimitskate.se



GRYMT VA?!?


Ida Östensson

Hej! Vilken ära att få 7 dagar i rampljuset där jag får snacka om det som får mitt hjärta att slå och min kropp att stiga ur sängen varje morgon. Kultur!


Jag heter Ida Östensson och är utflyttad Umebo och bor numera i den stad som kom 2a efter Umeå på omröstningen om vem som skulle vinna titeln som kulturhuvudstad - Uppsala.


Om ni frågar mig är det självklart. Umeå kommer att vinna, bara vi fixar till några små skavanker. Jag kommer denna vecka lyfta några av dessa skavanker som måste fixas till men även hylla allt bra som sker! Jag ska vara ärlig och säga att jag inte följt denna blogg så mycket sedan tidigare så det kan hända att jag behandlar ämnen som redan behandlats. Men jag hoppas och tror att jag kommer ge andra synvinklar på det hela och även ta upp helt nya ämnen! Men detta inlägg kommer jag att ägna åt att presentera min relation till kultur.


Jag har bott i Umeå i 22 år. Allt började i en av kommundelarna, Holmsund. Idyllisk liten håla där kulturen i sig inte var så stark. Holmsund är lite av en sporthåla, vilket inte var mig emot då jag under min uppväxt var ett sportfreak och bodde i princip i sporthallen. Jag tränade fotboll, innebandy och gymnastik vilket resulterade i 11 träningar i veckan. Jag vet inte riktigt hur sporthatarna upplevde Holmsund. Inte lika bra som jag antar jag.


Efter högstadiet var den idylliska hålan inte så idyllisk längre men fortfarande en håla, så jag flyttade in till stan och började gymnasiet på den estetiska Midgårdsskolan. Ett helt nytt liv öppnades för mig. Jag hittade folk med samma intressen som mig, blev engagerad i elevrådet och började arrangera festivaler, temadagar och blev intresserad av politik. Djurrätt, feminism, elevrätt, antirasism var några av de områden som jag började brinna för.


Via detta brinnande engagemang fick jag efter gymnasiet starta en tjänst på kommunen som skulle heta Ungdomsombud. Den tjänst som förrförra veckans bloggare Lena Lie nu besitter. Som ungdomsombud jobbar man på fritidsförvaltningen och på för och grundskoleförvaltningen med ungas inflytande. Man fungerar som en länk mellan kommunens unga och kommunens tjänstemän/politiker. Detta jobb var den största dörröppnaren för kultur för mig. Jag fick träffa unga som höll på med alltifrån festivaler till politisk påverkan till sudd-snidar-workshop, nycirkus och tusen andra kulturinriktningar.


Samtidigt som jag jobbade som ungdomsombud fick jag ett deltidsjobb jobb i ett allmänna arvsfonden projekt som hette REMY som ägde rum på Ungdomens Hus. Enligt mig, kanske världens bästa projekt. http://www.remy.umea.com - läs om detta projekt. Här fick jag själv praktiskt jobba med utövandet av kultur och arrangera inom de områden som låg mig nära om hjärtat.

Då kommunen inte kunde gå in med delfinansiering som allmänna arvsfonden krävde för att ge projektet fortsatt finansiering så gick REMY i graven, efter 1½ år, i dec 06. Detta är ett av de stora skämten som jag än idag försöker skratta åt. Som tur är förvaltar Hamnmagasinet - ett Ungdomens hus, mycket av den verksamhet som REMY drev men har inte alls samma resurser som projektet hade. Här har vi verkligen ett tydligt exempel på att resurser i form av personal och verksamhetspengar verkligen skapar bättre och mer verksamhet. Allt kan inte byggas på ideellt arbete, vuxna vill inte heller jobba gratis jämt - detsamma gäller unga. Vi behöver också lite bensin i motorn ibland.


En av verksamheterna som drevs igång inom REMY är ett projekt som heter "You skate girl". You skate girl syftar till att peppa tjejer att ta sig in i skatekulturen och börja åka skateboard. Jag kommer berätta mer om You Skate Girl i morgondagens inlägg. Där kommer ni bland annat få läsa om helgens skateläger som ägde rum i Umeå med 33 tjejer från hela Sverige.


Vad jag gör i Uppsala kommer också skrivas om framöver..... lite hemligt än så länge.. På onsdag kanske jag avslöjar det. ;)

Nu ska jag gå ut och kramas med fåren. Jag har nämligen semester och befinner mig hemma hos mina föräldrar som bor utanför Nordmaling i en liten by som heter Djupsjö. Det är exakt så litet som det låter men byn flödar av kultur och kreativitet. Byborna arrangerar tillsammans konstutställningar, musikaftnar, religiösa sammankomster, försäljning av hemslöjd, paltluncher och allt detta i ett hus som heter Uppgårn som ägs av byaföreningen. Innan byn fick detta hus så var det nästintill ingen kulturell verksamhet. Tänk vad upplåtelsen av lokaler kan skapa verksamhet och ta fram kreativitet och engagemang ur folk.


Hörs imorgon!
Fridens liljor


Lust att blogga?


Har du lust att skriva i Umeå 2014:s stafettblogg under en vecka i sommar? Hör av dig till
robert.rosth@umea.se!

Dunket av en vävstol.......

Gomorron därute !

Jag sitter i pyjamasen och tittar ut på en mulen himmel. Det känns fint att ha ett eget tak över huvudet som skyddar mot vind och troligen ondska .Hemmet är ju oftast en fristad där man kan ruska av sej oförrätter och otrivsel av olika slag.Känna sig älskad eller hur?
När jag hör Frugan dunka in mattrasorna  i vävstolen nere i källaren får jag nypa mig i armen för att tro på att det är sant att  fattigpojken Bosse har fått det så fint.
Mattorna blir färgrika och fasta med rak stadkant. Trasmattor har ju alltid varit en viktig hemslöjd på vintrarna i många bondhem. Doften av hembakta bullar är minnen som  alltid följer mig från mina barnaår.
Att arbeta med teater är som arbetet med en väv.Man river upp och fyller igen med nya dunk,dunk,dunk.
Misnöjet med att replikerna säjs fel eller att minnet sviker.Samma sak är det när färgern blir fel i väven !
Det blir lätt konflikter inom teatern. Det är inte så konstigt med tanke på att du hela tiden använder din egen kropp, din röst ,din hjärna  och känslor samt hela din integritet. Du ska hela tiden ta emot kritik som ibland är grov och kränkande.Samtidigt kan du många gånger inte ta emot beröm för att du alltid känner av din otillräcklighet.
Du har din rättighet som en fri och ansvarskännande människa att gå emot förtryck och dumheter.
Trots allt, skapande situationer är givetvis en lustfylld och givande del i ens liv.


Detta blev den sista bloggen för veckans bloggvärd.

Hälsningar till Er alla och må livet vara snällt med Er.

Bosse Forsman från Sävar by. 


Livets lustifikationer!

 Hej, idag känns sommarens varma vind åter igen!

Att roa andra människor på ett enkelt och varmt sätt är något som ligger för mej. Man behöver egentligen ingenting annat än sig själv och t.ex.en berättelse eller en diktbok .Ofta har jag med mig  vackra och roliga verser av vår store folkpoet Pälle Näver. Han var en naturlyriker av stora mått. Populär I slott och koja.En underbar smålänning som bara var en god person tillsammans med oss andra.
Han föddes i Stenberga socken 2 mil sydost om Vetlanda.Lena Ph. ärockså från Vetlanda. En gång när jag hade Pälle Näverafton på Sävar hembygdsgård så kom en dam fram till mej efter föreställningen. Denna småländska hade åkt från stan bara för att höra om en norrlänning kunde tolka Pälle. Hennes man hjälpte mej sedermera att spela in en gammal  LP till CD-format som heter "Med Glimten i ögat". Framförandet av Pälle dög tyckte dom nog.Tack!
Fördelen med att spela teater och att möta människor i dessa sammanhang är bara så härligt. Kritiker är också
en rolig erfarenhet. Av dessa människor kan vi bli bedömd eller analyserad på olika sätt. Antingen höjs vi till skyarna eller trycks ner i ångestens svarta träsk.Tystnad är en annan svår men ganska behaglig situation.Det är inte alla jobb där du blir applåderad och omtyckt eller får veta hu dålig du är så direkt. Detta händer när man efter en lång och slitig repetitonsperiod haft vår nervladdade premiär.Livet är härligt fyllt av "lustifikationer".
Om några timmar ska vi repa hela sommardagen i mörkrummet på Studion. "Kurt kokar skallen". Premiär på sommarteatern i Broparken  30 Juli.Välkommna till detta gratisnöje.

Varma hälsningar /Bosse.


Tom i huvudet!

Gomorron.

Idag sätter jag mej förutsättningslöst vid tangentbordet för att hitta något att sända ut i etern.När jag tänker på ordet etern så blir jag lite skraj.Jag menar att världen och rymden är något mäktigt och ogreppbart för en liten åldrande människa.Känslan av att vara ett barn gör sig gällande inombords.
Det blir att föra tankarna tillbaka till det man har närmast sig själv.
Känn på ordet amatör. Det betyder jag älskar.Märkligt, idag känns det som om jag hatar ordet amatör.   Men för det mesta så är jag stolt över att vara det.Men inte idagoch efter gårdagen..Igår kände jag mej usel och bedrövlig inför en krävande regissör och mina proffskamrater. Idag gruvar jag mej att åka iväg till studion och prestera känslor på
befallning,eller att göra regissören besviken.
Kultur är en underbar pärla av magnifika upplevelser av känslor och synintryck.Själva skapandet sätter igång en
slags värk i kroppen . 
En del människor är uppfostrade att alltid vara till lags. En sån är jag jag .Som mobbad i skolan
under de första åren och ett krävande liv valde man att alltid vara till lags.50 år i servicebranchen har satt sina spår.
Känslan av att vara otillräcklig finns där hela tiden.

Just nu föll slutorden på plats i min hjärna. Upp med hakan gubbtjyv !
Önskar Er som läser denna rappakalja ett lättare möte med vardagen.

Bosse.

Sjung om studentens lyckliga dar...................

Gomorron soliga dag!
Klockan har just passerat 5.oo med ca 25 minuter. Tänk vad gott man sover när gårdagen kändes så lyckad.Repetitionerna av "Kurt kokar skallen" gick lysande för oss alla. Välkommndet för den förlorade sonen
var varmt och gott.Juan regissören slöt mej i sin famn. En tår trängde fram och lyckan nästan sprängde mitt bröst.
Det blev en glädjefylld och lättad stämning när ensemblen blev ett skapande team på riktigt.
Mitt lyckorus som känsla fanns kvar när jag kl.12.00 gick ut från studions halvmörka källarlokal och mötte dagsljuset. På håll hörde jag glada unga röster som ropade ut sin frihetslängtan. Jag nästan sprang mot Rådhusesplanaden och hamnade i trängseln bland andra människor som också ville titta  på dessa glada unga studenter. Jag har alltid tyckt om examensyror.Själv har jag tyvärr aldrig fått möjligheten att känna på den själv.
Men jag njuter desto mer av andras lycka och glädje.Ett minne som jag har ,var avslutningen på mitt sjunde  läsår.
jag var 14 år och året var 1949. Vi höll till i Umeå stads kyrka. Överläraren och min älskade fröken Elisabeth Strandgren delade ut premium. Till min stora häpnad ropades mitt namn upp.På darriga ben gick jag nästan hela kyrgången fram och blev tilldelad en tjock röd bok. Jag tror att jag bockade? Bokens titel var Fältskärs Berättelse.
Elizabeth hade skrivit i boken "för flit och framsteg i alla ämne."
Famtidens blivande utvecklare av företag ,samhälle,design,teknik och kultur o.s.v stod åter framför mitt ansikte.   Studenterna stod i gallerförsedda traktorsläp. En liten travesti till frihet som jag inte kunde låta bli att tänka!Hoppas att dom får chansen alla dessa ungdomar . Framförallt att dom blir medkännade världsmedborgare.

Nu ska vi ut och ta en dust igen. Bosse ,veckans bloggvärd. 



Kris på teatern.

Hej.ni som läser detta!

Rubriken låter dramatisk. Det gäller bara mej personligen. Jag har fått till uppgift att gestalta en norsktalande man som heter Tore. En roll som återkommer  vid olika tillfällen under pjäsens gång.Det svåraste som finns är att spela 
med minsta möjliga text.Man ska bara använda sin kropp och sina uttrycksmöjligheter.
Igår kom droppen för känslige Bosse. Jag drev missnöjet med mej själv så långt att jag ville bli utbytt. Helt enkelt lägga av med teatern för den tid man har kvar på jorden.Tänkte inte just då på att problemet blev också teaterns.
  Vår regissör för "Kurt kokar skallen skallen" gick åter igenom rollfiguren Tore med mej. Allt stannade av, hela ensemblen gick tillbaka till viloläge.Det kändes som stor dramatik i verkliga livet.Allt gick lugnt och fint tillväga.med professionell vägledning.Men envis som jag är så skulle avgörandet om fortsatt medverkan funderas på över natten.
Idag klockan 11.00 har jag repetition av en ny scen där Tore går över scenen med gåstavar och bekymrad min.
Idag känner jag mej lättad och glad att det älskade teaterlivet fortsätter för min del,i en underbar föreställning.
Tack,för att jag får fortsätta vara en del i en fantastisk ensemble med en varm fin regissör som Juan Roudriqes och Oyana som är dansare i botten och vet hur hårt självförtrondet kan svikta.

Idag säjer Vi "Upp med hakan" ut och kämpa med livet.

Bosse!





 


Käpphästen !

Gomorron i ottan.

Att bo i en kranskommun till den stora staden Umeå, har sina nack och fördelar. Vi har det någorlunda lugnt
och mycket natur med strövstigar.Närhet till grannar som man oftast kan tala med. Men som också är man lite trångsynt och bevakande. Skriver man kritiska insändare blir man förståss särskilt betraktad. Förhållandet till storkommunen år en svår matematik att reda ut.Exemplet gäller Sävar..
Vi har en kommundelsnämnd som sammanträder en gång i månaden med politiker som är i åldern 75- kanske 35 år.En del av dessa är yrkesarbetande och pensionärer. Någon har blivit riksdagsman honom hör man inte längre
göra något för oss. Vi har dessutom en näringsminister som bor i Bygdeå.Vad gör hon för vår lilla del av sverige.
Jag tycker att vi borde få en större del av Umeås intresse vi som bor i Sävar, Holmsund och Hörnefors.
Om jag talar för Sävar så saknas hos oss mötesplatser för oss som befinner sig på ålderstrappans alla trappsteg.
I kulturens tecken är vi så svältfödda på kultur i alla former på grund av lokalbristen.Just nu så kör man flera kultur-
program "ute" i den omgjorda Krypidalen som blivit en stenöken. Det positiva är att vår historia kanske kan få berättigad uppmärksamhet.  Ni vet sista slaget 1809. Nästa år firar Sverige 200 år av fred .
Vad vi behöver är ett allaktivitetshus och en aula till skolan Sveriges femte största kola med nästan 900 elever.. Kulturhuvudstadsåret kräver att vi får vårt eftersatta  lokalbehov NU! Återkommer.jag märker att jag skrivit en för lång Blogg.Hoppas att några politiker läser detta och att det finns människor som vill engagera sig i småkommunerna
s  behov.

Tidiga morronhälsningar Eder gubbe i förskingringen.(Bosse.)

Rena rama kulturen!

Gomorron Världen där även Sävar finns.

Underbart skönt att känna regnet just idag.Helgen har varit fylld av repetitionsarbete på Studion. Ute skiner solen ,
men när man befinner sig i denna lokal finns det inget dagsljus. Bara ett stort mörkt hål.,Isolerad från allt. Det som räddar oss är skapandet tillsammans med varma sköna människor.Vi jobbar för fullt med Ögonblicksteaterns uppsättning av "Kurt kokar skallen". Den norske författaren Erlend Lhoe har skrivit boken som föreställningen baserar sig på. Premiär på detta gratisnöje är 30 Julii Broparken.
Berbetningen har gjorts av vår regissör Juan Roudriqes. Hans dotter Oyana  är ansvarig för koreografin och Nils Personne ansvarar för det musikaliska. Alla Är 08-tor. Men mycket bra för det. Återkommer säkert i frågan under veckan.
Juan är en eldig och temperamentsfull spanjor.Denne rundnätte man ger oss så många skratt.

Hej då vi hörs mer när jag blivit varm i kläderna,Detta är nämligen den första bloggen som jag någonsin skrivit i
mitt drygt sjuttioåriga liv. Hälsingar från Bosse Forsman.
 

Favorit

Jag gillar musik.
Mest spelad på min i-pod är Tiger Lou's
Oh Horatio.

Och mer än så här blir det nog inte.

Åldersnojja?

Fick frågan om jag känner mig gammal av en gymnasieelev häromdagen. Och jag är yngst på mitt kontor. 

När man fyller 21 i USA är man stor på riktigt där. Jag är inte så stor (bara 1.57) men det känns också fint, liksom.
Så nej, jag är inte gammal.


Jag fyller 21 om mindre än en månad och det känns också fint, liksom.

Jag älskar att inte behöva bry mig så mycket om imorgon, att gå och lägga mig klockan sex på morgonen, att vara på nya äventyr varenda helg och att vara yngst på mitt kontor.


Dagens
musikbidrag är till alla mina fina damer.

Heartbroken

Jag bor på Berghem men jag har insett att home is were the heart is vilket gör att hemma för mig är på andra sidan jorden. I Sydney, Australien.


Att vakna i ett kvavt rum utan AC klockan nio på morgonen. Stiga upp, duscha, täcka topp till tå i sunblock, 30+. Spatsera ner i köket. Tömma brödrosten på kackerlacksbäbisar och rosta mackor till frukost.


Att sitta på vår roofterace och lyssna på i-poden. Eller äta middag. Eller att dansa i regnet mitt i natten tills klockan blir halv tio på morgonen.


Att vandra i Darling Harbour. Känna lukten av hav och mat. Alla affärer, I-Max, killen med en fake-didgeridoo utanför McDonalds. Sitta och äta glass och titta på alla båtar.


Att fira nyår nere i Circular Quay. Du och en miljon andra människor. Operahuset och Harbour Bridge upplysta av fyrverkerier i vad som känns som flera timmar. Att vandra hem längs avstängda George Street som alla andra dagar är full av liv och rörelser. Eller fira jul på Bondi i bikini.


Att gå ut en fredagkväll, lördagkväll, onsdagkväll eller någon annan kväll för den delen. Sidebar, The Gaff, Home, World Bar, Scary Canary, Ship-In, Chinese Laundry, Abercrombie, åh Purple Sneakers på Abercrombie! Eller någon av alla de andra underbara.


Stranden i Coogee, hajarna i Bondi, hippiesarna i Newtown, backpackarna och de prostituerade i Kings Cross och så Glebe, älskade Glebe.


Att promenera upp och ner längs Glebe Point Road. Broadway Shoppingcentre med Bi-Low och Coles där man alltid jämförde priset på tomater. Poolen i parken med alldeles för många killar i speedos. Kvinnan som alltid tiggde a few dollars.


Att möta de bästa av vänner, fast vi troligtvis aldrig skulle ha träffats någon annanstans än just här. Att bo på 96 Glebe Point Road. Där finns allt du älskar. En telefon som aldrig fungerar, ett vardagsrum som skulle behöva städas med högtryckstvätt men också allt det fina. Herrarna nere i bottleshopen på ground floor. Lördagsmarknaden framför skolan.  Killarna framför playstationet. Tjejerna med sin Passion Pop. Irländarna, skottarna, tyskarna, amerikanarna, fransmännen, koreanen, engelsmännen, glöm inte engelsmännen(!) och så vi, svenskorna.
Att lära sig att sometimes family are the ones you choose.


Älskade Glebe Point Road. Det är där mitt hjärta finns. Kära 96 du finns inte mer och
mitt hjärta brister.


Och det här inlägget är tillägnat hon som åkt till London idag.


Måndagsbarn

Jo jag kan verkligen känna igen mig i Veronica Maggios låt idag.
Egentligen är jag född på en onsdag vilket ska betyda att jag har lätt att lära och är intelligent, men jag vet inte.

Jag gillar egentligen måndagar, visst det är jättelångt till nästa helg men man har ändå inte riktigt förstått det. Tisdagar är värre.
Värst är söndagar, man har alltid en massa tid att göra bra saker som städa, diska, handla mat men det slutar ändå med att man är för trött, sover till tolv, äter singoallakex till frukost, inte orkar duscha, går runt i mjukisar, slöar framför tvn, sover lite till, får ångest över att det är måndag snart och somnar igen.

Hur som, min måndag har varit fin. Jag har hunnit med att promenera till och från jobbet, lyssna på min yran-playlist på i-poden, ha två långa möten, luncha med Sandra, spilla te på mig själv, diska söndagsdisken, vara stöd i kamerashoppande, fika och titta på fotboll.

Och nu är det kväll.
Jag som bloggar den här veckan heter Lena Lie, men mer om mig nästa gång.

Tack och hej


Ditt liv på sex ord

Och för alla som inte orkar skriva en hel livshistoria, så finns det ju ett snabbt sätt att sammanfatta ditt liv. Skriv dina sexordsmemoarer!

På bloggen
Ditt liv på sex ord samlar jag minimemoarer från kända och okända svenskar. I bloggens högerspalt kan du läsa om historien bakom projektet, så det behöver jag inte dra här. Hittills har över 400 bidrag kommit in, och det är en underhållande läsning.

Det som fascinerar mig är hur mycket man ändå kan utläsa av en människas liv på bara sex ord. Kärlek, misslyckanden, tillkortakommanden, flyttlass, utveckling och maträtter, till exempel.

Här är några av mina favoritsexordingar från samlingen:

Full av kärlek ingen vill ha.


Det handlar ändå alltid om mig.

  

Bouppteckning idag. Plötsligt en syster till.


Talang. Genialisk. Lovande. Passé. Besviken. Bitter.

  

Sjuk? Nej, jag har bara MS.

Rädd men nyfiken gjorde jag det.

Köpte motorsåg. Aj! Tre tår saknas.


För tillfredsställd för att vara lycklig?


Slapp och oengagerad: en dålig kombination.

Äsch, jag skulle kunna välja hur många som helst. Gå in och läs själv istället, och välj dina egna favoriter. Och framför allt: skicka gärna in ditt/dina bidrag till samlingen!

Skriv ditt liv

Du vet hur det kan vara. En släkting, kanske mormor/mamma/farfar, finns i ditt liv. Du tar personen för givet, och lyssnar bara lite förstrött när hon eller han återigen börjar tjata om gamla tider... 

Du har ju hört det förr. Du har inte riktigt tid. Eller ork.

Men så plötsligt en dag så slår det dig att du faktiskt vill veta. Hur han eller hon tänkte, tyckte och gjorde.

Men ofta är det då för sent...

Det här scenariot jag varit med om, och de flesta människor jag träffat. Många säger samma sak; att de ångrar att de inte tog tillvara på sin mammas/farfars (eller annan släktings historia), när de hade chansen.

Det här är anledningen till att jag började engagera mig för självbiografiskt skrivande. Delvis som ett sätt att hjälpa till att bevara viktig nutidshistoria. Och delvis för att jag är rysligt nyfiken på andra människors liv och tycker det är otroligt intressant att få höra av de gjort, tänkt och tyckt genom livet.

Jag har personligen fått ta del av hundratals människors personliga historier. Varje är unik, på sitt sätt. Jag har berörts, skrattat, funderat och ibland gråtit.

Och jag har lärt mig mer om livet än jag gjort under alla andra utbildningar sammanlagt.

Men själva tycker de aldrig så. "Inte ska väl jag..."  "Mitt liv är väl ingenting." "Jag kan inte..."

Men jo! Du ska! Och du kan!

Dokumentera ditt liv. Gör det ensam, eller gör det i grupp. (Eller varför inte; gör det på den sajt som jag ska starta i höst.) Och om du inte vill skriva själv: spela in eller be någon hjälpa dig föra anteckningar.

Gör det för din egen skull, för dina släktingars skull och för samhällets skull.

Alla som på något vis dokumenterar sitt liv, brukar bli förvånad över kraften i det hela. Som en bonus av skrivandet lär man känna sig själv på ett nytt sätt, ser sammanhang och får perspektiv. 

Som en av mina deltagare sa: "Jag har fått ett kvitto på att mitt liv, i all sin enkelhet, faktiskt varit värt att leva."

Varje liv är värt att skildra
, om så bara en kort glimt. 

image469