Kultivering

En lång dag är över, har haft några för många för långa arbetsdagar på raken. Ser fram emot att fara hem och bli bjuden på cypriotiska köttbullar och rödvin.

Jobbade i kaféet på Schmäck under dagen och höll sedan en chokladprovning för en möhippa. Våra chokladprovningar inleds alltid med ett föredrag om choklad: dess historia, samtida produktion och kakaons effekter på vår hälsa. Chokladen har delvis en mörk historia med kolonialismens exploatering av fattiga länder. Även idag finns plantage med närmast slavliknande förhållanden som levererar kakaobönor till stora Europeiska chokladhus. Vi ser alltid till att informera om rättvisemärkt eller "Fair Trade" vid provningarna. Det är en etisk och social märkning som finns på bl.a. choklad, kaffe, te och bananer. Genom att handla rättvisemärkt verkar du för demokrati och jämställdhet samt till fattiga länders utveckling

För några veckor sedan var kommunens inköpare här och blev intervjuad i P1 om varför kommunen inte anser sig ha råd att köpa rättvisemärkt. Om vi ställer frågan så här: har kommunen rätt att spara pengar genom att köpa kaffe som kan ha producerats av barnarbetare eller människor som inte får engagera sig fackligt eller som får betalt i sprit?

Om kommunen tog hit asiatiska byggarbetare och betalade dem 20 kr timmen skulle alla bli upprörda men eftersom att man kan hålla en distans till detta så undviker man ansvar. Det är okultiverat att inte kunna lägga ett par öre extra per kaffekopp, banan eller chokladbit för att se till att producenten har ett drägligt liv.

För ett mer kultiverat Umeå!  Ha en skön lördagskväll.

PS. Varför söker vi inte också att bli "Fair trade City"?
Läs mer på:
http://
www.rattvisemarkt.se

Umeå fula Umeå

Jag fortsätter som utlovat med ett kulturbidrag även idag. Denna gång handlar det om modekulturen som i min åsikt behöver ses över. 

Jag gillar Umeå men det är en ful stad. Och det beror ju delvis på arkitekturen men även av att vintertid så börjar umeåbon klä sig som ett småbarn. Den lilla gnutta elegans som finns vad gäller kläder i denna stad döljs av fula täckjackor och täckbyxor: ett mode som ser likadant ut bland de vintersnoriga barnen på dagisets lekplats som hos de 50-åriga vintersnoriga gubbarna på ICA Maxi. Dammiga täckjackor ofta med detaljer i  det fulaste av material: fleece. Tumvantar eller skidhandskar pryder händerna och på fötterna skor som har sin stilgrund i snowjoggings. Ofta går man utan mössa och får därför röda öron. Har man mössa är det något sportigt märke som oftast inte matchar fysik och livsstil hos bäraren.

En äldre generation citycats är undantagna. Dessa handlar hattar hos modisten Kopparhatten på Sveagatan och deras garderober består av klassiska vår, sommar, höst och vinterkappor som lämnas in på Kemman efter varje säsong och som tas fram igen år efter år. En typisk sådan "citycat" bor i Bågenhuset, Rådhusesplanaden eller Kungsgatan. De handlar bakelser på Finas Hemkonditori och går ut mycket. Hög medelålder: 75 år kanske. Dessa är stilförebilder för en yngre generation som handlar på Myrorna och passar in i någon scen i Dr Zhivago.

En annan grupp som i min åsikt är välklädda är s.k. "divor" av både manligt och kvinnligt kön, de är oftast i 40-60årsåldern och bär långa svarta eller röda minimalistiska kappor. Herrarna bär tyvärr ofta "finskor" vilket verkar kallt (köp ett par snygga stövlar!) medan damerna ofta matchar kappan med praktiska skinnstövlar.

En  tredje grupp är "indie-stilen"  - den handlar som oftast om att ha en liten poppig jacka på sig året om och kan därför leda till förkylning. Överhuvudtaget att klä sig för kallt är fult  i min åsikt.

Nu till min egen bekännelse: att jag på senaste tiden själv blivit lat. Det började med att jag var förkyld och skulle till Hoting. Jag letade upp de varmaste kläderna hemma som blev ett helt OK par tajta 70-tals täckbyxor, lovikavantar, skinnstövlar och en pälsmössa och sen det syndiga: min fästmans täckjacka. Då upptäckte jag hur skönt det är att gå runt i ett sånt här plagg och jag ville helt enkelt inte sluta. Alla andra på stan är ju klädda som 'hej kom och hjälp mig' , har jag tänkt ,och så fort det är lite kyligt så slänger jag på mig den där.

Men inte mer. 

Dagens kulturgärning är att jag tagit en extra titt i garderoben och ansträngt mig att klä mig som en dam.

Och till dig Umeå-bo: köp en klassisk fin och varm vinterrock (det finns mycket att fynda på second hand), och ta väl hand om den så att den håller mer än ett par vintrar. Man kan också sätta på en liten brosch på kappslaget eller hatten och lägga till lite roliga accessoarer även vintertid. På så vis får du uppleva lyxen att vara både bekvämt och snyggt klädd oavsett hur vinden viner medan du samtidigt bidrar till både miljön och stadsbilden.

Vad tycker du om Umeås vintermode?

image149

Vad ska hon heta?

image148
Här är min kvinnobakelse, den är underbart god och kontrasterna mellan den tunga chokladen, frasiga marängen och den syrliga krämen är spännande. Kan någon komma på ett roligare namn? 
Recept: Smeta marängbotten med mörk chokladganache (rättvisemärkt 70%-ig choklad, grädde, en gnutta cointreau, lite honung) och hallonkräm (gjord på smör, hallon(puré), socker, lite citron och vit choklad). Dekorera med t.ex. chokladspån. Voila.

Brudar, fjäller, quinner, damer

Gomorron

Internationella Kvinnodagen till ära står jag i köket och sliter. Med kvinnodagsbakelser till kaféet.

Nedan är en av mina favoritaffischer signerad Guerilla Girls.

image147
Jag har förstått att kvinnliga konstnärer är lite bättre representerade nu i samlingar och museer än på 80-talet men kvinnokroppen är fortfarande ett fokus i bildkultur.  Jag undrar om det alltid kommer vara så?

Jag har spikat några konstnärer nu som ska visa hos oss i vår. Hittills bara kvinnor- inte för att jag är mot manliga konstnärer utan bara för att de här råkade vara bäst.

Var och såg Den Flygande Holländaren igår. Han som spelade Erik var sjuk så delar av hans roll sjöngs av en tapper inhoppare som hade lärt sig stycket på ett dygn, jag var imponerad. Annars sjöngs Senta med en mkt vacker röst, scenografin var rolig och det var allt som allt underhållande. Vi kände oss unga i publiken, de flesta var pensionärer. Det gråa operafolket verkar passa på att dricka mycket sprit- det ångade runtomkring oss  i salongen och det var verklig rusningen under pausen. Själv dricker jag hellre efter en föreställning och det är av ren snålhet: jag vill ha ut så mycket upplevelse av biljetten som möjligt.  

Dagens kulturgärning får vara vårt arr ikväll. Imorrn ska jag ge mig på Umeås stadsbild.

Kvinnobakelse

Hej Umeå

I samband med intervjun igår lovade jag att uppfinna en bakelse till Internationella Kvinnodagen. Skämten har sedan dess gått här om att ha ett ägg inuti bakelsen eller att avbilda olika typer av kvinnliga former/kroppsdelar. Förslag var t.ex päronrumpa och moderskaka: inga aptitretare direkt.


Skämt åsido så tar jag saken på stort allvar. Det är kul att fira kvinnligheten istället för att bara fokusera på problem. Postar förhoppningsvis bild och recept på bakelsen senare.... Så imorgon kan ni förutom att lyssna till Frida Selander även avsmaka min senaste uppfinning hos oss på Schmäck. Ta med  era väninnor, systrar, döttrar och mödrar.
image146


Rader från en blivande kulturtant

Gomorron Umeå.


Idag har jag lovat en träff med VK för ett samtal om internationella kvinnodagen. Jag har en riktigt dålig hår-dag och att jag har på känn att jag kommer säga ngt polititiskt inkorrekt som vanligt... Amerikanska uttrycket I wouldn't touch that one with a ten inch pole passar bra i mitt fall vad gäller feminism så jag ska försöka övertala min Schmäck-kompanjon Josefin Holmgren att gå istället.


För övrigt har jag plötsligt drabbats av en längtan ut i glesbygden. Satt en lång stund igår och letade
efter renoveringsobjekt. Kanske efter att mannen hemma börjat prata om att flytta till Oxford precis då jag börjat känna mig hemma i Umeå igen. Skulle vilja ha ett ställe att återvända till, gömma mig och förvara mina böcker och målningar. Hursomhelst mycket vuxenpoäng till mig då alla kulturtanter i en viss ålder verkar börja längta ut till landet.


Dagens kulturgärning är att jag köpt två operabiljetter.  Där har jag gjort det lätt för mig kanske du tänker så jag ska försöka hitta på ngt svårare till imorgon.

PS: Rekommenderar reggaebandet Glesbygdn:
http://www.glesbygdn.se/


GRATIS AFFÄRSIDÉ TILL FILMENTUSIAST

Jag har tänkt att jag varje dag denna vecka ska försöka konkret bidra till Umeås kultur. Jag börjar med att ge bort en affärsidé.

Jag älskar bioupplevelsen. Personligen anser jag att det ska vara vinröda plyschsitsar och popcorn, och biografen ska ligga smidigt till så att man kan gå in på impuls och inte vara beroende av bilen kalla vinterkvällar. Jag tycker det är trevligt om det ligger ställen bredvid där man kan träffa vänner och ta sig ett glas eller en bit mat efteråt om man vill. Jag kanske inte är så unik i detta?

Här är en affärsidé till dig som älskar film. Vår granne, fantastiskt mysiga Sagateatern används inte till sin fulla potential. Jag har försökt lobba själv och genom vänner för alternativ bio där. Det skulle till liten kostnad öka tillgängligheten av alternativ film, och känns särskilt angeläget nu då Royal gått i graven. Filmfestivalen skulle samtidigt få en till lokal att visa film i. Jag har kikat på kostnader och rimlighet i att installera en duk som kan fällas ner framför scenen. Har kollat upp vilka bidrag man kan få för en eventuell verksamhet och har t.o.m. haft en träff med några fina personer i teaterföreningen som huserar i Sagateatern. Umeå har många duktiga som håller på med film (tack vare t.ex. Film i Västerbotten) och jag har hört vissa säga att de saknar ett forum. Det är bra flöde med folk på Kungsgatan, det är ett bra läge med pubar och kaféer i närheten.

Du som är sugen: hör av dig till mig så kan vi träffas: du får min research, budgetskiss och tillgång till mitt kontaktnät.Jag lovar att vi hjälper till att affischera program på Schmäck och jag vet att resten av "Gamla kvarteret" också skulle vara hjälpsamma och glada över mer aktivitet "väst på stan".

Ska dock varna att du kan möta på lite motstånd från oväntat håll. När jag talade med en person som står bakom rodret på Umeå Filmfestival om saken så ville han inte satsa på något mindre än ett "Filmens Hus". I väntan på denna ska vi alltså låta chansen till mer kvalitetsfilm i centrum gå oss förbi. Varför allt eller inget? Tyvärr har jag även hört liknande attityder från personer kopplade till Folkets Bio. T.ex. hört: "visst, det blir billigt för kommunen och så kan de peka på Sagateatern och säga 'titta, vi satsar visst på film utan att behöva lägga ut några faktiska pengar'. " , med sarkasm i rösten. Men det är väl UNDERBART?!! Att man kan få ut mer kultur för våra skattepengar och använda de lokaler vi redan betalar för till full kapacitet! Blir det sedan en stor succé och Saga för trångt så kan man ju leta större lokal.

Nu har jag säkert trampat i ett riktigt getingbo då jag är utanför "klicken", men jag bryr mig inte så mycket om det. Hoppas att vi så snart som möjligt kan få in mer kvalitetsfilm i Umeå centrum under den del av året då det inte är filmfestival : ett lyft för staden inför 2014.

Imorgon gör jag något annat för Umeå kultur. Tills dess, ta det lugnt på isen.