Adjö

Tänkte skriva några sista rader, sju minuter innan midnatt, och tacka för mig.
Jag har faktiskt aldrig tidigare bloggat, eller ens läst bloggar. Jag hade inga uppfattningar över hur en blogg skulle va, så jag har höftat helt enkelt. Det var intressant att bekanta sig med detta fenomen, så plötsligt och nästan våldsamt. 
Det här med att göra saker utan att ha en klar uppfattning över hur det brukar göras tror jag är väldigt bra. 
Nu är det här inte ett riktigt bra exempel på det, men t.ex. så tror jag på att man skriver bättre låtar om man inte kan så mycket musikteori. Det blir liksom mer utmanande och nytt. Jag tänker även att kärleksrelationer som inte är hetero kan vara mer utvecklande och spännande, just för att det inte finns så många färdiga kartor och mallar över hur det ska vara, hur man ska bete sig. Man har ett tomt papper som man själv får fylla med det man tycker ska stå där. Som nu.

Klockan är sju över nu. Lämnar över ordet till någon annan med en sista mening;

Det som är rikigt och sant för dig själv, det är det du måste göra.

/Frida 

Hästar är bra djur

Hästar är bra djur


this line of business stinks

Kollade på Musikbyråns 10-års jubileum igår. Det var inte så underhållande. 
Grabb efter grabb efter gubbe efter gubbe fick fylla tv-rutan. Det var inte heller så att de sa, eller gjorde särskilt interessanta saker. Det är verkligen tråkigt att ett modernt TV-program som ska handla om musik inte gör bättre ifrån sig. Jag skulle viljat sett Patti Smith, jag skulle vilja sett Kate Bush, pj harvey, ani di franco, joni mitchell, frida hyvönen, kids of the ranch, isen biter, the bombettes, osv osv.

Det är inte okej.

Det är så jämt. Det är inte klokt. 
De "viktiga" posterna i branchen besitts av män, och de vill faktiskt inte tappa sin makt. Så är det.
Därför plockar de inte gärna in kvinnor, särskilt inte om de gör musik som kritiserar könsmaktsordningen.

Jag var inne på Burmans musik(Bästa skivbutiken!) häromdagen och pratade med Stefan.
Vi funderade över till vem jag skulle skicka plattan till resencion...det är ju mest medelålders män som sitter och resecerar, och många av dem kan nog ha ganska svårt för att riktigt förstå vad jag gör. Ni vet, det blir en lite låst situation. Resencioner är för övrigt en helt sjuk grej. Jag tycker nästan alltid att de inte säger ett skit! Det pratas aldrig om det viktiga, vad skivan egentligen vill säga, vad den har för känsla, hur den låter, det är bara massa tyckande hit och dit. De som skriver har ofta en väldigt klar och fast bild över hur de vill att artisten ska vara, alltid. Det är lite konstigt.

Nej, nu ska lägga min energi på annat. Jag ville bara dela med mig av dessa tankar.

That Girl

Bilden här nedanför är på framsidan till singeln "Always that boy". Den bilden, och alla andra bilder som är på skivan är tagna av Alexandra Ellis. En suverän fotograf. Helt sanslöst duktig. Kolla in henne på; www.ellisfotograf.se

Själva layouten till singeln, och skivan, och affisherna, är gjord av en annan fantastisk brud, Gunilla Hagström. Det är inte klokt vilket fint jobb hon har gjort. Kolla in henne också; www.gunillahagstrom.se.

När jag ändå är i farten med hemsidesadresser, så får ni min också; www.fridaselander.com.


Always that boy

Always that boy


Gräver där jag står

Klockan är över midnatt, men jag räknar det ändå som att det är Torsdag. Det har kommit snö. Det ser snyggt ut med flingorna som singlar kring gatlyktorna. Men det känns inte riktigt bra ändå. Man vet vad vintern har att komma med. Klimatet skulle kunna få en att flytta härifrån. Men det finns ändå inte en chans i världen att jag skulle lämna Umeå. Jag älskar den här stan. 

Jag tycker det är viktigt att stanna här, och få andra att göra det också. Det är många duktiga konstnärer och artister som sökt sig till Stockolm, för karriärens skull, och det kan jag förstå, men inte stå bakom. För det finns ingen mening med att spä på centreringen. Det vi gör här uppe är också relevant. Vi ska inte urlaka vår egen stad, vi måste bygga från gruden, bygga härifrån. 

Det finns så många bra människor här, som gör koola grejer, jobbar på. Det är en av sakerna jag gillar med stan. Och att det finns bra nätverk för att samarbeta, att folk känner varandra, och hjälps åt. Det är så jag ser det i alla fall. Man ger och tar. Fast det är väldigt underground. Det är sammanhanget jag befinner mig i som jag talar om, punk&rock scenen, queerkulturen, feminismen. 

Det finns aldrig pengar till det vi gör. Det är ingen som vill betala. Man får kämpa. Det lär ju inte bli bättre med den nya regeringen. Det märks redan vilken skit det är. Hyran på vår replokal kommer att höjas, för ABF, och andra studieförbund, kommer att få mindre stöd. Vem tusan hade haft ett band på gymnasiet om det inte vore för studieförbunden? De är otroligt viktiga, genom dem har man som fattigt tonårsband råd att hyra en repis, och kanske överhuvudtaget få tag i en. Det har även dragits tillbaka massa pengar som skulle gå till barnkultur, det är ju hemskt. Det är hemskt att barnkultur är så lågprioriterat. Det är ju barnen som verkligen behöver kultur! 
Fyfan säger jag. Själv röstade jag på FI. Det fanns ingen som helst tvekan. Synd bara att de blev totalt nermejjade av media. Det är så mycket osanningar som finns att läsa, höra och se, i tidningar, radio och tv idag. Och det är galet hur de styr och ställer, hur de vinklar saker.  

Releasefesten var grym i alla fall! Det var en varm och trevlig stämning hela kvällen. Väldigt innerligt.
Fin publik. Vi hade bra kontakt. Och vi gjorde en lysande spelning. Det var väldigt mycket nerv och lust och kraft. 
Det är lycka.

Spegelvänd platta

Spegelvänd platta


Nerverna

Hej,

pulsen är hög nu, ni vet, andetagen stannar liksom innan de hunnit ner till magen. Det är helt i sin ordning kvällen innan man ska släppa en ny skiva. Lägg till en förkylning på det, ett extremt dammigt golv, och lite värk i högra handen, så är det exakt som det alltid kommer att vara inför en viktig spelning. 

I morgon är det alltså releasefest för min nya skiva, "Be the knight". (Det var väl därför jag fick blogg-ansvaret denna vecka) Festen kommer att äga rum på Scharinska villan, vårt arv, vårt guld. I dessa fattiga tider som råder med brist på själfulla, gamla, snygga lokaler är det en nåd att vi fått tillbaka Scharinska villan.
Lenny & Wild, som startat vad som nu, enligt mig, är Umeås absolut bästa klubb, Club Subjekt, ska DJ:a under kvällen. De kommer som vanligt att spela en grym blandning av låtar, helt utan den prestige och skitnödighet som många andra DJ:s verkar besitta. Förutom det ska jag, tillsammans med bandet, spela live.
I den spanska salen, som fått tillbaka sina underbara mosaik-väggar. Vi kommer att köra ett rejält set.
Hela plattan helt enkelt, från början till slut. Oskar Sandlund, som producerat, mixat och spelat in skivan, spelar trummor. Kid-Lars, Lars-bas, Lars Eriksson, Lasse-kärt barn har många namn ni vet, spelar bas.
Speciella gäster för kvällen är Anders Lind på klaviatur, David Sandström och Frida Hyvönen på sång.
Det kommer bli ett bra drag alltså, så skramla ihop 60 kronor och ta er dit i morgon kväll!

Nu måste jag gå och stoppa i affish-inlagor i digipacken. Jag har tusen stycken som ska göras, så det är nog dax att börja nu.

Love