umea2014

Här sitter jag och saknar...



Jag ska gifta mig i sommar, det är faktiskt helt otroligt. Men just nu är min Älskade Mona bortrest i två veckor och jag sitter därför här helt ensam och saknar.

Det var våren 2002 då Skuggteatern spelade sin första föreställning, Speleman grå, och jag hoppade in och hjälpte till med sminket som skedde på scenen i pausen. Mona satt i publiken och så direkt att där är han... Mannen som jag ska spendera resten av mitt liv med. Det är faktiskt helt sant, för henne var det kärlek vid första ögonkastet, jag var dock lite segare...

Jag var just på väg att flytta till Danmark för en teaterutbildning och hann inte riktigt med denna fantastiska kvinna som smög sig in i mitt liv. Vi träffades ett par gånger under sommaren, men jag förstod inte mitt hjärtas längtan, ingenting hände och jag flyttade till Danmark. Vi skrev brev till varandra, och till slut på våren 2003 kom hon ner och hälsade på mig, allt var strikt vänskapligt trots att jag visste att hon var kär i mig. Jag hade dock övertygat mig själv att så inte var fallet från min sida.

Så, just innan hon ska åka hem ser hon mig djupt i ögonen och säger; Love, varför låtsas du?
Dessa enkla ord spränger en uppdämd fördämning av känslor i mig, en mur som jag under flera år byggt upp mot kärlek slås sönder av hennes och jag blir helt vimmelkantig.

Hon reser dock hem utan att något händer, men de kommande veckorna är kaotiska i mitt hjärta, jag åker upp till Umeå en gång och träffar henne, och känner att jag är förälskad, men ingenting sägs. Och Mona stannar i Umeå då jag åker tillbaka.

Så en dag, två veckor innan utbildningen slutar sitter jag i Århus botaniska trädgård under ett stort grönt träd. Och helt plötsligt ser jag henne, som i en dröm komma gående mot mig genom trädgården. Jag tror inte att det är verkligt, men hon kommer fram till mig och jag tar henne i mina armar. Hon har utan att tillfråga mig köpt en flygbiljett och åkt ner till Århus för att vinna mitt hjärta.

Från den kvällen, den 28e mars 2003 är det vi två, sedan dess har jag älskat henne mer och mer för varje dag som går. och jag vet att hon är kvinnan som jag ska leva med, få barn med och dö tillsammans med.

Mona, Jag älskar dig!