Brudar, fjäller, quinner, damer
Gomorron
Internationella Kvinnodagen till ära står jag i köket och sliter. Med kvinnodagsbakelser till kaféet.
Nedan är en av mina favoritaffischer signerad Guerilla Girls.
Jag har förstått att kvinnliga konstnärer är lite bättre representerade nu i samlingar och museer än på 80-talet men kvinnokroppen är fortfarande ett fokus i bildkultur. Jag undrar om det alltid kommer vara så?
Jag har spikat några konstnärer nu som ska visa hos oss i vår. Hittills bara kvinnor- inte för att jag är mot manliga konstnärer utan bara för att de här råkade vara bäst.
Var och såg Den Flygande Holländaren igår. Han som spelade Erik var sjuk så delar av hans roll sjöngs av en tapper inhoppare som hade lärt sig stycket på ett dygn, jag var imponerad. Annars sjöngs Senta med en mkt vacker röst, scenografin var rolig och det var allt som allt underhållande. Vi kände oss unga i publiken, de flesta var pensionärer. Det gråa operafolket verkar passa på att dricka mycket sprit- det ångade runtomkring oss i salongen och det var verklig rusningen under pausen. Själv dricker jag hellre efter en föreställning och det är av ren snålhet: jag vill ha ut så mycket upplevelse av biljetten som möjligt.
Dagens kulturgärning får vara vårt arr ikväll. Imorrn ska jag ge mig på Umeås stadsbild.
Internationella Kvinnodagen till ära står jag i köket och sliter. Med kvinnodagsbakelser till kaféet.
Nedan är en av mina favoritaffischer signerad Guerilla Girls.
Jag har förstått att kvinnliga konstnärer är lite bättre representerade nu i samlingar och museer än på 80-talet men kvinnokroppen är fortfarande ett fokus i bildkultur. Jag undrar om det alltid kommer vara så?
Jag har spikat några konstnärer nu som ska visa hos oss i vår. Hittills bara kvinnor- inte för att jag är mot manliga konstnärer utan bara för att de här råkade vara bäst.
Var och såg Den Flygande Holländaren igår. Han som spelade Erik var sjuk så delar av hans roll sjöngs av en tapper inhoppare som hade lärt sig stycket på ett dygn, jag var imponerad. Annars sjöngs Senta med en mkt vacker röst, scenografin var rolig och det var allt som allt underhållande. Vi kände oss unga i publiken, de flesta var pensionärer. Det gråa operafolket verkar passa på att dricka mycket sprit- det ångade runtomkring oss i salongen och det var verklig rusningen under pausen. Själv dricker jag hellre efter en föreställning och det är av ren snålhet: jag vill ha ut så mycket upplevelse av biljetten som möjligt.
Dagens kulturgärning får vara vårt arr ikväll. Imorrn ska jag ge mig på Umeås stadsbild.
Kommentarer
Trackback
