Envecka på galleriet

Hej,

Jag som ska blogga den här veckan heter Stefan Andersson och är gallerist på Umedalen.  Jag har hållit på med mitt yrke i drygt 25 år, sedan 6 år har jag en kompanjon som heter Sara Sandström Nilsson. Privat är jag singel med två vuxna barn och sex barnbarn. Min fritid går åt till motion, underhåll av hus och tomt samt någon seglingsvecka på hösten. Men mitt stora intresse är nog trots allt vårt lilla företag.

Jag tänkte börja med att berätta litegrand under vilka förutsättningar vi driver galleriet och sedan ska jag varje dag ge en liten inblick i hur det dagliga livet på ”macken” gestaltar sig.

Som gallerister ingår vi i den privatfinansierade kultursektorn, vi har inga bidrag för den ordinarie verksamheten utan försörjer oss på att sälja konst. Försäljningarna går vanligtvis till företag och offentliga institutioner som Statens Konstråd och konstmuseer, landsting och kommuner runt om i Sverige. Konstmuseerna i Skandinavien tillhör också våra återkommande kunder. Vi har även kontakt med ett antal konstsamlare i Sverige och utomlands, en hel del av våra kontakter sker idag via internet. Varje vecka får vi ett antal förfrågningar från alla delar av världen, ibland leder det till en försäljning.

Vi har ett nära samarbete med Balticgruppen, läs Krister Olsson. Hans engagemang i framför allt skulptur har gett oss en fantastisk möjlighet att jobba med skulptur i större skala. Balticgruppen finansierar Umedalen Skulptur, dels med en budget vartannat år för genomförandet av en utställning, dels med ett årligt arvode för utvecklingen och skötseln av parken.

Vi är som jag sa två personer som äger och driver galleriet, dessutom har vi en halvtidsanställd administratör och en 20% tekniker. Just nu är vi underbemannade, Chatarina som jobbat halvtid åt oss några år fick erbjudande om heltid på sitt andra jobb och har slutat hos oss. Därför är vi mitt i en process att anställa en ersättare för henne. Markus som är tekniker är sjukskriven så det är många extra arbetsuppgifter som faller på Sara och mig just nu. Rent allmänt tror jag det är vanligt inom små privata företag att man är något underbemannad, det finns helt enkelt inte ekonomiska resurser till att anställa fler. Det blir några extratimmar för ägarna, det är nog rutin för nästan alla småföretagare.

Vi har ett nära samarbete med ett tiotal konstnärer där vi fungerar som agenter. En av dem heter Riitta Päiväläinen, finsk fotograf. Med henne har vi arrangerat en museiturne i Sverige, vi har producerat femton stora bilder och tryckt en katalog, utställningen avslutas om en vecka på Gävle Konstcentrum och ska skickas vidare därifrån till Haninge Konsthall. Efter det går den till Jönköpings Länsmuseum och sedan upp till oss. Sara har haft hela ansvaret för den turnen, fört dialogen med konstnären, tryckeriet och fotolabbet. Plus transportfirmor och allt annat. En annan finsk fotograf som vi jobbar med är Elina Brotherus. Hon ska vara med på en stor utställning på Kiasma i Helsingfors och vi har ramat in och packat 15 stora bilder som ska skickas iväg idag. Sedan är vi inblandade i ett större utsmyckningsuppdrag i Oslo med Tony Cragg och en utställning på Barbican Center i London, där Sune Jonsson ska delta. Det jobbet är redan avklarat, det mesta hände under sommaren, det gällde verktitlar och översättningar. Dom har lånat två bilder från oss och ett tiotal från Moderna Museet. Den utställningen: In the Face of History, European Photographers from the 20:ies century, öppnar den 12 oktober och då åker vi dit och representerar Sune. Med Sune Jonsson har vi ett annat intressant projekt på gång. Det är ett av världens främsta bokförlag på framför allt böcker om konst och foto, Steidl Verlag i Tyskland, som vill ge ut två böcker av Sune i omarbetade nyutgåvor plus en ny monografi. En hel del av jobbet med att ta fram förutsättningarna ligger på oss, allt är inte klart än men vi hoppas att det ska lösa sig.

Vi arrangerar själva sju till åtta utställningar varje år, tre på hösten och fyra på våren och så en sommarutställning. Utställningarna är vårt ansikte utåt, det är inte alltid så lyckat rent ekonomiskt men det är den roligaste delen med att jobba med konst, att tillsammans med en konstnär bygga en ny utställning och förändra hela rummet. Rummet hos oss är f ö helt fantastiskt. Vi håller till i gamla panncentralen på Umedalen, det är tio meter i höjd, ett otroligt fint rum. Tony Cragg, som vi ställer ut just nu och som är etablerad över hela världen, säger att vårt gallerirum är kanske det bästa han har ställt ut i. Och när Lars Nittve hälsade på oss första gången sa han att det måste vara Europas bästa gallerirum. Så vi är nöjda, det är en fröjd att komma på jobbet på morgnarna och kliva in i det här konsttemplet som vi har förmånen att få vistas i varje dag.

Och jobbar gör vi varje dag, jag brukar komma till galleriet vid 07.30, om jag inte är på resa. Arbetsdagen slutar normalt runt 17 men kan ofta dra ut lite längre. Både jag och min kompanjon reser en hel del. Ofta för att träffa kunder men även för att se utställningar som intresserar oss. Vi hanterar en hel del konst som inte visas i utställningsrummet, enstaka konstverk som kommer in från någon konstnär som vi hittar en köpare till, vi säljer även en hel del grafik över hela landet. Vi är dessutom båda engagerade i branschen på olika sätt, Sara sitter i styrelsen för Svenska Galleriförbundet, jag har själv suttit som ordförande där i 12 år. Sedan ett drygt år är jag invald i Moderna Museets styrelse, utsedd av (förre) kulturministern.

Det här var en lång introduktion med lite bakgrund, jag har ett fantastiskt jobb som intresserar mig mycket, det innehåller så många ingredienser som man inte hittar någon annanstans. Men viktigt att komma ihåg är att jag i första hand är småföretagare med allt vad det innebär av ansvar gentemot anställda, konstnärer, myndigheter, leverantörer. Ingenting kommer utav sig själv utan vi får jobba varje för att utveckla företaget och få ekonomin att gå ihop.  Jag brukar säga att det är som att spela positiv, så länge man vevar låter det fint, när man slutar veva blir det helt tyst.

I kväll får ni höra hur dagen förflöt.


Kommentarer
Postat av: Urho K

Du skrev att "ingenting kommer utav sig själv utan vi får jobba varje för att utveckla företaget och få ekonomin att gå ihop. Jag brukar säga att det är som att spela positiv, så länge man vevar låter det fint, när man slutar veva blir det helt tyst".
Det stämmer för de flesta kulturverksamheter, både privata och offentliga - om man inte hela tiden försöker utveckla dem är det lika bra att lägga ner.

2006-09-26 @ 07:27:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0