Metal on metal

Hej!
Jag heter alltså Petra och det här är premiär för mig när det gäller bloggande.
Coolt!
Dom flesta vet nog vem jag är tack vare House of Metal som är min baby.
Dagens ämne kommer vara hur det egentligen känns att arrangera stora grejer och varför man överhuvud taget ger sig in på något så galet. För galet är det!

Jag har alltid tyckt att det har varit kul att ordna saker. Kanske inte så mycket för själva ordnandets skull men för att det ska hända någonting och om ingen annan gör det får man väl göra det själv. Typ.
Jag har som många andra i branschen lärt mig själv och på köpet gjort en massa misstag, förlorat en massa pengar och till största delen jobbat helt ideellt.

En hårdrocksfestival har varit drömmen och tack vare förra VD:n på Umeå Folkets Hus kunde den bli verklighet i februari i år.
När man börjar spåna på ett projekt av den storleken blir man lätt matt av allt som måste fixas och klaffa för att det ska funka. Du måste se till att du har en kärntrupp av riktigt intresserade och drivna människor som jobbar med dig för ensam är det omöjligt. Bäst är om man är bra på olika saker. Jag är inte världsmästare på hårdrock (fast bra) men jag är en jävel på att styra upp saker och en riktig pedant när det gäller papper. Mina närmaste sidekicks är Jens Carlsson och Mats Björklund som jag inte skulle kunna leva utan.

Sen måste man ha band...
Bokningsbolagen är vad hästhandlare var förr. Det ska dealas och tjatas och prutas och spelas spel för att man ska få dom band man vill och helst inte bli skinnad på kuppen. Man känner sig nästan alltid blåst och när dom kan gå ner till halva gaget från det dom började på så undrar man ju hur många som VERKLIGEN blir blåsta.

Detaljer om allt som behöver ordnas inför en festival tänker jag inte gå in på utan bara hur det känns.
Under projektets gång ångrar jag mig tusen gånger. Stressen, pressen, besvikelserna och rädslan för att det inte ska bli bra kan få en sömnlös fler en en gång. Jag brukar önska att jag var en person som jobbade på ett jobb utan överraskningar och gick hem varje dag och var helt nöjd med att se någon förutsägbar serie på tv. En sån där som har 3,14 barn.
Men det är inte jag.
När väl festivalen är igång, när man ser ett publikhav av peppad publik som hoppar i takt, då är allt värt det.
Det är SÅ mäktigt! Man blir glad av alla glada.

Så bäst med att ordna festival: Publikens uppskattning
Sämst med att ordna festival: Man får ligga alldeles för lite

Hörs i morgon!
Kram Petra
 

Kommentarer
Postat av: Evelina

Kan ni inte ta in några riktigt grymma DM eller BM band. Unleashed också Vreid. De har ALDRIG spelat i Umeå. Suck.

2007-12-19 @ 15:35:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0