umea2014

Idag tänkte jag klura lite på ansvar, inspiration, samvete och vilja.

Miljö, klimat och utvecklings frågor ger oss ofta väldigt dåligt samvete också går vi runt och känner oss lite dåliga, lite mer dåliga och sen går vi tillbaka till våra små livsbubblor igen. Medvetenhet och ansvarspaketen är ofta alldeles för tunga för oss att bära runt på i våra stressade vardagar. Frågor som dessa som i allra högsta grad berör våra liv, våra drömmar, vår framtid och våra barn och barnbarns framtid borde egentligen vara självklara att ta i tu med. Och för att vi ska orka ta itu med dem så måste de kännas självklara, och för att de ska kännas självklara så kan de inte fortsätta komma i lika tunga paket som de ofta gör. Onödigt tunga paket, för det är inte så svårt som det i många fall verkar och det är ingen som kräver av just dig eller mig att vi ska rädda världen och vår framtid med ett fingerknäpp. Det krävs dock att vi alla börjar tänka efter och bli medveten om vad vi gör och hur våra handlingar påverkar oss själva, andra människor och jorden vi lever på och sedan också ta ansvar för våra handlingar. Försöka göra vårt bästa i alla situationer, leva för det vi tror på och inspirera andra med oss själva.

Frågor som dessa bör vara inspirerande och väcka motivation, ansvarstagande och kreativitet inte ångest, dåligt samvete och illamående.

- - - - - - - 

Promenerade nere längs strandpromenaden igårkväll och insåg (det har jag vetat förut också men nu blev det väldigt tydligt) att Umeå är verkligen fint på många ställen. Där nere längs älven öst på stan med all grönska som breder utsig längs med älvens sida. Där familjer picknickar, vänner spelar brännboll, kärlekspar ligger och är kära, folk som går ut med hunden och någon tar ett dopp i älven. Och tittar man ut över älven så möts man av ön och alla dess träd som reser sig upp ur älven, som en grön boll. Vore det inte vackert att breda ut denna tillgängliga grönska vidare från standpromenaden vid Öbacka över en gångbro till ön där vi skapar en grön lugn idyll att krypa in i. Det tror jag skulle vara otroligt vädefullt för Umeå. Att vi på ön visar kärlek till naturen och tar vara på grönområdena som finns där och använder dem hållbart till ekologiskt odling, vila, inspiration, en plats för umgänge och fritid. Där skulle kunna finnas ett café och ett bageri, gräs att sitta i, träd att ta skugga av, mark att odla på och roliga aktivteter som kan utföras i älven (det finns ju redan ett ´naturupplevelse´företag som håller hus där, de anordnar bl.a paddling i älven). Skolbarnen skulle inte bli av med sin skolskog och man skulle kunna utveckla deras skogsvistelser med kurser i miljö och hållbar utveckling. 

En ekopark på ön. Fast den behöver inte heta ekopark, det ska bara vara självklart att det ska vara uppbyggd på det miljömässigt bästa sättet med bl a mycket ekologiskt och rättvisemärkt mat, hållbar odling och förnybar energi.

Jag tror att detta skulle bli ett guldkorn i Umeå, att ha grönskan så nära till hands. Det skulle även vara attraktivt för många turister och skulle sätta en vacker prägel på Umeå. Som en vacker byggnad eller staty som människor reser jorden runt för att besöka, då kan man komma till Umeå och upptäcka en hel park, en hel hållbar liten avslappnad värld där man erbjuds mycket kreativa sysslor och nya lärdommar. Och för kulturhuvudstaden så skulle detta verkligen visa på helhetstänk och framtidssatsning. Att Umeå värnar om naturen och människors välmående. Det skulle bli en otroligt vacker plats att anordna spelningar, teater, dans, små idrottsturneringar, skrivstugor, studiecirklar av alla de slag och andra kulturella möten på.

Jag tror på detta, mer än att förvandla denna gröna fina lilla plätt som vilar lugnt i Umeälven till ett mini-Manhattan. Och behöver vi mer bostäder och nödvändigtvis på ön så bygg miljöhyreshus, liknande det på Tomtebo.