Käftsmällar eller pannkyssar?

Har spenderat en underbar helg ute på Rönnklubben (en ö i havet utanför Nordmaling), där jag har sovit i en hängmatta, på en kökssoffa och en vind, bastat i en vedeldad bastu, badat i lagom kallt salt vatten, paddlat runt en liten liten ö två varv, ätit god mat, gjort nummer 1 och 2  på/i? ett utedass med utsikt ut över vattnet, plockat mastodontblåbär, umgåts med människor jag älskar och andats frisk havsluft.
- - - - - - - - -

Det finns skandinaver, asiater, afrikaner, amerikaner, aaustralienare, irländare, européer, ryssar, indonesier, umebor och många fler. Men bakom alla dessa titlar så är vi alla människor, människor som lever på samma plats, som andas samma luft och använder samma natur. Ser vi världen som en helhet upptäcker vi att alla våra handlingar förr eller senare på något vis slår tillbaka på oss. Blir vi inte mer medvetna och börjar ta mer ansvar för våra handlingar så kommer de att träffa oss som en rak höger. Slutar vi däremot att ta ansvar för oss själv och ge bort vår makt, då yttrar sig slagen kanske mer som en mjuk hand på vår kind eller en kyss i pannan. Jag föredrar i alla fall pannkyssar och mjukhänder. För har vi och världen inte redan fått tillräckligt med knytnävsslag och käftsmällar?

Jag vill leva i en snäll värld. En snäll värld där vi tar hand om varandra och naturen vi lever av. En snäll värld där det finns kärlek, snälltankar och kalasgoda handlingar. En medveten värld fylld av kärlek och omtanke. Ett snällt medvetet Umeå fyllt av kalasgoda handlingar, omtanke och snälltankar.

Vore det inte alldeles fantastisk trevligt att bo i ett Umeå där vi tänkt till lite extra överallt, tänkt till så att vi tar hänsyn och visar kärlek till naturen och varandra. Vi kan ta rekord i bl.a långsiktighetstänk, kärlek, miljötänk, helhetssyn och snälla handlingar.

Det naturliga, hållbara, kreativa, kärleksfulla, inspirerande, nyskapande och levande Umeå som tar tillvara och sätter värde på naturen, miljön, djuren och människorna som bor här.
Det kanske låter som någon alldelesför blomstermålad utopi men varje litet litet steg är viktigt, och det är så vi tar oss upp, upp ur omedvetenhet och ansvarslöshet, ett trappsteg i taget. Det handlar om att hela tiden göra det vi har möjlighet till. Så låt oss nu ta oss i kragen och förstå vår betydelse. Jag tror på oss, jag tror på världen och jag tror på Umeå.

Jag tror och hoppas att Vi i vår kulturhuvudstadssatsning tänker längre än vad näsan räcker och kommer ihåg att utan helhetsyn och hållbarhet så kommer vi kanske inte så långt som vi skulle vilja.

Tänkte avsluta min bloggvecka med ett väldigt klokt citat från Creeindianerna.
"Inte för än det sista trädet har huggits ned. Inte för än den sista floden har blivit förgiftad. Inte för än den sista fisken har fångats. Inte för än då kommer vi att märka att pengar inte går att äta"

Tack, hej och jag ösnkar oss lycka till.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0