Fråga
Veckans sista inlägg från mig handlar om en fråga. Frågan består av sex ord. Frågan är kanske vare sig intressant eller djupsinnig men likväl en fråga. Den har funnits med allt sedan den där utställningen på Moderna museet i Stockholm för länge sedan. Utställningen blev en tankeväckare och fick mig kanske också att reflektera över frågeställningars mångbottnade natur i största allmänhet.
Första ordet i denna fråga är "hur". Ordet hur är i sig självt frågande. Det kan handla om företeelsers form eller händelseförlopp. Hur innehåller ingen fundering om orsakerna utan mer en fråga om förlopp eller egenskaper. Hur innehåller inga värderingar. Sålunda "hur".
Det andra ordet i min fråga är "stor". "Hur stor?" Detta är en fråga i sig självt. Den är mångtydig och relaterar samhällets värdering av storlek. Stor är bättre än mindre eller liten. Frågor kring stor handlar många gånger om somliga kroppsdelar. Precis som om detta hade ett värderande inslag. "Hur stor?" alltså.
Det tredje ordet är "plats". Ordet "plats" är centralt i alla människors liv. Det är också centralt i den kulturgeografiska forskning som jag ägnar mig åt. Plats uttrycker en relation. En plats är ingen plats om man eller någon inte har en relation till den. Platsen är en fysisk företeelse med en massa attribut såsom naturbundna fenomen och/eller sociala relationer. Platsen är erfarenhetsbaserad. Vi har läst om den, sett den eller själv varit på platsen. Den finns en given plats i alla människors liv, platsen dit vi längtar och platsen där vi förlagt vårt hjärta. "Hur stor plats?"
Nu följer orden "tar" och "en". Inga märkvärdiga ord, men förtydligande. "Tar" inbegriper ett ianspråktagande. Någon tar någonting i besittning, under sin kontroll. Det är bundet till någon eller något som utövar sin makt över något annat. "Hur stor plats tar en...?"
Vad? Jo, en "människa". Det är hela frågan. "Hur stor plats tar en människa?" Frågan kan naturligtvis tolkas rent fysikaliskt, ungefär som man sänker ned en kropp i en vätska och därigenom kan beräkna kroppens volym. Frågan kan också betraktas lite mer metaforiskt. Hur stort utrymme ger vi människor i relation till andra människor? Alla vet att i sociala sammanhang, alltså där fler människor samverkar i en grupp eller i ett samhälle, så tar somliga lite större utrymme. Man säger att somliga är dominanta, låter mycket, alltid tar ordet och får sista ordet, är verbala och bombastiska, medan andra åter sitter tysta och försynta. Hur stor plats tar en människa? Mer retoriskt kan man ställa frågan om vi har plats för alla människor i vårt högeffektiva samhälle. Fysiskt finns alltid plats men ger vi dem plats i vårt sociala sammanhang? Utanförskapet är ett annat uttryck för detta. Det finns i vårt samhälle en stor grupp människor som vi inte vill se, de får inte plats. De som saknar ett arbete att gå till, de som är sjuka, de som inte till fullo behärskar det svenska språket, de som inte har några särskilda gåvor, de som bara är. Hur stor plats får dessa människor ta? Varför då? Varför är det så? "Inför Skaparen är vi alla lika" skulle den troende trosvisst påpeka. Inför varandra är vi alla olika och tillmäts olika betydelse. Varför? Varför lever en del människor oförmärkta? Varför lämnar en del människor livet utan att världen tar någon notis?
Jag lämnar denna blogg med ett litet "varför"? Alla efterkommande bloggare på Umeås 2014blogg önskas lycka till.
