umea2014

I går kväll deltog jag i Västerbottens släktforskares 30-årsfirande. Föreningen startades av en grupp engagerade släktforskare anförda av Holger Sjöstedt. Intresseföreningar av den här typen är viktiga. Här kan man samlas, diskutera och få nya infallsvinklar. Jag satt själv som ordförande sex år i föreningen och det gav mig många nya impulser och bekantskaper. 

Släktforskningen är en av våra stora folkrörelser. Allt fler fascineras av att söka sina rötter. Dels beror det på att vi idag flyttar på oss betydligt mera. Det skapar en rotlöshet och en okunskap om härstamningen. Förr, när man flera generationer bodde på samma gård, fick man släktens historia berättad av sina far- och morföräldrar. I dag saknas den nära kontakten. 

Att det blivit en folkrörelse beror också på den enkelhet som ny teknik bjuder på. Det stora genomslaget kom på 70-talet, då mikroficherna av länets kyrkböcker blev tillgängliga på biblioteken. Då slapp man åka runt till pastorsexpeditioner och landsarkiv för att söka i kyrkböckerna. 

I dag är det ännu enklare. Inskanning av materialet gör att man nu kan sitta hemma vid köksbordet och söka sina anfäder. Det är ett arkiv som alltid är öppet och som man besöka när lusten faller på. 

Och lusten faller på, var så säker. Att släktforska är som en sjukdom som man har svårt att bota. Det är en spännande värld som man bara vill gå längre och längre in i. Och ju större pusslet blir, ju fler bitar man hittar, förstår man att man är en liten del i ett stort sammanhang. Det ger en hisnande känsla. 

/Tom