God fortsättning!
Jag heter Saeid Erfan, en umebo som bryter på persiska. Jag flyttade hit till Umeå från Göteborg år 2002 efter att jag hade fått ett jobb som systemutvecklare på Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) här i Umeå. Jag var oerhört glad att jag hade fått det här jobbet. Det var en svår tid. Den så kallade IT-bubblan hade spruckit och det var tufft att få jobb som programmerare särskilt om man var nyutexaminerad med lite arbetslivserfarenhet och dessutom hade ett namn som mitt.
Jag var flitig att söka jobb och sökte många jobb överallt i landet. En blandning av hopp och rädsla var drivkraften i mitt sökande. Hopp på att få ett jobb och därmed få förutsättningar för att skapa ett bättre liv, och rädsla för att inte hamna i en långvarig arbetslöshet med allt vad det innebär för en. Som tur var fick jag till slut ett jobb här i Umeå fast priset var att jag skulle lämna många nära och kära i Göteborg som var min hemstad för många år.
Så var det tillfälligheter som gjorde att jag hamnade här i Umeå. Jag kunde lika gärna ha hamnat i Piteå, eller i Helsingborg. Det första året kändes mycket exotiskt för mig att bo här. Jag flyttade hit till en halvtom stad under värmeböljan i augusti som varade i flera veckor. Kunde inte tro att man bor så nära polcirkeln om det inte var för de ljusa nätterna. Den kommande kalla och mörka vintern gjorde det hela ännu bättre trots att jag frös som aldrig förr i hela mitt liv.
Det kändes som sagt exotiskt att bo här då och det tog mig flera år tills jag kunde och ville kalla mig för umebo. Att bo i en stad och att kunna erkänna samma stad som sin hemstad är två helt skilda saker. Många tror att man ska vara född och uppvuxen någonstans för att man ska kunna kalla den där platsen för sitt hem. För mig handlar det om att vilja erkänna någonstans som sitt hem. När man börjar inse att man är en del av sin livsmiljö och har en ömsesidig relation med sin omgivning då börjar en känsla av tillhörighet växa i en. Och det är då som man börjar känna sig hemma.
Nu när jag har fått det här privilegiet att blogga här då vill jag berätta lite om min relation till Umeå. Hoppas ni alla får en riktig trevlig måndagskväll och vi hörs imorgon.
