Mobbing

 

Min skolgång har även den varit en brokig historia, jag var utanför mest hela tiden och mobbad under en period. Jag mobbades som svårast under två år i mellanstadiet och blev utsatt för psykiskt mobbing, den typen av mobbing som är väldigt svår att upptäcka, eftersom den är så osynlig. Jag blev kallad för CP och de skrev fula saker på tavlan. Jag var som luft för dem, inte vatten värd ens. Jag fick inte vara med dem på rasterna och när jag kom då gick de eller så började de att snacka skit om mig. En viktig sak att kommentera är att man behöver inte alls ha ett funktionshinder för att bli mobbad, vem som helst kan bli det.

 


Som vilken annan människa som helst, så fick jag väldigt dåligt självförtroende och hamnade till slut, på vad jag tror är, livets botten. Jag hade ständiga magplågor och ville inte resa mig ur sängen på morgonen, men det nu än var så var jag i skolan mest varje dag i alla fall, av olika skäl. Allt vara bara ett totalt mörker och jag var totalt värdelös inför mig själv.

 


Idag så brinner jag för att arbeta med mobbing och i min drömvärld så skulle jag önska att ingen, vare sig det gäller barn eller vuxna, behöva utsättas för mobbing eller kränkande behandling. Sedan april 2006 finns en lag som förbjuder diskriminering och kränkande behandling av elever. Alltså om en elev känner sig mobbad och skolan i fråga inte gör någonting åt det, så kan eleven polisanmäla skolan och den i sin tur kan bli skadeståndsskyldig. Alla skolor ska även upprätta en likabehandlingsplan, för hur man ska handla när någon till exempel blir mobbad. Men frågan är om inte även den här planen, bara blir ett dokument bland alla andra och en hyllvärmare som bara ligger där och samlar damm? Ett dokument som bara visas upp när Skolverket kommer på besök och ni vet, den gamla vanliga visan, det ser så fint ut på papperet.

 


Och enligt min egen uppfattning, så är en likabehandlingsplan fullkomligt och totalt värdelös utan en bra och välfungerande kamratstödjarverksamhet på varje enskild skola.

 


På återseende....

Jessica Åström


Kommentarer
Postat av: sf

Det där är jätteviktigt! Mobbing i skolåldern sitter kvar in i vuxen ålder hos de drabbade. Jag önskar att det funnits åtgärdsprogram när jag gick i skolan för evigheter sedan.

2007-03-21 @ 12:47:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0