Vi och de andra

När svenskar och utlänningar möts i olika sammanhang uppstår ju kulturkrockar som kan vara fantastiskt roliga, ibland förödande men oftast berikande.

 

I en undersökning som jag vid något tillfälle har tagit del av så visar det sig att vi svenskar är ganska tråkiga. Vi anses vara informella och duar alla oavsett rang och behandlar viktiga personer som jämlikar. Vi är eftertänksamma och introverta, använder lite kroppsspråk och håller avstånd. Vi diskuterar affärer även vid affärsluncher och middagar. Vi kan diskutera tekniska detaljer i timmar, men har svårt att kallprata i 10 ? 15 minuter.

 

Trots alla dessa inskränkningar så anses Sverige vara ett sexuellt frigjort och pornografiskt land, väl(?) underbyggt av tidiga långfilmer med lättklädda kvinnor. Fortfarande så förekommer det i amerikanska serier en önskan om att få träffa svenska flickor eller att få köpa svenska porrfilmer.

 

Vid ett besök på Sri Lanka så bjöd jag på middag, enligt uppgift på landets dyraste restaurang, till en kostnad av 200 kr för 8 personer. Lankeserna ansåg att jag måste vara snuskigt rik eftersom jag kunde använda 10 månadslöner för en enda middag!

 

Jag var i Paris när Mona Sahlins berömda Tobleroneaffär var som hetast för en del år sedan. Fransmännen tog del av mediarapporteringen med stor förvåning. Är det inte så att man ska handla om man nu har fått ett kontokort? Fransmän förefaller att ha en mycket tillåtande attityd till det mesta. Vid en affärsresa för några år sedan så handlade diskussionerna mer om hur vi skulle kunna kringgå landets regelverk än om vilka lagar och regler vi måste följa.

 

När Invest in Sweden för några år sedan gjorde en undersökning för att ta reda på vad amerikanerna visste om Sverige så toppades listan av

 

-         Ingemar Bergman

-         Pippi Långstrump

-         Nobelpriset

-         Kallt

-         Blonda människor

 

Ryssarna å sin sida tror förvånansvärt ofta att Sverige är på gränsen till himmelriket. De har svårt att tro på skatter, sjukvårdsavgifter, hyror och myndighetskontroll. Jag har också mött av en förvåning att jag inte kan hjälpa till med att lösa att problem. Jag som bor i Sverige borde kunna ordna allt ? Finns det verkligen ingen svensk som behöver en rysk u-båt eller en rysk rymdraket eller 10 kilo diamanter?

 

Det är väl just kontrasterna som skapar denna rikedom av upplevelser och historier att berätta.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0