Tisdag morgon
Inga telefonsamtal från Skåne så långt. Jiingijojkens öde är med andra ord fortfarande oklart....men det dröjer nog till slutet av veckan innan någon ringer - om någon ringer.
I natt kunde jag sova utan smärtlindring. Nu på förmiddagen ska jag göra ett kort gästspel på jobbet. Vi har besök från Tromsö. Och i ett projekt om samisk matkultur, som vi planerar, vill vi gärna samarbeta med Tromsö. Det är jag som samordnar det projektet. Så jag ska försöka åtminstone skaka hand med norrmännen innan jag far hem och vilar igen.
Det händer att jag klär mig i kolt (=samedräkt) vid sådana här tillfällen. Men inte idag. Jag vill inte spänna några bälten runt min ömmande mage. Nöjer mej med ett litet silversmycke om halsen istället...
Kultur är också slöjdkultur. Jag har en del tankar om det också men dom hinner jag inte skriva just nu, då missar jag bussen...
Norrmännen har förstått det här med att vara stolt över sin kultur. I Sverige är betraktas det väl som lite töntigt att visa upp sig i folkdräkt. Det är synd.
Jag håller med om det där med stolthet över kulturen, men kan inte låta bli att tänka på italienarna och matkultur (Bo Holmströms matprogram från Italien). Tänk om någon skulle göra matprogram från Sverige och någon gammal tant i en liten by i Västerbotten stolt skulle berätta om sin palttillverkning...
Men annars tycker jag det är för mycket prat om samer, med tanke på hur få de är. Kan man inte få vara stolt och prata om sina traditioner i Sverige även om man inte är same eller chilenare eller..., ja, alltså har något exotiskt ursprung? Utan att bli stämplad som extremhöger eller konstig.
