umea2014

Solen skiner och jag skulle gärna gå ut en lunchrunda med hunden nu, men det törs jag inte.
På antibiotikan jag har ätit står det, att man ska undvika solljus några dagar efter avslutad kur .


Men igår kväll i skymningen var jag ute en sväng i skogen och det var härligt! 
Umeå kallas ju för "björkarnas stad",
men en kompis till mej, som bodde här ett tag när hon pluggade,
tyckte att Umeå borde kallas "skogarnas stad" istället.
Och utan att veta så mycket om andra städer kan jag inte annat än hålla med henne om det.
Det är ju nära till skogen nästan var man än bor i Umeå.



Normalt rör jag mej ganska raskt när jag är ute.
Nu, när jag är yr och öm och sjukskriven, går promenaderna i snigelfart.
Jag rör mej som en gammal gumma.
Men mitt i långsamheten har jag upptäckt en sak.
När man rör sig riktigt sakta ser skogen annorlunda ut.
Träden blir större och färgstarkare.
Intrycken växer liksom när man tar in dom mera långsamt.


Undrar om det fungerar likadant med andra intryck?
Om jag orkar ska jag  ta en sväng förbi Gammliamuseet någon dag framöver och testa.
Eller så nöjer jag mej med att njuta av världen som den är,
i sin råa, mäktiga och icke kulturpåverkade form...
...ospeglad genom något annat temperament än mitt eget.


Jag är glad att jag lever!