Vad gör du på fritiden?
”Vad brukar svenskarna göra på sin fritid?” Den frågan fick jag av en gammal vän som efter många års yrkeserfarenhet från sitt gamla hemland och en tids språkstudier sökte arbete i Sverige. Han ville ha tips om fritidsaktiviteter som var typiska för svenskar. Efter visst betänkande svarade jag att de flesta som jag kände hade någon form av aktivitet. Men det var svårt för mig att ge en samlad bild, eftersom mina kollegor har så olika intressen. Men han ville trots det veta vilka aktiviteter det rörde sig om. Men när jag undrade varför svarade han att han ville öka sina chanser att få en anställning. Han berättade att han hade kallats till flera anställningsintervjuer, men trots det inte fått något jobb. Vid tidigare anställningsintervjuer hade han fått frågan vad han gjorde på sin fritid och han brukade svara att han vilade så mycket som han kunde. Han hade sagt att njuta av god sömn var det bästa han visste. Efter att ha fått så många negativa svar ringde han upp en personalchef och undrade varför han inte fått jobbet. Personalchefen hade svarat att hans meriter var helt okey, men han var ändå inte den rätten typen för företaget. Och när han skulle sätta fingret på något konkret så hänvisade han till den gode vännens fritidsaktiviteter eller rättare sagt bristen på sådana. Han menade att företagets policy var att skapa en homogen arbetsorganisation genom att anställa personer med likartade intressen. För en tid sedan träffade jag en grupp personalchefer som gick en kurs där jag medverkade som föredragshållare. Det visade sig att de hade nästan inga anställda med utländsk bakgrund i sina företag. Det var inte brist på sökande som var problemet och flera sökande med utländsk bakgrund hade kallats till anställningsintervjuer, men sedan hade alla sorterats bort. Med den gode vännens erfarenheter i färskt minne undrade jag om hans berättelse var någonting som den här gruppen kände igen. Och visst gjorde de det. De flesta ansåg till och med att det var helt okey att ställa sådana frågor. Det hjälpte de att skaffa sig en bild av den arbetssökande. Genom personkännedomen kunde de rekrytera folk som passade in i företagskulturen. När jag ser på mina arbetskamraters fritidsintressen kan jag förvissa mig om att vi är en brokig samling av individer med så olikartade intressen som fågelskådning, körsång, jakt, vinprovning, frimärkessamlande, schackspel och det finns också en person som sysslar med DX-ing, det vill säga att han ligger och lyssna på utländska radiostationer sent på småtimmarna. Vi har också skilda bakgrunder, karaktärer, och olika syn på saker och ting här i världen. Men trots det har vi en väl fungerande arbetsorganisation. Jag undrar om det här med integration är samma sak som enhetlighet. Hur som helst min gode vän har ännu inte fått någon ny chans att, som han säger, ”ljuga till sig” en typisk svensk fritidsaktivitet. Han går och filar på ett trovärdigt koncept som han ska dra vid nästa anställningsintervju.
Kommentarer
Trackback
