Hade tänkt skriva så mycket mer …

Men tiden räckte inte till. Kanske är jag ingen riktigt bloggare, eller så behöver jag betydligt mer träning. Eller så har jag för mycket andra saker i mitt liv för att riktigt få plats med att blogga. Jag vet inte. Tror också att det är något med att skriva rakt ut i luften, utan att veta om en, hundra eller ingen läser texten, är något som gör mig lite tveksam och kanske inte lika på som när jag skriver i en tidning eller i en tidskrift. Kanske är jag bara gammaldags.

Men nu är min vecka slut i alla fall. Jag tackar för uppmärksamheten och önskar nästa bloggare lycka till med skrivandet. Kanske några sista ord om Umeå och kultur. Jag hoppas mycket på kulturhuvudstadsåret, tror att det skulle kunna bli riktigt bra om det blev Umeå som fick ta över stafettpinnen. Om vi (man, vilka det nu är som bestämmer) vågar tänja på gränserna och släppa in både möjliga och omöjliga röster. Det finns många utmaningar att ta sig an. Inte minst motsättningen mellan etablissemang och de så kallade alternativa kulturutövarna. Mellan finkultur och fulkultur. Det som jag tror är allra viktigast att komma ihåg är kulturen - och hur vi bestämmer vad som är kultur -  präglas av samma maktrelationer som det övriga samhället; maktrelationer som handlar om etnicitet/ras, klass, kön, sexualitet och så vidare. Samtidigt ger kulturen i alla dess olika former alltid möjligheter till ifrågasättande och där det som vi ibland kallar för alternativ kultur kan sätta fingret på självklara tolkningsföreträden. Ibland genom tydligt artikulerade budskap. Ibland genom att förmedla känslor och stämningar. På ett eller annat sätt är kultur oftast politisk.

I mitt första blogginlägg skrev jag om en dansföreställning. Dansen ligger mig varmt om hjärtat, mycket för att jag känner så mycket när jag ser en dansföreställning. Att det inte finns några ord som pockar på min uppmärksamhet. Lite samma sak är det med instrumentell musik. När inga ord finns går musiken liksom längre in i hjärtat. Dessa kulturella uttryck får mig att förundras och fundera och ifrågasätta. Kanske präglar dessa stunder min syn på politik och förändring lika mycket som när jag läser en akademisk text.

Kanske är det genom kulturen som vi bäst förstår både vår historia och vår samtid och därmed också kan formulera våra visioner för vår framtid.  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0