Scottish partners

Kvällsrapport från en festivalarbetare.

Har precis lagt på luren efter ett långt snack med Matthew Zajac, skådis från Inverness i Skottland. Han jobbade på Västerbottensteatern i höstas i vår uppsättning When We Dead Awaken. Vi gjorde denna Ibsens sista pjäs på engelska ihop med Unity Theatre i Liverpool och Riksteatern. Nu är Matthew på väg tillbaka till länet med sin egen prisbelönta föreställning The Tailor of Inverness. Det är en monolog som han skrivit själv och den handlar om hans far, den polske skräddaren som flydde från efterkrigstidens Polen när järnridån precis skulle dras ner. Han hamnade i norra Skottland i likhet med ganska många andra polacker under den här tiden.

Föreställningen belönades i augusti med tre priser vid Edinburgh Fringe Festival! Bland annat priset för bästa monolog.
Konkurrensen vid Edinburghfestivalen är enorm, det är världens största teaterfestival. Därav kan man dra slutsatsen att den här föreställningen är någonting alldeles särskilt. Om drygt tre veckor spelar Matthew The Tailor of Inverness på berättarfestivalen i Skellefteå. Två gånger, både lördag den 25 och söndag den 26 april. Gå och se!

Det här med internationella utbyten är annars ganska lustigt. För fyra år sen träffade jag Matthew för första gången. Han var med på ett möte mellan oss på VBT, Profilteatern här i Umeå och en organisation som heter HITN, Highlands and Islands Theatre Network. Vi åkte till Ullapool, en liten stad i nordvästra hörnet av Skottland och pratade i tre dagar om möjligheterna till samarbete. Det var folk från ungefär tio olika teatrar i Skottland där och Matthew var en av dem som det gick fort att bli vän med. Idag, ett antal år senare, har både vi och Profilteatern gjort uppsättningar tillsammans med flera av de kollegor vi träffade i Ullapool. Att på detta vis berika varandra och lära nytt utifrån olika sätt att arbeta med teater känns som ett privilegium.

Det är ju en sanning för de flesta att världen krymper nuförtiden. Häromveckan träffades Matthew och Cay Nyqvist, vår kompositör och kapellmästare av en slump i Adelaide i Australien! Dock, just teatern arbetar inte lika självklart internationellt som man gör inom musik- och dansområdet. Det beror förstås på att språket utgör ett hinder. Om man väljer att se det så. Man kan ju faktiskt vända på resonemanget och påstå att olika språk också kan vara en spännande ingrediens och en tillgång i mötet mellan konstnärer och i mötet med en publik. Hur då, tänker säkert någon? Publiken måste ju fatta vad skådisarna säger från scenen? Visst är det så, men jag vill nog hävda att det går att se en teaterföreställning på vilket språk som helst och ändå få ut något av det. I till exempel en berättarföreställning, som ju bygger otroligt mycket på ordet, är det massor av andra kommunikationskanaler igång samtidigt. Kroppspråk, ansiktsuttryck och musik är bara några saker som kan bidra till upplevelsen. Scenografi, ljus och kostym är andra teaterverktyg som ofta betyder mer än vad man tror. Ett tips alltså - om ni har chansen - se en teaterföreställning på ett främmande språk!

Slut på funderingar för idag. :-)





 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0