Quarte
Mot Västerås - en vanlig jazztorsdag
På planet till Sthlm funderar jag vidare på hur det ska gå när och om kulturutredningens portföljmodell (hela kulturbudgeten uppdelas till regionerna/länen) ska realiseras runt om i vårt land. Det är ju så att varje konstart har sina kraftcentra som över tid är oumbärliga för kontinuitet och utveckling. På jazz- och improvisationsmusikens område finns det två rätt olika festivaler som de senaste åren har den positionen: Umeå Jazzfestival och Perspectives i Västerås.
I Västerås startade festivalen år 2004 som ett pilotprojekt initierat av en eldsjäl och med en curator som faktiskt har sina rötter i Umeå; saxofonisten Mats Gustafsson. I Umeå har festivalen 40 år på nacken, är etablerad som ett av stans viktigaste kulturvarumärken och produceras av institutionen NorrlandsOperan sedan mer än tio år.
Utan dessa festivaler vore svensk jazz/impromusik mycket fattigare. Förutom att den mest hörvärda och konstnärligt nyskapande musiken presenteras - förvisso utifrån olika utgångspunkter - så fungerar festivalerna som skyltfönster ut mot världen. De svenska musikerna kan knyta nya kontakter och får därmed chans att bli "upptäckta" som i sin tur kan leda till engagemang runt om i världen. För många i den internationella jazzmiljön är Umeå en viktig samarbetspart.
Förvisso uppbär Perspectives centralt projektstöd men i allt övrigt är festivalerna ett lokalt projekt. Om kulturportföljen kommer att styra - vem tar då ansvar för dessa så viktiga regionala centra i ett nationellt perspektiv? Sårbarheten med lokal finansiering är uppenbar; tappar man - som umeåfestivalen, en lokal sponsor så äventyras hela projektet. Inför 2009 förlorar festivalen i Umeå 400.000 kr (en tredjedel av programbudgeten) då Balticgruppen väljer att kliva av samarbetet. Liknande erfarenheter drabbar Västerås när projektpengarna tar slut.
Fast å andra sidan: i dag är festivalen som organisationsform den mest samtida, den mest moderna "kulturinstitutionen": Festivalprojektet är utan tvekan den organisationsform som motsvarar kulturutredningens visioner om samspelt mellan konsten och civilsamhället; en väl balans av låga overheadexpencer, professionellt management, eldsjälar och massor av ideellt arbetande i alla åldrar! Så kanske finns det trots allt hopp för framtiden...
