umea2014

Hej

Whoops! Från helgens solsken och fjäderlätta snö i Borgafjäll till snålblåst och drevsnö hemma i byn. Tvära kast och stora kontraster. Faktiskt en av anledningarna att jag på min livsresa fortfarande har en bostadsadress på norra sidan av umeälven.

Den samiska veckan i Umeå inleddes i helgen samtidigt som jag tillsammans med min tioårige son och en god vän och hans dotter bejakat några av fjällvärldens många underbara tillgångar: Samspelet mellan människa och natur, fartens njutning och viddernas storslagenhet. Och långkok i stugvärmen i sameland!

Och som en tanke startar min arbetsvecka med en workshop om Umeå 2014:s programområde Sämij bivddieme (samisk invitation). Slås ännu en gång av det fina arbete som Umeå Sameförening årligen lägger på sameveckan och hoppas verkligen att de får både erkännande och resurser som en av kulturhuvudstadsatsningens viktigaste aktörer. Idén om ett samiskt kulturcentrum vid umeälven är strålande och de många intressanta och konstruktiva samtalen som fördes under eftermiddagen på Bildmuseet får mig att tro att vi tillsammans kan skapa spännande och livskraftiga projekt som -  inte minst - har bäring efter år 2014. 

Samtidigt påminns jag av hur pinsamt valhänt och förtryckande den svenska staten och våra politiska ledare på alla nivåer under åren har agerat i frågor som rör det samiska samhället och den samiska kulturen. Det är nu hög tid för alla berörda att ödmjukt inleda ett omställningsarbete som säkerställer det samiska folkets självklara rätt -  och som kan återupprätta den demokratiska "maktens" anseende.

Jag som skriver denna vecka heter Lennart Strömbäck och har nu bestämt mig för att jag under bloggveckan i första hand ska reflektera runt händelser som arbetsveckan på Norrlandsoperan genererar men kanske inte bara det... 

I morgon fortsätter livspusslet; en sportlovsvecka fylld av möten, tjänsteresa, träning (både kropp och gitarr), festivaler och nya möten...