Söndag: Framtiden är här.

"Framtiden är här" är den mest återkommande känslan jag haft under detta år.


Innan jag blev antagen till Umeå konsthögskola kändes 5 år som en halv evighet. När jag väl gick första året låg det femte långt fram i en avlägsen framtid. Alla magister studenterna verkade ha sån koll, dom verkade falla in i ett glasklart stirr, ett fokus. År efter år upprepades mönstret, något hände med alla under sommaren mellan fyran och femman. Tillslut stod jag själv och min klass där... skyddslappar växte ut från sidorna av huvudet och hjärnan blev helt ockuperad av det egna konstnärliga arbetet. Året har varits kompakt och koncentrerat (beroende tillviss del på hur man lagt upp det själv och när ens separatutställningen låg).


För att beskriva kort vad magisterexamens året innehåller kan jag berätta att det består av en separatutställning (inte obligatoriskt ännu) på Galleri 60. Uppsatsskrivande om den egna konstnärliga verksamheten (min finns att läsa på www.fannycarinasdotter.se). Uppsatserna läser man inför den muntliga examinationen där man även håller en presentation om sitt examensarbete (dvs det konstnärliga arbete man ställer ut på separatutställningen och/eller examensutställningen) och sitt konstnärskap inför klassen och examinatorerna (vilket detta år bestod av en klasskompis som var opponent, prefekten, den handledande professorn och en extern examinator, som var konstkritiker) presentationen följs av feedback, kritik och diskussion. På slutet av vårterminen ligger examensutställningen på Bildmuseet då alla studenter ställer ut tillsammans. För att sen avslutningsvis åka till Stockholm, ha realisefest för katalogen (som man också arbetar med under året) och ställa ut en miniatyr del av examensutställningen.

Under året ligger även fyra handledningstillfällen (ateljésamtal och klassdiskussioner) med ansvarig professor, möten med curatorn och samtal med skribenterna till katalogen.

Sen kan man ju försöka hinna slänga in några filosofi- konstteori- och konsthistoria föreläsningar, konstnärspresentationer, kurser eller workshops om man är riktigt ambitiös eller hittar en lucka av tid.


Flera av oss i klassen har följt varandra i 4-5 år (några 1-2 år) och jag måste säga att det är otroligt spännande att  fått följa deras processer och utveckling, för vi jobbar alla inom olika fält med olika problematik. Jag är tacksam för att fått lära känna alla dessa otroliga människor/konstnärer som varit min klass, som gett mig större förståelse och insikter om andra fält än det jag själv arbetar inom. En klass som även fungerat som bollplank, stöttare och kritiker, som peppat och ifrågasatt. Nu, "i framtiden", får jag försöka skapa detta sammanhang av konstkollegor själv för det är, för mig i alla fall, en nödvändighet att med andra kunna reflektera egna idéer och konst överlag.


Roland Spolander (prefekt på Umeå konsthögskola) brukar säga att studenterna är skolan, vilket är ett väldigt sympatiskt synsätt, och att skolan ska stå för öppenhet.

Jag skulle vilja tillägga den "fasta personalens" vikt i denna öppenhet. Alla konstnärliga lärare som professorer, gästprofessorer, konstnärliga projektledare och övriga inbjudna konstnärer, teoretiker, konsthistoriker etc "dimper" ofta ner på skolan under en kortare period, även prefekten och biträdande prefekt har andra åtaganden är konsthögskolan.

De som följer vardagen och alltid finns tillgängliga är de som jag kallar fasta personalen som städ, ekonomi, administration, adjunkten, projekteraren och teknikerna. Det är dom och närheten till dom genom alltid öppna dörrar som bibehåller skolans öppenhet och den platta strukturen år för år.


Jag skulle vilja avsluta med att tacka er: Britt-Marie, Christofer, Gunno, Janne, Micael, Robert, Susanne och Ulla, utan er skulle inte skolan vara det den är!



Framtiden är här och åren har rusat fram. Jag putsar mina nya Armani brillor, äkta kopior från Vietnam, och försöker se framtidens konturer. Går ju så klart inte, men man kan ju öva sig.




En vecka går rysligt snabbt och jag har inte hunnit blogga lika ofta som jag planerat och därav inte häller hunnit komma in så mycket på alla utställningsäventyr som jag nämnde i första inlägget. Men det får bli en annan gång, (det finns material att hitta om utställningarna länkat från skolans hemsida för den som är nyfiken).



Men nu önskar jag en trevlig sommar och tackar för mig!


Kommentarer
Postat av: Anna K

Efter detta inlägget förstår jag lite mer varför jag knappt sett till dig alls detta år. Bra kämpat och stort GRATTIS!! Snart ses vi väl? Hade en liten fundering om du skulle kunna tänka dig en surströmmingsmiddag snart? Eller nåt annat gott....

2009-06-24 @ 10:35:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0