Få kan förstå

Kultur kan vara många saker. Enklast att ta på är kanske dans, teater, musik, m.m. Även andra saker som mat och traditioner är sådant som man oftast pratar om när det gäller andra kulturer. Men de viktiga sakerna. De som verkligen betyder något är svårare att ta på.

När jag var yngre trodde jag att svensk kultur var luciatåg, dalahästar och allsång på skansen. När jag var 21 hade jag möjlighet att jobba tillsammans med en kille från Zambia i ett projekt kring ungt ledarskap. Vi jobbade först en period i Sverige innan vi åkte till Zambia för att jobba. Jag fick lära mig helt andra saker om vad det innebar att vara svensk. I Zambia bodde jag i en vanlig zambisk familj med åtta barn och jag upptäckte många saker om mig själv. T.ex. att jag hade en obändig tro på evolutionsteorin trots att jag inte hade några bevis. Men jag fortsatte att upprepa saker som jag blivit tillsagd genom uppväxtåren och märkte till slut att jag var lika "hjärntvättad" som de religiösa ungdomar som jag diskuterade med. Eller var jag kanske bara kulturellt programmerad?

Det visade sig också att jag hade värderingar som jag inte kunde släppa. Vissa saker som jag vägrade anpassa sig till. Har ni hört uttrycket  "Man ska ta seden dit man kommer". Min erfarenhet är att de som säger det aldrig har behövt leva i en kultur där det ibland krävs att man ger avkall på saker som man har en viss syn på t.ex. demokrati, jämställdhet eller barnuppfostran.  

Även om det inte var något som var lätt så önskar jag att alla någon gång skulle prova på att vara i minoritet, att vara den som ser annorlunda ut, som är annorlunda, som med sitt blotta utseende väcker fördomar, att vara den som ifrågasätts och som själv blir tvungen att ifrågasätta sitt eget liv och det man alltid trott var sant.  Kanske, kanske, kanske skulle människor då kunna förstå andra bättre. Kanske skulle vi vara lite mer toleranta mot andra. Jag vet att jag blev det.

"De flesta dömer mer efter skenet än efter verkligheten, för alla kan se, men få förstå"

Det viktigaste var nog ändå att jag under lagren av inlärda beteenden, vanor, och kulturell programmering hittade vad som var viktigt för mig. 
 

Jag hoppas verkligen att kulturhuvudstadsåret kommer att innebära en internationalisering av Umeå. En möjlighet att se en spegelbild, en skymt av Umeå i Europa och världen. Finns det en idé i Umeå? En identitet? Finns det en särskild humor? Värderingar? Idag presenteras en bild av Umeå i kulturuvudstadsansökan. Kommer vi att ha en annan bild efteråt?

(som ni ser räknar jag redan med att Umeå blir kulturhuvudstad) 

Jag skulle också önska att fler vågade, tog eller fick chansen att lämna sin bekväma, invanda kultur för att upptäcka något annat. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0