Aniara och Tommy Körberg
I Harry Martinsons rymdepos Aniara finns en teknisk uppfinning som förmedlar bilder från Dorisburg, den av kärnvapen och miljöförstöringar, utplånade jorden. Miman, en tänkande maskin, utgör en länk till historien och en verklighet utanför rymdskeppet Aniara. När maskinen dör försöker mimaroben, Aniaras berättare och rorsman, skapa nya bilder och ny information genom att uppfinna en skärm och två slags strålar. Skärmen fäster han skenbart ute i rymden och skickar iväg en tredje stråle mot skärmen. Det skapar en bildvåg:
På så sätt kunde jag i rymden ordna
med bilder, skenbart bildande en vägg,
en art av bildtapet i tomma intet.
Mimaroben låter befolka bilderna med projiceringar av sjöar, skogar, berg och städer. Allt för att med illusionens hjälp utestänga den tomma rymden och skapa en form av illusorisk trygghet för Aniaras instängda passagerare. Men sina försök till trots lyckas inte mimaroben ersätta förlusten av miman och inte heller återskapa det förflutna med sin bildtapet. Människorna på rymdskeppet konfronterar honom med sin känsla av tomhet:
Nu vänder denna tomhet sig mot mig.
Jag tränges in i skeppets sämsta vrår
och hotas till mitt liv om jag ej strax
förklarar varför tomheten är kvar.
Miman i Martinsons epos berättar i bilder och den kan vara en del av konstens eller berättelsens förmåga att skapa en länk till det förflutna. Miman har tolkats lite olika och medan somliga ser den som en symbol för konstens förmåga att ge sinnligt tydliga och upplevbara bilder av tillvaron ser andra den som en för passagerarna livsviktig protes som dör. Jonas Ingvarsson har skrivit att "Fråntagna sina fiktioner och sina kommunikationsmedel, dör människorna ombord andligt långt innan de dör fysiskt." När Miman, som en syntes av mekaniskt och organiskt, liksom av materia och ande, dör skiljs det organiska från tekniken. Aniara gestaltar den tomhet som då infinner sig.
Martinsons epos har också tonsatts. I slutet av 1950-talet av Karl-Birger Blomberg - en opera med libretto av Erik Lindegren. Men även Karl-Axel Dominique tonsatte 31 sånger ur Aniara i slutet av 1990-talet. Uppsättningen turnerade i Blekinge och Tommy Körberg sjöng mimarobens roll. Det var inte första gången Tommy Körberg, en av samtidens mest uttrycksfulla och mångsidiga artister, samarbetade med Dominique. (Allmänt känt är förmodligen att han redan på 1970-talet ingick i bandet Solar Plexus.) Uppsättningen hade premiär i Olofström 1998, Martinsons hembygd, och därefter i Ronneby, Karlshamn och Karlskrona. Aniaras undertitel lyder - en revy om människan i tid och rum vilket är något Dominique verkar ha tagit fasta på då tonsättningarnas eklektiska karaktär speglar eposets fantasieggande texter.
Tommy Körbergs säregna röst, som i sig rymmer en suggestiv poetisk kraft, inte minst genom den unika kombinationen av nasal klang och öppenhet samt av brutalitet och oändlig mjukhet, skapar nytt när han sjunger på Martinsons konsonanter. För att lyssna på några korta stycken ur Dominiques Aniara gå till: http://www.dominiquemusik.se/musikdomi/musik/musik.php
