Höra med öra!
Nu provar jag att skriva direkt i bloggen och förhoppningsvis blir det några styckesindelningar!
Hörseln är ytterligare ett sinne som är helt fantastiskt. Tänk bara vilka ljud man kan höra, både trevliga och otrevliga. Har du hört att våren är på väg? Det kan man höra bland annat på talgoxens sång. Jag kan ibland bli ganska insnöad på viss musik och lyssnar på samma låtar om och om igen. Efter ett halvår/år så kan jag börja om med samma låtar igen. Gruppen Queen är en av mina stora favoriter som håller för att lyssna på i decennier.
Vad kan jag få ut av min hörsel i samband med hästen?
Bland det mest rogivande är att vara på stallet sent en kväll när hästarna äter sitt hö. Det låter så lugnt och rytmiskt på något sätt. Jag kan också urskilja när de hästar jag hanterar hälsar på mig på morgonen när jag kommer till stallet. Hur de kan förstå att det är jag som kommer vet jag inte men antingen hör dom mig, ser mig bland alla andra eller känner lukten av mig? Man kan också höra på hästens gnäggning vilket humör den är på, otålig, lugn, upphetsad mm. Ston (hästmammor) har många olika läten för att kommunicera med sina föl.
Jag kan också använda min hörsel för att upptäcka om hästen är halt dvs den rör sig inte med jämnt steg utan är lite i otakt eller slår i någon hov hårdare än den andra. Det går att på ett tidigt stadium upptäcka om hästen har en sko lös för man hör det på ljudet när den går på ett hårt underlag.
Rider man ute i mörkret så lyssnar jag mera och hör då många fler ljud. En gång, när jag var i yngre tonåren, red jag ute på kvällen och hörde ett mycket skrämmande skrik. Jag kan säga att jag var glad att jag satt på en häst för då kan man förflytta sig snabbt iväg om det behövs. Det skrikande ljudet visade sig vara ett rådjur. Jag hade inte i min vildaste fantasi trott att rådjur kunde låta så.
Hästar har en välutvecklad hörsel, mycket bättre än deras syn. Deras öron är mycket rörliga så att de kan fånga in ljud från alla håll. Detta är en självklarhet för ett flyktdjur som hästen. Ska man klara sig från att bli uppäten gäller det att höra angriparen snabbt. Hästens uttrycker även sin sinnesstämning med sina öron. En pigg och nyfiken häst riktar sina öron framåt mot dig medan en häst som inte vill vara med kan stryka sina öron slätt bakåt efter mankammen. Då är det bäst att man ser upp på vad som kan hända som nästa steg. Hästars öron kan dessutom se väldigt olika ut, en del har långa öron, en del små, en del tulpanformade, en del har öron som nästan korsar varandra när de blir uppmärksamma på något.
Det är en fantastisk upplevelse att rida ute på vintern när snön knarrar under hovarna, hästarna frustar och att sedan få galoppera iväg med snön sprutande runt hovarna. Det finns bara två tillfällen när jag gillar fart så mycket att det ger en bubblande känsla. Det ena är att få dra iväg i en snabb galopp och det andra är när ett flyplan accelererar vid start. Jag kan kanske hitta fler men nu håller jag på att tappa hörselämnet.
Hörseln är ytterligare ett sinne som är helt fantastiskt. Tänk bara vilka ljud man kan höra, både trevliga och otrevliga. Har du hört att våren är på väg? Det kan man höra bland annat på talgoxens sång. Jag kan ibland bli ganska insnöad på viss musik och lyssnar på samma låtar om och om igen. Efter ett halvår/år så kan jag börja om med samma låtar igen. Gruppen Queen är en av mina stora favoriter som håller för att lyssna på i decennier.
Vad kan jag få ut av min hörsel i samband med hästen?
Bland det mest rogivande är att vara på stallet sent en kväll när hästarna äter sitt hö. Det låter så lugnt och rytmiskt på något sätt. Jag kan också urskilja när de hästar jag hanterar hälsar på mig på morgonen när jag kommer till stallet. Hur de kan förstå att det är jag som kommer vet jag inte men antingen hör dom mig, ser mig bland alla andra eller känner lukten av mig? Man kan också höra på hästens gnäggning vilket humör den är på, otålig, lugn, upphetsad mm. Ston (hästmammor) har många olika läten för att kommunicera med sina föl.
Jag kan också använda min hörsel för att upptäcka om hästen är halt dvs den rör sig inte med jämnt steg utan är lite i otakt eller slår i någon hov hårdare än den andra. Det går att på ett tidigt stadium upptäcka om hästen har en sko lös för man hör det på ljudet när den går på ett hårt underlag.
Rider man ute i mörkret så lyssnar jag mera och hör då många fler ljud. En gång, när jag var i yngre tonåren, red jag ute på kvällen och hörde ett mycket skrämmande skrik. Jag kan säga att jag var glad att jag satt på en häst för då kan man förflytta sig snabbt iväg om det behövs. Det skrikande ljudet visade sig vara ett rådjur. Jag hade inte i min vildaste fantasi trott att rådjur kunde låta så.
Hästar har en välutvecklad hörsel, mycket bättre än deras syn. Deras öron är mycket rörliga så att de kan fånga in ljud från alla håll. Detta är en självklarhet för ett flyktdjur som hästen. Ska man klara sig från att bli uppäten gäller det att höra angriparen snabbt. Hästens uttrycker även sin sinnesstämning med sina öron. En pigg och nyfiken häst riktar sina öron framåt mot dig medan en häst som inte vill vara med kan stryka sina öron slätt bakåt efter mankammen. Då är det bäst att man ser upp på vad som kan hända som nästa steg. Hästars öron kan dessutom se väldigt olika ut, en del har långa öron, en del små, en del tulpanformade, en del har öron som nästan korsar varandra när de blir uppmärksamma på något.
Det är en fantastisk upplevelse att rida ute på vintern när snön knarrar under hovarna, hästarna frustar och att sedan få galoppera iväg med snön sprutande runt hovarna. Det finns bara två tillfällen när jag gillar fart så mycket att det ger en bubblande känsla. Det ena är att få dra iväg i en snabb galopp och det andra är när ett flyplan accelererar vid start. Jag kan kanske hitta fler men nu håller jag på att tappa hörselämnet.
Kommentarer
Trackback
