Umeås idrottsliv i mitt hjärta
Tiden går fort när man har roligt, nu har det snart gått ett år sedan jag sist satte mina fötter på svensk mark. Självklart finns det många saker jag har saknat med Sverige under mitt år i Mexico. Här tänkte jag nu ge er en bild av vad jag saknar och har saknat av den berikade idrottsrörelsen vi har i Umeå.
Jag saknar de brinnande, levande och utvecklande diskussionerna på Idrottens Hus mellan Västerbottens Idrottsförbund och SISU Idrottsutbildarna med syftet att tillsammans med föreningarna och förbunden utveckla den Västerbottniska idrottsrörelsen.
Jag saknar samtalen tillsammans med personalen på Umeå Fritid, främst Kjell och Kjell, våra diskussioner och deras handfasta vägledning i stödet för det rika föreningslivet som finns i Umeå.
Jag saknar arbetet tillsammans med våra samarbetspartner (Västerbottens Idrottsförbund, SISU Idrottsutbildarna, Unionen, Fastighetsanställdas Förbund, Arbetsförmedlingen och HSO) som vi hade i Equalprojektet "1+1=3" i processen att förbättra arbetssituationen för anställda med lönebidrag och deras ideella arbetsgivare inom idrottsrörelsen i Västerbotten.
Jag saknar att passera någon av de flertalet konstgräsplaner som finns i Umeå och kunna uppleva farten och intensiteten som finns där under en helt vanlig träning.
Jag saknar att kunna besöka Gammliahallen eller IKSU Sportcenter för att få en smak av elitidrott i form av innebandy eller basketboll.
Jag saknar att kunna besöka Gammliavallen och hejja pa de fantastiska spelarna i Umeå IK, bättre marknadsföring för Umeå som stad kan väl inte finnas?
Jag har saknat att jag inte fick chansen att bevittna den bragdartade säsongen som Umeå Citys herrlag i innebandy gjorde när de tog steget upp i Superligan.
Jag saknar att inte kunna vara på plats på IKSU Sportcenter en helt vanlig måndagskväll och se mängden av människor som är på plats för att träna eller bara må bra.
Jag saknar att inte kunna aka ut till Stöcke och till idrottsplatsen BUA för att kunna se livet, glädjen och gemenskapen bland alla barn och ungdomar som tränar och leker. Detta är något som för mig kan betecknas som själva hjärtat av den svenska idrottsrörelsen.
Jag saknar att inte kunna passera näridrottsplatsen på Teg och se alla människor som har samlats för att utföra sin egna spontanidrott.
Jag saknar att inte kunna åka till Dragonhallarna för att svettas borta någon timme på tennisbanan.
Jag saknar att inte kunna knyta på sig löparskorna och ta en löprunda med Nydalasjön i bakgrunden.
Jag saknar att inte kunna tillsammans med en kompis gå iväg till någon av minigolfbanorna för att putta bollen i hål.
Det här är några av mina exempel på hur just du kan ta del av det rika idrotts- och föreningsliv som finns i Umeå Kommun. Som född och uppvuxen dalmas så kommer jag från ett brett idrottsliv från början, men när jag flyttade till Umeå hamnade jag i en idrottskommun som varje dag gjorde mig förvånad genom att uppvisa ett sådant rikt och innehållsrikt utbud.
