Kvinnor och idrott
Jag kan inte påstå att jag någonsin lagt någon större energi vid frågan om jämställdhet mellan kvinnor och män men tiden här har fått mig att tänka till och öppna ögonen. Jag anser inte att den svenska idrottsrörelen är jämnställd men i jämföresle med Mexico och regionen här så diskuterar vi detaljer. Kvinna och idrott hör liksom inte ihop här. Kvinnorna ska sköta hem och familj. Tidigare, när jag själv var ute och sprang här var det inte helt ovanligt att förbipasserande tittade storögt och skrattade. Nu vet de vem jag är, byn är inte så stor, men jag är fortfarande en utlänning och i deras ögon inte som dem. Det finns inga kvinnor att se upp till inom idrotten. Stolta och positiva förebilder som Umea IK, IKSU etc saknas helt.
På kvällarna befinner jag mig ofta vid idrottsplatsen i Zipolite som består av en fotbolls- respektive basketplan. Efter att ha tillbringat nästan 11 månader på denna idrottsplats med män, män och åter män blir jag glad när jag ser att ett 20-tal unga kvinnor som spelar fotboll. De har till och med delat planen med männen och de spelar tvärsöver, sida vid sida. Jag går fram och pratar med en av dem och hon berättar att de börjat spela några gånger i veckan och att de snart ska spela sin första match. Stort.
I höstas genomförde vi en löpartävling här. En motionstävling i allra högsta grad. Jag poängterade gång på gång att vi skulle ha en klass även för kvinnor. Förslaget gick igenom med kommentaren att inga kommer ända att delta och inte ska de väl i vart fall ha samma priser som männen. Vi blev lika många kvinnor som män som deltog. Jag hoppas att den här typen av små händelser kan så ett frö och få åtminstone någon att tänka lite större. 
