Invigning med avslutning
Nu är det igång och nu är det över!
MADE invigdes i kväll - nu är årets mångfacetterade kulturfestival invigd och detta dagen efter att Dansbiennalen startat. Samtidigt innebar starten på festivalen att projektet med Klagokören avslutades med uruppförandet på invigningen. Det var fullproppat i Baren och många fick inte plats - så som ska det vara vid viktiga evenemang!
Men men men! Vilken fantastisk upplevelse var det inte att känna laddningen, koncentrationen och kraften hos de 40 klagosångarna när allting brakade loss. Som en våg, en duktig bredsida spottade de ur sig fraserna. Alla sjöng av hjärtans lust. Lennart och Tarja deklamerade. Tobbe hade övat in sin virtuosa nyckelharpostämma utantill och texterna satt som en schmäck! Åhörarna fnittrade och myste. Glada och upprymda tog vi emot folkets jubel. Amatörerna har gjort det igen. Hoppas vi får göra det fler gånger - TACK!
Sedan var det dags för en av årets två vokala höjdpunkter under MADE: Meredith Monk! Den andra är David Moss och han levererar sitt på torsdag kväll tillsammans med Symfoniorkestern. Tillbaka till Monk. För er som inte hört henne kan jag berätta att hon är stilbildare och förgrundsfigur för den moderna röstkonsten. Att återge en konsertupplevelse låter sig inte göras - det är alltför många som gör det ändå (och somliga tar betalt för det dessutom...) men en rätt omtumlad publik lämnade Teatern efter en och en halv timme. Var du där?
Synd att man inte hinner med att springa på allt. Ofta är det de mindre och udda akterna som kan överraska och beröra. Ska bara vara åhörare i morgon, det blir bra.
Jag fascineras av de som har amatörens passion och dessutom driver och stimulerar andra. Idrottsledare, till exempel. Eldsjälar. I yngre dar så var jag så begeistrad av de fantastiska uppsättningar som lärarinnan teaterpedagogen och fritidsregissören Margreta Söderwall gjorde med unga amatörskådespelare i Umeå Shakespearesällskap. I tjugo års tid, 1952-1972 organiserade hon och regisserade en mängd pjäser, främst Shakespeare-klassiker men även Strindberg och grekiska dramer. Jag var själv aldrig med men många av mina kamrater. Tittar man i matriklarna så finns där förbluffande många umeåbegåvningar som från Margretas famn tagit stora språng till hjärtat av svenskt kulturliv. 2001 blev hon hedersdoktor vid UMU. Eldsjälen brinner fortfarande - till sommaren fyller hon 96 år!
MADE invigdes i kväll - nu är årets mångfacetterade kulturfestival invigd och detta dagen efter att Dansbiennalen startat. Samtidigt innebar starten på festivalen att projektet med Klagokören avslutades med uruppförandet på invigningen. Det var fullproppat i Baren och många fick inte plats - så som ska det vara vid viktiga evenemang!
Men men men! Vilken fantastisk upplevelse var det inte att känna laddningen, koncentrationen och kraften hos de 40 klagosångarna när allting brakade loss. Som en våg, en duktig bredsida spottade de ur sig fraserna. Alla sjöng av hjärtans lust. Lennart och Tarja deklamerade. Tobbe hade övat in sin virtuosa nyckelharpostämma utantill och texterna satt som en schmäck! Åhörarna fnittrade och myste. Glada och upprymda tog vi emot folkets jubel. Amatörerna har gjort det igen. Hoppas vi får göra det fler gånger - TACK!
Sedan var det dags för en av årets två vokala höjdpunkter under MADE: Meredith Monk! Den andra är David Moss och han levererar sitt på torsdag kväll tillsammans med Symfoniorkestern. Tillbaka till Monk. För er som inte hört henne kan jag berätta att hon är stilbildare och förgrundsfigur för den moderna röstkonsten. Att återge en konsertupplevelse låter sig inte göras - det är alltför många som gör det ändå (och somliga tar betalt för det dessutom...) men en rätt omtumlad publik lämnade Teatern efter en och en halv timme. Var du där?
Synd att man inte hinner med att springa på allt. Ofta är det de mindre och udda akterna som kan överraska och beröra. Ska bara vara åhörare i morgon, det blir bra.
Jag fascineras av de som har amatörens passion och dessutom driver och stimulerar andra. Idrottsledare, till exempel. Eldsjälar. I yngre dar så var jag så begeistrad av de fantastiska uppsättningar som lärarinnan teaterpedagogen och fritidsregissören Margreta Söderwall gjorde med unga amatörskådespelare i Umeå Shakespearesällskap. I tjugo års tid, 1952-1972 organiserade hon och regisserade en mängd pjäser, främst Shakespeare-klassiker men även Strindberg och grekiska dramer. Jag var själv aldrig med men många av mina kamrater. Tittar man i matriklarna så finns där förbluffande många umeåbegåvningar som från Margretas famn tagit stora språng till hjärtat av svenskt kulturliv. 2001 blev hon hedersdoktor vid UMU. Eldsjälen brinner fortfarande - till sommaren fyller hon 96 år!
Kommentarer
Trackback
