umea2014

Jag som ska blogga den här veckan heter Marianne Hård af Segerstad, till vardags en del av projektgruppen för Kulturhuvudstad 2014, just nu tjänstledig i drygt två månader och bor då i Indien.

I förra veckan, närmare bestämt tisdagen den 9 december tänkte jag min första kulturhuvudstadstanke sedan jag kom ner i mitten av november. Då inföll nämligen Dagen D, den dagen då den tretton man starka juryn skulle meddela beslutet om vilka städer som kommer att gå vidare. Kl 17.00 svensk tid (21.30 indisk tid) skulle beslutet offentliggöras. Jag var beredd att följa rapporteringen på nätet och internetcaféet var förvarnat. Champagne finns förvisso inte, men något slags firande kunde det säkert bli... Killarna på internetcaféet var påtagligt intresserade även om de nog inte riktigt begriper det här med kulturhuvudstad... 

Kvart i nio kom monsunregnet. Maken Calle och jag var just på väg att gå ut fran vårt hus i palmskogen i Kovalam i Kerala i södra Indien när säsongens sista (tror vi) riktiga monsunregn valde att slå till. Ett monsunregn har absolut inga som helst likheter med ett vanligt stilla sommarregn, inte ens en gång ett hällregn en tråkig höstdag. Ett monsunregn ar något helt annat. Man kan helt enkelt inte gå ut. Man dränks... Tio minuter over nio blev det totalt strömavbrott i hela Kovalam. Allt var kolsvart. Regnet vräkte ner.

Efter att ha trevat oss fram i kolmörkret fick vi fram en ficklampa och två IKEA-ljus och satte oss på verandan. Någon promenad till internetcaféet blev det givetvis inte tal om. I ficklampesken kokade vi spaghetti och stekte tomater och vitlök, varefter jag lyckades orientera mig fram till mobilen. Kolsvart, ihållande regn, i palmskogen i södra Indien. Men - telefonen fungerade.

- Hej, sa Fredrik Lindegren, segerrusig från Filmhuset i Stockholm. Vi går vidare. Vi och Lund.
Det hördes lika bra som om jag ringt fran Öst på stan till Vännfors. I bakgrunden sorlade EU och Umeås politiker.

- Det var svåra frågor, sa Fredrik, men vi svarade bra!

Jag suckade lättad.

Efter en timme avtog monsunregnet och naturen torkade upp så snabbt som den bara gör i tropikerna. Maken hade redan somnat, så jag firade själv med en kopp te pa verandan. Strömmen kom tillbaka. Palmskogens alla ljud började åter höras. Syrsorna, gräshopporna, ekorrarna, grodorna...

Imorgon ska jag berätta mer om vårt liv i södra Indien.

Marianne Hård af Segerstad