Att lära av kreativa inlandsbor
Med coverbandet åker vi mycket i det Norrländska inlandet. Ofta blir jag fascinerad av hur smarta människor det finns på dessa orter. Orter som egentligen är dömda att avfolkas och sakta men säkert dö, vänder trenden och i ett nafs kan de investera miljoner i sina hotell och restauranger.
Det som jag tycker varit genomgående drag är att man jobbat med naturen istället för mot. Medan Umeå snickrar på ett äventyrsbad under tak, som faktiskt redan finns på så många orter, däribland Holmsund nån mil utanför Umeå, gör de kreativa inlandsborna tvärtom.
Man marknadsför snö och kyla till människor från hela världen. I Arvidsjaur fick vi berättat hur deras utländska gäster vid en tur med dyra skotrar egentligen var mest fascinerade över att koka kaffe direkt på elden. Vid andra besök vid toppmoderna hotell i vårt norrländska inland utnyttjar man isen och snön och kylan till biltester. För att inte tala om Borgafjäll eller Kittelfjäll eller de andra fjällorterna där man insett vilken otrolig rikedom naturen har att erbjuda. Älgfarmarna är ytterligare ett exempel, eller den fantastiska mannen som fått idén om "Stoorn" - en jätteälg som ska byggas mitt i ingenstans med restaurang och konferensanläggning i magen.
Umeå har några såna idéer. Isskulpturerna är en sån. Ljusfestivalen som var förra året är en annan. Min tanke är att man kan jobba vidare på samma bana. Vad har vi i Umeå som inte finns i övriga världen?
Hur kan vi nyttja och utveckla den rikedomen?
Vännästanken, med att hitta ett stort stenbrott och göra det till en konsertlokal går helt i linje med mitt tänk.
Umeå är en vacker stad (enligt mitt skivbolag även känd för sina många korvförsäljare, han påstår att ingen annan stad har så många korvförsäljare per kvadratmeter) med otrolig kompetens och potential. Men, jag tror att vi hela tiden får vara noga med att inte hamna i ett "wannabe-Stockholm" läge. Eller nån annan stad. Umeå kan aldrig bli Stockholm, försöker vi blir det bara patetiskt. Däremot kan Umeå utveckla Umeå.
Det som jag tycker varit genomgående drag är att man jobbat med naturen istället för mot. Medan Umeå snickrar på ett äventyrsbad under tak, som faktiskt redan finns på så många orter, däribland Holmsund nån mil utanför Umeå, gör de kreativa inlandsborna tvärtom.
Man marknadsför snö och kyla till människor från hela världen. I Arvidsjaur fick vi berättat hur deras utländska gäster vid en tur med dyra skotrar egentligen var mest fascinerade över att koka kaffe direkt på elden. Vid andra besök vid toppmoderna hotell i vårt norrländska inland utnyttjar man isen och snön och kylan till biltester. För att inte tala om Borgafjäll eller Kittelfjäll eller de andra fjällorterna där man insett vilken otrolig rikedom naturen har att erbjuda. Älgfarmarna är ytterligare ett exempel, eller den fantastiska mannen som fått idén om "Stoorn" - en jätteälg som ska byggas mitt i ingenstans med restaurang och konferensanläggning i magen.
Umeå har några såna idéer. Isskulpturerna är en sån. Ljusfestivalen som var förra året är en annan. Min tanke är att man kan jobba vidare på samma bana. Vad har vi i Umeå som inte finns i övriga världen?
Hur kan vi nyttja och utveckla den rikedomen?
Vännästanken, med att hitta ett stort stenbrott och göra det till en konsertlokal går helt i linje med mitt tänk.
Umeå är en vacker stad (enligt mitt skivbolag även känd för sina många korvförsäljare, han påstår att ingen annan stad har så många korvförsäljare per kvadratmeter) med otrolig kompetens och potential. Men, jag tror att vi hela tiden får vara noga med att inte hamna i ett "wannabe-Stockholm" läge. Eller nån annan stad. Umeå kan aldrig bli Stockholm, försöker vi blir det bara patetiskt. Däremot kan Umeå utveckla Umeå.
Kommentarer
Postat av: T-Nor
Stockholm självt är ju också patetiskt. Det är meningslöst att försöka bli som Paris, New York eller Prag. Vi ska vara och utveckla oss själva, sedan kan man förstås knycka godbitar av andra.
Trackback
