umea2014

Välkomna. Jag som bloggar (hatar det ordet för övrigt) denna vecka heter Niklas Carlsson. De flesta av er kanske känner mig via något av de större projekt och satsningar jag är involverad i, till exempel http://www.kulturnatta.com, men jag tänkte börja med att säga jag tror att en av de viktigaste egenskaper man måste försöka bibehålla och utveckla som projektledare för en stor satsning är en förmåga att skilja på sak och person, roller, rättigheter och skyldigheter och göra sitt bästa därtill.

 

När man representerar någon eller något hamnar man i mer eller mindre omfattning i offentlighetens ljus på gott och ont, alltsom oftast förknippad med en organisations värderingar eller en idéburen verksamhets entitet, något som ofta kanske stämmer till viss del men som faktist sällan ger en särskilt lyckad bild av en individ. Därav väljer nog många att sticka huvudet i sanden och låta saken bero, medan en del dumdristigt nog tar tjuren vid hornen och försöker förklara hur saker och ting egentligen hänger samman. Jag är nog en av de senare. Tror jag. Välkomna än en gång till mitt gästbloggande och hoppas ni kommer finna en stunds förnöjelse i mitt orerande.

 

Jag tänkte ägna detta första inlägg med att presentera mig själv lite för er alla som läser detta och förhoppningsvis såväl skingra lite rökridåer samtidigt som jag ta tillfället i akt att dela med mig av mina funderingar kring Umeås satsning att bli Kulturhuvudstad 2014 med allt vad det innebär.

 

Dags att slå an tonen direkt kanske. Jag har inte slagit något slag för kulturen ännu men tänkte väl passa på att slå till med en del väl valda texter under denna vecka i alla fall till er läsares nöje eller missnöje. Min inledande rubrik är egentligen en slogan som jag lånat från arbetet med Kulturnatta, men jag finner den också mycket passande för vad en kulturhuvudstadssatsning behöver lyckas med för att inte bara vinna, utan faktiskt också vara en huvudstad för kultur. Att engagera en stad är en enorm uppgift men om ni frågar mig så räcker det inte med att bara samla åsikter, visioner och idéer, det är bara första steget. Därefter kommer även att synliggöra och förverkliga idén/visionen. Jag återkommer nog till detta senare (och jo, jag vet att kampanjen och projektgruppen har en liknande tanke med arbetet). Först kanske en liten presentation av mig är på sin plats.

 
En Jämtlänning in New York?
Undertecknad är en inflyttad Umeåbo sedan drygt 10 år, härstammande från republiken Jämtland. Kanske tog jag med mig det jamtska lynnet och tjurskalligheten, men säga vad man vill om den egenskapen så får vi oftast något gjort när vi väl tar oss för något. Detta leder mig smått osökt in på ämnet fördomar och stereotyper. Många är de som tyvärr dömer hunden efter håren (håret när det kommer till många subkulturer i alla fall), men jag hoppas att den bild av mig ni nu fått kommer att krossas eller åtminstone nyanseras under denna blogg-vecka. Lite som en kampanj... ...för en kulturhuvudstad i norr inför en stor europeisk union och dess bild av det exotiska nordliga rummet, vår ungdomlighet och .. ja vad det nu var vi sa att vi var? Sak och person kanske även gäller för en stad, vad vet jag. 


Jämtländsk sommarnatt... det ni! ;)   foto: undertecknad

Min allra första kontakt med Umeås kulturliv var när mitt band fick en spelning på gamla Galaxen (som då låg vid korsningen E12/Östra Kyrkogatan i Folkets Hus gamla lokaler - jag återkommer garanterat till Galaxen senare i mitt bloggande kan ni lita på). Jag minns att jag fastnade då för hur otroligt brett subkulturliv Umeå tycktes ha och den mängd världsnamn bland artister i dessa genrer som dolde sig i varje gathörn. Staden hade potential kände jag. Givetvis blev jag nyfiken att se om jag hade rätt i mitt antagande...

 

Spelning på Galaxen under 90-talet med Uppsalasynthbandet Malaise, foto undertecknad

Så jag beslutade mig för att bosätta mig här på obestämd tid och utforska mina möjligheter till självförverkligande i en stad som åtminstone på ytan tycktes ha de förutsättningar som krävs för att man ska kunna lyckas som kulturarbetare. Kulturarbetare är för övrigt ett rätt meningslöst ord har jag insett då det ofta saknar värde i sin definition helt beroende på sammanhang men, men, nog om det för nu.

 

För att hoppa hastigt framåt i historien till dags dato så, efter att ha arrangerat två upplagor av Kulturnatta och med den tredje annalkandes, känner jag att mitt beslut att stanna nog var rätt. Jag ställer frågan om Umeå tex haft Norrlands största alternativmusikförening och av landets största kulturnätter om jag inte fått den där spelningen på Galaxen 1993... Men det intressanta är inte här att självgott hävda min egen betydelse utan det jag vill komma fram till är att vi är nog MÅNGA eldsjälar inom Umeås så kallade kulturliv, alla med betydelse på många plan för en helhet, som har våra egna små anledningar till varför vi valde att stanna här och verka. Frågan jag ställer som är öppen är: Vilka är dem som i dag kommer till Umeå och reflekterar över sina möjligheter att verka i vår stad och hur möter vi dem? Många av dem är de som kommer att vara aktörer i vårt kulturella rum år 2014. Låt oss möta dem med hjälp, stöd, engagemang och allt det som vi alla tyckte vi fick eller borde fått när vi en gång började vår bana som kulturaktörer i denna blivande kulturhuvudstad. Då kommer vi att ha ett brett stöd för tanken om att 2014 vara värdiga titeln.

 

Men jag då? Jag lovade ju att berätta lite om mig själv också, kanske även lite mer konkret och aktuellt. Jag arbetar i dag med kultur. Det är i sig en oerhörd lycka att faktiskt få arbeta med något som ger en daglig stimulans och en vilja att vara på jobbet, trivas och utvecklas. Men vid närmare eftertanke finner jag det anmärkningsvärt att man faktiskt ska betrakta det som ren lyx att få arbeta med det man har kompetens för och nätt och jämt överleva på det... Men så är det väl inom kultursektorn. Jag är en av de som efter tio års ideellt slit fann en väg till arbete (sliter för övrigt ideellt utöver mitt arbete fortfarande troligtvis lika mycket...) och därefter har jag lyckats hänga mig kvar (även om arbetsförmedlingen inte anser att det jag gör har med kultur att göra, för att instämma med en tidigare bloggares smått kritiska inlägg).

 

I dag är jag koordinator/projektledare för Umeås Kulturnatta och arbetet är inne i en oerhört hektisk fas just nu. Jag ska förtälja mer om Kulturnatta under veckan, var så säkra. Förutom att vara mer än heltidssysselsatt arrangör så är jag även hårt engagerad i det ideella kulturföreningslivet som föreningsmänniska, arrangör, producent och en del annat, såväl lokalt som nationellt samt själv utövare av bland annat musik, sång, eldkonst, foto och bild. Jag säger som den där dåliga TV-satsningen som kanske några av er också tyvärr minns att det kommer mera...

Kulturnatta - publik. foto: Juhani Rajala

 Nästa kapitel...

Under veckan så hoppas jag få tid att belysa, fundera kring och spekulera kring fenomenet Kulturhuvudstad och Umeås kulturliv, men även tid att berätta en del om mig, mitt liv och det som händer runtom mig i kultursfären, saker ni kanske inte trodde fanns, människor ni inte mött och historier ni aldrig hört.

 

Men först tänkte jag ta tillfället i akt att tipsa er om att gå på konsert på Idunteatern 20 april och skåda viskungen Mikael Wiehe samt den lokala talangen Jonas Lundström, enligt mig en av Umeås absolut bästa, med en röst som kan ta sig an världen. Missa inte.
http://www.biljettcentrum.com/Evenemang.asp?VID=1889

Mikael Wiehe - pressbild från United Stage Artist

Vi syns i morgon... nu orkar jag inte skriva mer - det är faktiskt helgdag, även för en kulturarbetare.