Torsdag förmiddag

Först en sak till Emma: precis som du kände jag att jag måste bevisa något,
innan jag var värdig att räkna mej som same, delta i gemenskapen.
Länge kände jag mej utstött, utan att egentligen vara det.
Det är inte bara ett yttre utanförskap, utan också en inre tröskel man måste ta sig över.


Såhkie, Umeå sameförening, var en öppen famn för mej.
Men när herrlaget, som jag lyckades samla ihop inför Same-SM i innebandy 2005
skrällde till mot de etablerade lagen och vann silver,
muttrades det en del i vissa kretsar.
Var deltagarna i mitt herrlag verkligen tillräckligt mycket samer?
Först för några veckor sedan har jag äntligen fått en officiell
(nåja, halvofficiell) bekräftelse från SSIF (samernas idrottsförbund)
på att mitt lag får se ut som det gjorde år 2005...


Nu ska vi ansöka om att få arrangera Same-SM i innebandy år 2007 här i Umeå.
Då kan vi koncentrera oss på det motstånd vi möter på plan,
inte motståndet utanför.
Jag skulle gärna se att vi fick ihop ett damlag också till år 2007.
Hör gärna av dej till Såhkie om du är intresserad Emma,
eller om du vet någon annan med samiska rötter som är det!


Annars är det som vanligt, just nu.  Fortfarande inget telefonsamtal från Skåne.

Ingen reaktion på jiingi-jojk-låten.
Om ingen har ringt imorgon ringer jag själv.

Den där drömmen, den där kicken,

att andra människor ska höra och sjunga med i det som jag diktat,

den tänker jag i alla fall fortsätta att drömma lite till.

  


Man kan ju skriva dikter också.

Problemet med dikter är bara,

att dom sällan når lika långt ut,

som dom ord som bärs fram på en matta av musik.

Låttexternas poesi gräver sig djupare in

på samma sätt som jojkens ljudlek när man deltar i den.


 

En dikt kan man läsa tyst,

Men en sångtext till en hittmelodi, den lockar och drar,

tigger om att sjungas med i.

Enstaka ord först, och så till sist alla orden, när låten väl sitter.



Håll med om att det måste finnas jättemånga fler låttexter som sjungs

än dikter som reciteras.


Kommentarer
Postat av: Emma

Buoris! På tal om Såhkies öppna famn vill jag berätta att jag valdes in i styrelsen direkt som ny medlem. Jag har läst om innebandy-diskussionen. Och jag är jätteglad att spelarna blev godkända.
Jag är också fjärde generationens sameättling.

För mig personligen är lagbollsporter inte min grej. Jag gillar dock kom -i -form satsningar som Vårruset, där alla tjejer är välkomna oavsett ambitionsnivå.

Hivás
/Emma

2006-09-11 @ 10:13:04
Postat av: Anonym

Ja, du har rätt i att det är fler sånger som sjungs än dikter som läses. Helt rätt. Verkligen. Så är det.

2006-12-28 @ 00:30:26
URL: http://www.villle.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0