Dansa, dansa, dansa!

Dotterns klass har ordnat skoldisco i kväll och jag har varit en föräldrar på plats i några timmar. Problemen som uppstod var av skiftande karaktär. Två av de minsta tjejerna började gråta och ville hem redan innan den första halvtimmen hade gått. Någon ville ha hjälp att reda ut sitt hoptrasslade halsband och en annan liten dam ville ha mer pengar att handla godis för!
Åker plötsligt bakåt i tiden och tänker på mina egna skoldanser, som det hette på den tiden. Åh alla tryckare i mörkret i skolans matsal och den där killen som jag var så kär i, suck!
Som varandes lantis är jag uppvuxen med pardans och har i alla tider tyckt att det är så skoj! Fick dock erfara att det inte är något man pratar om i bildade kretsar! Nej fy då! Snacka om att inte räknas till kultur, hockey kan vara det men inte dans!? Märkligt! Och varje gång det skrivs ett dansreportage så är det som om man beskriver något märkligt ställe på en obebodd ö eller så, lika exotiskt.
Men så dök Let´s dance upp i TV och plötsligt var dansen något häftigt och vackert, kanske rent av kultur?!
Låt mig ta hjälp för att beskriva detta med dans. Jag skulle vilja citera Birgitta Holm, litteraturprofessorn som i mogen ålder gick danskurs och nu är en överdängare på tango, salsa och lindy hop. Hon berättar att om hon alltid har dansskorna med i handväskan, är hon bortbjuden på middag och tycker att det blir tråkigt så kan hon dra iväg på dans i stället! Nåväl, så här beskriver hon pardans, ........"Pardansen som ett eget tillstånd, ett av de högsta. Ingenstans är som här samspelet avgörande. Två varelser som stämmer in sig på varandra och på bråkdelen av en sekund ingår i det mest subtila samspel. Och ingenting är förutbestämt. Att gå upp och dansa är att varje gång kasta sig ut i det okända, ingå i en varje gång lika överraskande kärleksaffär mellan fem: partnern, musiken, golvet, de andra paren, de som tittar på.
Och allt är här och nu.
..........egentligen vet vi det alla. Att pardans är det högsta tillståndet på jorden. Två steg från himlen."

Ja hon har så rätt, när det verkligen stämmer då är man två steg från himlen......min nästa drömresa ska gå till Kuba och där ska jag verligen lära mig dansa salsa!


Artikeln jag citerat heter just "två steg från himlen " och var införd i Aftonbladet den 10/2 2006 och som sagt skriven av Birgitta Holm. Hon har även skrivit en bok som heter Pardans, finns att låna på biblioteket.

Nu tackar jag för mig och denna bloggvecka och lämnar över ord, och kanske även bild, till galleriägare Stefan Andersson.
Godnatt! /Maria 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0