Målen är viktiga för mig
Mål, mål och ännu mera mål...
Ett av de stora målen för mig hittills i livet har varit att gå ut skolan och ta studenten. När jag gick i sexan brukade jag tänka: ”Shit jag har gått halva skolan, nu är det bara hälften kvar!”. Så redan då var det här med studenten och att bestämma själv vad man ville göra ett stort mål.
Nu när jag har klarat mitt mål och lämnat skolan och alla de delmål som skolan sätter upp för en så inser jag hur vilsen jag är i livet. Jag har pratat med en del kompisar om det här och vissa känner likadant.
Jag vill bli skådespelare, det är mitt mål nu… Men det är ett mål som jag knappt vågar bygga min framtid på. Jag vet hur svårt det är att lyckas inom teatern, hur svårt det är att komma in på teaterhögskolan och jag vet hur jobbigt det kan vara att leva med så dålig lön som många kulturarbetare har idag. Ändå vill jag innerst inne bli skådespelare, men är det då ett mål som är så stabilt att jag kan fästa mina ”livstrådar” i det och våga satsa på det till 100 %?
Efter studenten blir man tvungen att som ung teaterintresserad välja väg. Antingen satsa till 100 %? Eller känna sig nöjd med att spela amatörteater och ha teatern som ett fritidsintresse. Jag valde nog någon slags mittenväg, något slags antingen eller och därför är jag fortfarande en förvirrad ung person utan riktigt tydligt mål. Jag måste bestämma mig för ett mål!
Men idag skiner solen igen och mina mål spelar ingen roll, men någon gång måste jag välja och kanske tvingas jag då att välja bort en av mina största drömmar för alla kan ju inte bli skådespelare, det är den tråkiga sanningen.
Hallå! Är det nån som vet vart jag är på väg? Kan ni fixa ett mål åt mig?
Nu ska jag cykla tandemcykeln till jobbet, men först en fråga till dig:
Varför kan inte alla bli vad de vill?
Det är typ ganska svåra frågor du ställer.
ingenting är omöjligt i livet...om du verkligen brinner för skådespeleri.. så satsa på det, det kommer inte bli lätt men det är så man kommer långt i livet genom att kämpa och inte ge upp hoppet, livet är ingen dans på rosor. Vem säger att vi inte kan bli det vi vill??!!
