umea2014

Ny bloggare, vem är jag?

Hallå där ute! Jag heter Sverre är 20 år och ska blogga vecka 41! Det är jag som finns på många bilder om kulturhuvudstad 2014 med de orangea byxorna och den smala gröna slipsen. Jag har gått teaterprogrammet på Midgårdskolans gymnasium och jag har ett stort engagemang i teaterumeå. Jag jobbar som ungdomsombud på Umeå kommun med att öka inflytandet för unga i kommunen och skolan. Här på bloggen är jag Sverre och representerar inte Umeå kommun.

 
Tog en bild igår, så här ser jag ut...


Generationernas möte är en viktig del i kulturhuvudstaden

Alla människor är viktiga och alla människor har något att berätta, vare sig de är 58, 89, 16 eller 4 år gamla! Jag älskar att möta människor och ännu mer att betrakta dem, hur lika alla är i sina mönster men också hur olika alla är på samma gång. Människor är kultur för mig. Jag möter många människor varje dag och för mig är det viktigt att lyssna på dem och deras berättelser.

 

När jag åkte tåg till Stockholm för en månad hamnade jag i samma kupé som en gammal dam, 88 år tror jag hon var (ändå sov hon på översta bädden!) När vi passerat Vännäs började vi prata med varandra vi skapade en generationslänk som gav mig så mycket energi. Hon berättade om sitt liv som missionär i Afrika och hur hon hade växt upp i Sorsele. Vi pratade om politik och livet så länge att de andra medresenärerna han bli smått irriterade på oss.

 

På 50-talet var hon flera år i Afrika utan att komma hem till Sverige, förhållandena där var mycket fattiga, men ändå var människor glada, skrattade och levde ett rikt liv! Under tiden som hon var i Afrika hände det mycket i Sverige, Sverige blev ett rikt land där invånarna fick mer och mer överflöd. Hon berättade för mig att när hon kom hem så mådde hon illa av allt överflöd hon såg omkring sig, hon hade svårt att förstå att det kan finnas såna orättvisor i världen. Om 2000-talets Sverige tyckte hon att det fortfarande var som att alla bara skulle ha mer hela tiden, mer välfärd, mer pengar och mer saker.

 

Hon fick mig att tänka efter. Visst, jag tycker att Sverige ska vara så välmående som det är idag, det sa jag till henne. Men varför måste orättvisorna vara så stora? Alla i China har ju också rätt till en egen bil! Jag förstod hur snabbt vårt Sverige har förändrats och hur lätt vi glömmer att vi också hade det bra förr, fast på ett annat sätt. Jag hade inte börjat tänka på det om inte vårt generationsmöte ägt rum. 

Innan vi skildes åt lovade vi varandra att jag skulle föra vidare hennes tankar om världen till min generation. Hon skulle föra vidare mina tankar och budskapet om att lyssna på ungdomarna till den äldre generationen. Det viktigaste vi enades om var att inte se på världen så ”svart eller vitt”.

 

Det var ett möte som jag aldrig kommer att glömma, det var en magisk stund på ett nattåg mot Stockholm.

 

Jag vet att vi bygger en kulturhuvudstad genom precis det här, mötet mellan människor, ung som gammal. Alla måste få berätta sin berättelse, alla måste få vara en del i kulturhuvudstaden. För mig byggs en kulturhuvudstad underifrån, av oss medborgare.


Min mormor på sin 90 årsdag... Generationslänk nummer ett för mig!