Kalla kulturkrockar
Tillbaka i Umeå. Luften är hög och klar. Vintern är här. De vietnamesiska sångarna i Cosi fan Tutte fryser. De italienska koreograferna till Turbo fryser. Internationella samarbeten har många sidor. Hur förklarar man att 5 minusgrader i vår värld är måttlig kyla när den vi talar med aldrig varit i närheten av detta och snarare upplever det som den absoluta fryspunkten, en köldkatastrof som förmodligen redan skördat flera männsikoliv? Umeborna cyklar obegripligt obekymrat vidare. Med sadelskydd och täckbyxor är det inga problem. Italienarnas imitation av olika påpälsade gångstilar är obetalbar.
Och det får oss att fundera. Vad händer med konsten och kulturen i olika klimat? Eller spelar det ingen roll? Väl inne i repsalens värme är allt sig likt och språkförbistringarna som bortblåsta. Men ändå...
Min vietnamesiske vän Phuong försökte beskriva den svenska kulturen så som han lärt känna den: "utanpå är det så lugnt och kontrollerat, men inuti finns något väldigt vackert - stora önskningar och vackra tankar". En komplimang som värmer men som får mig att fundera vidare: Att se en motsättning mellan lugnt och vackert är för mig som svensk väldigt intressant och märkligt!
Åsa Söderberg
Kommentarer
Postat av: MF
Ja just det - inte nog med köldchocken, det måste vara rena kulturkrocken för dem att se den särskilda koreografi som krävs för att kunna ta sig fram med många lager kläder. Vietnameserna har nog aldrig sett barn som rör sig så robotaktigt som våra ungar en kall vinterdag.
Trackback
